Redaktionen sammanfattar: Offensiven
Det har blivit hög tid att sammanfatta säsongen som gått och vi gör det med såväl en lagdelssammanfattning som en genomgång av Milans tävlingsspel. Efter defensiven och mittfältet har det så blivit dags att kika på offensiven.
Gemensamt för majoriteten av de offensiva spelarna är ojämnheten där dalar och toppar avslöste varandra under säsongen. Skadefrekvensen ställde också till det då i stort sett samtliga spelare varit mer eller mindre drabbade. I övrigt ett gott betyg till offensiven som helhet där målproduktionen varit hyfsat utspridd med stort bidrag från mittfältet. De offensiva spelarna stod för 53 av lagets 70 gjorda mål i serie A.
Andriy Shevchenko 5.5
Matcher | Mål | Assist | |
Serie A | 18 | 0 | 1 |
UEFA-cup | 7 | 1 | 2 |
Coppa Italia | 1 | 1 | 0 |
Totalt | 26 | 2 | 3 |
Shevchenkos övergång blev klar i slutet av augusti 2008 och överraskade många. Han hade två tunga säsonger bakom sig i London och förväntningarna var väl inte särskilt stora på ukrainaren. Många såg det hela som en klassisk nostalgivärvning, med Berlusconi och inte Ancelotti som arkitekt. Men någonstans så fanns ändå hoppet att han skulle återfå en del av sitt självförtroende och hitta sig själv i sin egentliga ”hemmamiljö”. Så blev inte fallet.
Under matcherna såg man hans frustration och viljan att prestera blev ofta så övermäktig att han överarbetade situationer och det syntes även tydligt att han var missnöjd med sig själv och utan självförtroende.
Han spelade inte en enda hel match i ligan eller cupen - alltid in- eller utbytt. I UEFA-cupen blev det tre 90-minutare. Det är även i det kontinentala spelet han gjorde sina bästa insatser. Den forne milanhjälten gjorde totalt två mål och tre assist på 26 matcher i UEFA-cup, Coppa Italia och ligaspel. Bedrövligt med tanke på vad han samtidigt uträttat i landslaget. Som jag skrivit tidigare så är det beklagligt och nästan smärtsamt att se hans förfall som fotbollsspelare, han förtjänar bättre och är en sympatisk person.
Ej godkänd, men fortfarande en stor spelare och för alltid en sann milanhjälte.
Ronaldinho 6.25
Matcher | Mål | Assist | |
Serie A | 29 | 8 | 6 |
UEFA-cup | 6 | 2 | 1 |
Coppa Italia | 1 | 0 | 0 |
Totalt | 36 | 10 | 7 |
Dinhos säsong hade två ansikten. Ett som leende inledde säsongen och ett som…leende avslutade säsongen. Brassen inledde starkt med fina insatser och mål, bland annat segermålet i derbyt och senare i november i UEFA-cupen mot Braga där han gjorde matchens enda mål i krysset. Halvvägs in i säsongen hade han gjort alla sina mål utom ett, detta kryddat med en hel del positiva insatser fick många att sluta tvivla på brassens förmåga och logiken i värvningen från Barca. Men så hände nåt kring jul, han presterade inte längre, och Ronaldinho sågs som en överflödig lyxvara av Ancelotti och bänkades, han förblev sedan en avbytare under andra halvan av säsongen.
Beckhams ankomst gjorde inte saken bättre för Dinho. Han kritiserades av många olika anledningar, han var för lat och bekväm, han var överviktig, han jobbade inte hem och rörde sig för lite eller så överarbetade han situationer som kunde lösts på ett enklare och mer direkt sätt. Mot slutet av säsongen kunde man dock se en viss förbättring och skärpning när han väl fick speltid, men Ancelotti envisades med att hålla brassen utanför startelvan. Något som den förre milantränaren mycket riktigt fick kritik för av Berlusconi.
Kommande säsong kommer mycket av hoppet att vila på hans axlar. Förhoppningvis tar han över det offensiva ansvaret efter Real Madrid-flyktade Kaká och återföds under Leonardos ledning och förtroende.
En mycket konstig säsong med två ansikten som sagt, därför blir det svårt att sätta ett betyg. Han förtjänar 7 för första halvan och 5.5 för den andra, alltså totalt 6.25
Marco Borriello 6.0
Matcher | Mål | Assist | |
Serie A | 7 | 1 | 1 |
UEFA-cup | 1 | 1 | 0 |
Coppa Italia | 0 | 0 | 0 |
Totalt | 8 | 2 | 1 |
Milan köpte loss delägde Marco från Genoa. Hans fenomenala 19 mål och 8 assist säsongen 2007/08 i Genoa gav oss rödsvarta stora förhoppningar. Äntligen hade Milan fått en stor och tung forward, något som saknats i laget ett bra tag. Bra i huvudspelet, tvåfotad och hårt arbetande.
Borriello visade, trots bristen på mål, att han är en värdefull komponent i Milans anfall. Hans tyngd och för italienska anfallare otypiska löpvilja och offervilja finns inte hos någon annan av Milans forwards. Han visade prov på sin skicklighet och målfarlighet i Genoa 2007/08 och han var smärtsamt nära även i år, men tillfälligheter och oskärpa har hindrat honom från att komma med i målprotokollet oftare. Dessutom tycker jag att han stundtals var för isolerad på topp. Rossoneri hade en annan dimension i anfallsspelet med tyngd som kompletterade Kakàs och Ronaldinhos fart och elegans. Den olyckliga skadan i november satte stopp för honom och hans säsong var därmed över.
Klart godkänd, får han bara vara skadefri så hoppas och tror jag att han visar sitt värde under Leonardos kommande styre. 27-åringen passar utmärkt in i hans taktik.
Kaká 7.0
Matcher | Mål | Assist | |
Serie A | 31 | 16 | 11 |
UEFA-cup | 4 | 0 | 2 |
Coppa Italia | 1 | 0 | 1 |
Totalt | 36 | 16 | 14 |
Ricky hämmades en hel del av sin skada under säsongen. Väl skadefri visade han sitt värde och sin betydelse för Milans offensiv. No Kaká, no party var det verkligen när ett segt och sargat Milan tvingades klara sig utan honom. Likt de andra brassarna blandade han och gav, dock med en högre lägstanivå. Trots det fanns det en del störande moment i hans spel - lättfallenheten, humörspelandet och han verkade dessutom inte sällan ha tankarna på annat håll.
Ricardo Izecson dos Santos Leite tackade som bekant nej till Manchester City i januari, men det måste ha känts tungt att klubben ens övervägde en försäljning. Tanken måste ha funnits där hela tiden och när Real dök upp igen som en envis klåda, ja då var utgången känd på förhand.
Kaká vann den interna skytteligan i serie A. Starkt gjort för en offensiv mittfältare, men det säger mer om bristerna hos Milans anfallare än om brassens målsinne. Det är viktigt att påpeka att sju av hans mål kom på straff, flest i hela serie A.
Han får det högsta betyget bland de offensiva spelarna framförallt för sin betydelse för tempot i Milans offensiv, men även för målen, både hans egna och de han spelade fram till.
Siam venuti fin qua per vedere lasciare Kaká...
(inte helt hundra på grammatiken)
Pato 6.5
Matcher | Mål | Assist | |
Serie A | 36 | 15 | 6 |
UEFA-cup | 6 | 3 | 0 |
Coppa Italia | 0 | 0 | 0 |
Totalt | 42 | 18 | 6 |
Lagets totalt bästa målskytt denna säsong med sina 18 mål. Förväntningarna på Pato var enorma inför hans första fulla säsong. Man kan till slut sammanfatta den i en mening: medioker inledning, mycket stark period i mitten och en medioker avslutning. Han inledde säsongen med 2 mål på 12 matcher där han knappt startade, och avslutade året på liknande sätt. Det är för långt mellan hans toppar och stort avstånd mellan högsta och lägsta nivå, ett alltför ojämnt spel sänker därför hans betyg.
Nittonåringen visade upprepat upp sin snabbhet, teknik, mod och målfarlighet. Han visade även upp de sidor han behöver förstärka och som kommer med mognad och erfarenhet, såsom spelförståelse, timing, humör och värdering av alternativen. Underbarnet behöver speltid och förtroende för att ta ytterligare steg i sin utveckling.
Trots en hel del mål, varav många pärlor, och stundtals uppvisande av fenomenal teknik, blir betyget inte högre då bottennappen var alltför frekventa. Hans tid kommer, var så säkra!
Filippo Inzaghi 6.75
Matcher | Mål | Assist | |
Serie A | 26 | 13 | 3 |
UEFA-cup | 6 | 3 | 0 |
Coppa Italia | 0 | 0 | 0 |
Totalt | 32 | 16 | 3 |
Den diskutabelt minst komplette anfallaren som någonsin spelat i Milan, Superpippo Inzaghi, var stundtals makalös med sin målkänsla och firade bland annat sitt 300e mål i karriären denna säsong. Pippo fick bara spela tre hela ligamatcher och gick från att ha varit inhoppare under första halvan av säsongen till att ständigt bli utbytt den andra halvan.
Han klämde in sina 13 ligamål på åtta matcher, i övrigt kan man diskutera hans närvaro på planen då han inte bidrar med mycket annat, Milan tycks då spela med 10 man. Inzaghi är dock en skön lirare som man aldrig kan tröttna eller få kläm på, en riktigt hal jäkel med andra ord. Hans insatser denna säsong växlade som sagt från osynlighet till underbara målorgier. Mest minnesvärt är hans hattrick hemma mot Atalanta och senare mot Torino. Dessutom har han varit hårt skadedrabbad och hans ålder underlättar inte läkningen.
Med ett snitt på 0.5 mål per match förtjänar han sitt betyg, trots att han som sagt inte bidrar med särskilt mycket när målen uteblir.
Samtliga siffror ovan kommer från gazzetta.it, speciali.raisport.rai.it och transfermarkt.de.
---------------------
Se till att hålla en vårdad och vettig nivå på kommentarerna nedan. Avstängning och IP-spärr väntar vid minsta lilla överträdelse, dessutom finns alternativet att ta bort kommentarsfunktionen helt. Har ni inget vettigt at skriva, låt bli!