…men inte Roque Junior
Han hann inte ens spela en halvtimme av säsongen innan skadan var framme och sedan dess har det bara handlat om rehabilitering för den brasilianske världsmästaren.
Ett olyckligt fall efter en luftduell, och så var höstsäsongen förstörd för Roque Junior. Axeln gick ur led och det krävdes en operation för att ställa allt tillrätta igen. Glädjen efter VM-guldet förbyttes till frustration över att inte kunna spela och visa att hans bra insatser i Japan/Sydkorea inte var en tillfällighet.
Efter nästan 5 månaders bortavaro så har Roque börjat träna med resten av laget igen. Men han är inte riktigt fit for fight ännu.
”Jag kommer med säkerhet missa Coppa Italia-matchen mot Chievo nästa vecka. Jag behöver fortfarande tid för att återhämta mig helt och hållet.”
Med Maldini och Nesta i mittförsvaret, med Costacurta och Chamot som båda visat prov på rutinerat spel när de fått chansen så kan det bli svårt för Roque Junior att få spela. Men han vill inte spela någon annanstans än i mittförsvaret:
”Jag är mittback, jag har bara spelat som högerback någon enstaka gång. Jag vill inte pröva på att spela där. Denna säsong måste alla acceptera att bli bänkade. Jag tycker rotation är bra, men det måste gälla alla spelare.”
Jag håller inte riktigt med Roque Junior i denna fråga även om han säger det för att han inser att han inte kommer att få speltid annars. Backlinjen anser jag måste få vara intakt för att kunna bygga upp en förståelse för varandra och för att bli samspelta. Det var ju inte direkt försiktig matchning och rotation som gjorde att Tassotti-Baresi-Billy-Maldini blev ett av historiens bästa backlinjer, snarare var att de fick spela tillsammans så länge och lära känna varandra utan och innan.
Samtidigt kan man ju diskutera huruvida inte dessa spelare behöver vila likväl som de som spelar på mitten och i anfallet. Till en viss del, men inte alls lika ofta anser jag.
Roque Junior har aldrig, eller om jag ska vara lite rättvisare, sällan, visat prov på att vara den trygge mittbacken som alla storlag behöver. Han kan i sina bästa stunder bjuda på ett mycket bra spel, men hans formkurva liknar tyvärr mer en berg- och dalbana än en spikrak motorväg.
Jag tror inte han får så många fler chanser att övertyga, men han kan ta den nu när han har två av världens bästa läromästare som lagkamrater (eller nummer sex och sju i Italien om vi får tro Kristian Borell på GOAL).
marko_u@hotmail.com
