Lopez och Emre fantastiska
En fantastisk första halvlek följdes av 45 darriga minuter och en förlorad tremålsledning. Lopez gjorde ett hattrick och Emre kontrade med ett fantastiskt lobbmål.
Min allmänna hobby ända sedan Claudio Lopez köptes från Valencia har varit att kritisera honom och tvivla på hans förmåga. Någon gång under förra säsongen blev man dock tvungen att börja tycka om honom - det syntes klart och tydligt att han älskade att spela för Lazio; han kämpade alltid, visade entusiasm och firade målen intensivast av alla. Den här säsongen har han även börjat producera, både mål och framspelningar. Igår var han fantastisk! Först kylig och säker när han tog straffen som gav 1-0, sen på rätt plats när Stankovic’ skott blev till en perfekt passning och 2-0, och slutligen när han stressade Pasquale och utnyttjade dennes misstag genom att sätta 3-0 bakom Toldo. Det enda jag kan klaga på är målgesten som han och Corradi utvecklat (en variant av “Ketchupdansen”). Den kan de gärna skrota - det syns att de inte har varit på ett disko på länge.
Lopez var alltså kung på planen fram till pausvilan. Tyvärr var det Inters Emre som tog över de sista 45 minuterna. Som Mancini och flera av spelarna påpekade efter matchen, skulle Inter troligen inte orkat med en återhämtning om 3-0-ledningen hade stått sig hela första halvlek. Tyvärr fick Inter in en reducering slutet av denna, när Crespo nickade i ribban och bollen studsade in i mål via Couto. Där fick Inter kontakt och det lyckades de utnyttja i andra halvlek, då Lazio tappade initiativet och tillät Inter att trycka på lite grann. Ett tag verkade det ändå som att man skulle hålla ut, men då kom Emres fantastiska lobbmål och det blev nervöst. Samme Emre kvitterade, med ett lågt skott som Peruzzi inte lyckades nå, och det kändes i luften att en Interseger inte var långt borta. Båda lagen försökte avgöra matchen, men domaren hann blåsa av innan ett eventuellt sjunde mål. Jag har egentligen ingen ingen bra koll, eftersom det blev lite för nervöst, men det kändes som att Inter hade det mesta av spelet mot slutet och att de kom närmast att avgöra (bland annat genom Crespo som träffade stolpen med en nick). Lazio hade dock en riktigt bra chans att sätta spiken i kistan vid ställningen 3-2, när Corradi prickade ribban (även detta en nick).
Vad kan man då dra för slutsatser av matchen? Jag hade inte sett Lazio spela “live” sedan matchen mot Parma. Nu kan jag säga att det definitivt inte är någon tillfällighet att Lazio i år är med i den absoluta toppen. Laget spelar en mycket bra fotboll, vill ständigt framåt och ser hyfsat organiserat ut. Spelarna hjälper varandra och det syns att det är ett sammansvetsat gäng som kämpar tillsammans. Den här gången räckte det inte till en seger, men alla Laziofans kan vara stolta över både gårdagens och hela säsongens insats. Förutom Lopez var det två spelare som utmärkte sig särkilt: Fiore, som har hittat ett skönt flyt i spelet och kombinerar klass med slit, och Stankovic, som spelar mer “vuxet” och ibland rycker ifrån sina motspelare med en häpnadsväckande kombination av teknik, styrka och explosivitet.
Nästa vecka väntar Juventus på bortaplan. En svår, men inte omöjlig uppgift.
