Pippo räddaren i nöden – igen
Efter några matchers måltorka var det Pippo Inzaghi som snodde åt sig rubrikerna – på mer än ett sätt.
Ancelotti drabbades i veckan av några återbud i spelarleden. Bl.a. fick Christian Abbiati ställa sig mellan stolparna igen. Backlinjen var utan Kaladze och Chamot tog hans plats på vänsterkanten. Nesta och Maldini var tillsammans i mitten igen då den på sistone hårt matchade Costacurta behövde vila. Ambrosini tog Gattusos plats till höger på det centrala mittfältet, medan Pirlo och Seedorf spelade på sina sedvanliga positioner. Framåt fick Serginho och Rui Costa agera playmakers bakom en ensam Shevchenko.
Första halvlek
Milan ville direkt ta hand om taktpinnen och Serginho var nära att frälsa hemmapubliken redan i den tredje minuten med en makalös klackskarv som inte alls var många centimeter från att överlista Antonioli, dock seglade bollen över och ett oerhört vackert mål uteblev.
En tät och disciplinerad Roma-defensiv stoppade effektivt de flesta Milan anfallen och det var egentligen bara en nick från Shevchenko som oroade Roma. Panucci tvingdades kliva av efter en förmodad ryggskada och ersattes av Sartor. Milans nästa chans kom på ett volleyskott från Seedorf. Träffen var långt ifrån hundraprocentig och Antonioli behövde inte bekymra sig om att försöka rädda den.
Roma hade inga större anfallsintentioner i första halvlek och chanserna uteblev därmed. Cafu var framme och blev enligt egen utsago fälld av en Milan-spelare. Eftersom jag inte har sett situationen i repris så kan jag inte uttala mig om huruvida han hade rätt eller inte.
Andra halvlek
I andra halvlek fick vi se ett Roma som var lite piggare på att sig framåt i banan. Cassano var uppe och nickade, men Abbiati behövde inte ingripa då bollen gick över. Ancelotti såg att Serginho inte kom någon vart mot ett samlat Roma-försvar och gav Pippo Inzaghi i den 61:a minuten chansen att visa vad har går för.
En av de bättre spelarna i Roma denna dag Emerson var på väg igenom Milan.försvaret, men en helt misstajmad tackling från Nesta, stoppade brasilianaren. Nesta som kom in i situationen med dobbarna före visades helt rättmätigt det gula kortet. Den nyinkomne Batistuta ville ta hand om frisparken, men sikten var aningen för högt inställt och än en gång kunde Abbiati se bollen segla över målet.
Zebina kom ett par minuter senare fram i en offensiv raid, någon skottlycka hade han inte med sig denna gång dock. Pippo Inzaghi hann därefter sätta upp en armbåge i ansiktet på Zebina, och blir det videogranskningar av den incidenten så får Pippo det svårt att förklara bort den som oavsiktlig.
Pippo skulle dock utmärka sig i positiv bemärkelse några minuter senare. Jag syftar inte på sättet han plockade ner Simic långa uppspel med armen (en troligtvis skymd Collina missade dock detta), utan snarare på väggspelet med Shevchenko och avslutningen som ledde till matchens enda mål. Det var distinkt, det var den gamle självsäkre Pippo vi såg, måltjuven.
Målet tvingade naturligtvis Roma högre upp i banan. Shevchenko kunde och borde ha avgjort matchen bara två minuter efter Inzaghis 1-0. Efter lite Rui Costa-magi på högerkanten kom det ett perfekt inlägg som Shevchenko mötte fint med pannan. I vägen stod dock Antonioli och visade att reflexerna var i toppform denna kväll.
Det böljade nu fram och tillbaka och ett helt oförklarligt agerande i försvaret gav Batistuta en jättechans. Utan att överdriva så kan man säga att det var bättre förr, i alla fall för ärkeängeln Gabriel. Avslutningen var i det närmaste pinsam från den en gång fruktade storskytten, då han bara hade Abbiati och målet framför sig.
Chamot som gjorde sin första Serie A-match från start orkade i 78 minuter sen valde Ancelotti att ge Costacurta platsen i mittförsvaret för att säkra den sköra ledning vi hade. Kvällens kanske största jubel om vi bortser från Inzaghis mål, kom i den 82:a minuten. Ancelotti bjöd de dryga 67000 på San Siro på en glad överraskning i form av Redondo! Efter nästan 30 månader kom den efterlängtade Serie A-debuten.
Redondos första bollkontakt var en klack och en dribbling. Sämre inledningar har det väl bjudits på genom åren. Roma lyckades inte hitta några luckor i Milans försvar mot slutet. En generös Collina lade till drygt sex minuter på matchklockan trots att det inte var några längre avbrott i den andra halvleken. Inbytaren Tomic fick i den femte övertidsminuten en ganska bra chans att ge Romarna en poäng att med sig hem. Jugoslaven fick vända upp i straffområdet men lyckades skjuta över, möjligen störd av de framrusande Costacurta och Nesta.
Matchanalys
Det blev lite som jag fruktade innan matchen, tillknäppt och försiktigt spel från Romas sida och därmed problem för Milan som inte hittade några ytor i anfallsspelet. Roma drog ner på tempot oerhört i den första halvleken så fort man fick bollen. Det mest spektakulära de gjorde var en fyra-meters passning i sidled i backlinjen.
Nä, riktigt så illa var det kanske inte, men Capello visste i alla fall hur han skulle störa Milans spel. Utan Totti och Candela så var Roma utan två starka krafter i det offensiva spelet och Capello hade anpassat spelet till dagen efter de förutsättningar han hade spelarmässigt kändes det som.
Milan gjorde dock inte mycket för att driva upp farten utan det kändes som om de var nöjda med det tempo som matchen bedrevs i. Gräsmattan på San Siro var långt ifrån bra och båda lagens spel led nog av detta.
Ideligen var det spelare som halkade eller som missade mottagningar på den hala och ojämna planen.
Ancelotti gör ett helt riktigt byte när Serginho plockas av planen till förmån för Inzaghi. Brassen kommer sällan till sin rätt när vi möter välgrupperade försvar och han inte kan utnyttja sin fart.
Samspelet mellan Inzaghi och Shevchenko gläder mig för första gången. Inte bara i situationen som föranledde målet men även i övrigt så kändes det som om det synkade ordentligt för första gången i år. Ett viktigt tecken med tanke på att de två kommer säkerligen att få spela ihop några gånger till under säsongen.
Försvarsmässigt så gör vi en helt godkänd insats. Ett par markeringsmissar som får hjärtat att stanna upp, men i övrigt så hade de bra koll på Roma-anfallen som dock var lätträknade under matchen. Vi lider lite av att ha Chamot på kanten, som visserligen tar bort Cafu nästan helt under matchen, men samtidigt bidrar han inte med någonting offensivt, det säkra före det osäkra, kan man säga utan att överdriva.
Vi mötte ett bra lag idag som dessutom spelade disciplinerat, därför känns det extra skönt att vi fick med oss alla poäng och nu kan vi ett tag framöver i alla fall njuta av en förstaplats i tabellen.
marko_u@hotmail.com
