Sei Punti: Leo, ytterbackar och Dinho
Milanredaktionens Henri Nekmouche och Fredrik Alfredsson diskuterar Milans säsongsinledning i en ny Sei Punti. Är det so far so good?
Milan har ännu inte presenterat mycket av värde i form av nyförvärv.
Är tålamodet hos fansen snart slut nu?
Henri: Generellt är det många som är otåliga – vilket är förstårligt. Men man måste förstå att Milan försöker cut the costs och få resultaträkningen att hamna på plus igen. Bara för att konkurrenten går back miljarder varje år, kan man inte kräva att Milans ägare ska göra samma uppoffring. Det håller inte i längden. Med det sagt vill jag ändå poängtera att Milan precis tjänat in €82 miljoner på försäljningarna av Kaká och Gourcuff, vilket betyder att klubben borde kunna göra minst en stor värvning. Personligen har jag inte gett upp hoppet om Dzeko ännu, även om behovet av en offensiv ytterback är mer akut.
Leonardo gick efter förlusten mot Inter ut och sa att Milan måste värva. Kommer hans hårda attityd gentemot ledningen att belöna sig eller kommer den att kosta honom jobbet framöver?
Henri: Leo är i en speciell situation då han tidigare mer eller mindre jobbade som Gallianis högra hand. Han vet hur det går till, han vet att Milan behöver spara pengar, han vet att Milan försöker vänta in augusti för att få de bästa priserna. Men samtidigt tror jag att han känner att han måste försvara sig lite – han är ny i tränarrollen och en hel del tvivlar på hans förmåga. Sanningen är ju ändå att hans system – för att det ska fungera – kräver offensiva ytterbackar och just nu har Milan bara Zambrotta som tillräckligt bra ytterback. Det känns som att Milanledningen är högst medveten om Leos behov av en ny offensiv ytterback, men att man försöker spara pengar. Klubben har redan fyra halvdana ytterbackar i Oddo, Jankulovski, Bonera och Antonini, vilket innebär att minst en av dessa i så fall måste säljas, samtidigt finns det inga klockrena alternativ – vad gäller pris, ålder och kvalitet – på marknaden heller (kan Lazios De Silvestri bli riktigt bra?). Det är därför en ganska svår situation. Det ska dock bli intressant att se hur relationen mellan Leo och ledningen utvecklas om Leo inte får en till ytterback innan transferfönstret stänger.
Kalac gjorde återigen två tabbar, varav den ena var helt sanslös. Hur länge ska vi behöva stå ut med honom och vem borde man plocka in i stället som bra back up åt Abbiati?
Henri: Kalac är en berg- och dalbana. Han blandar och ger. Han är en spelare som behöver känna förtroende och slippa känna press. Under våren 2008 spelade han faktiskt väldigt bra när Dida gick skadad och det inte fanns någon konkurrens om målvaktströjan. Men när Abbiati kom tillbaka till Milan under sommaren 2008, samtidigt som Dida blev frisk igen och konkurrensen plötsligt blev stenhård, pallade Kalac inte för trycket. Jag tyckte faktiskt synd om den sympatiske australiensaren när han gjorde bort sig totalt mot Chelsea 2008. Men i och med att han är non-eu borde Milan försöka göra sig av med honom och satsa på Storari som back up till Abbiati istället. Storari var stundtals väldigt bra mot Bayern och jag tror att han mer än gärna skulle acceptera rollen som andramålvakt i Milan (Dida lämnar klubben med all sannolikhet när hans kontrakt går ut nästa sommar).
Om jag säger att vi behöver en ytterback, en anfallare och gärna en mittfältare av klass säger du...?
Henri: Då säger jag att du har rätt. Det är inget mysterium – jag tror gubbarna i ledningen är fullt medvetna om att Leo behöver offensiva ytterbackarna för att kunna spela så som han vill spela. Jankulovski och co håller inte. Rent kvalitetsmässigt var Cissokho en riktigt bra värvning, men €15 miljoner för en spelare som i januari kostade €300 000 är alldeles för mycket, speciellt för Milan som försöker spara. Ska Milan lyckas utmana i Serie A och CL behövs minst en till anfallare för att ge bredd. Jag tror att Milan kommer att ha råd med Dzeko. Jag tror att taktiken är att försöka vänta ut Wolfsburg. Kanske kommer tyskarna vilja förhandla om/när de köpt in en ny anfallare och då gäller det att slå till. Milans bud på Luis Fabiano (€14 miljoner) visar bara att klubben egentligen inte vill ha brassen – bara om han kommer för ett väldigt bra pris. Jag delar det tankesättet då Fabiano är 28 år och egentligen ingen targetspelare.
Några matcher har spelats under försäsongen hittills. Vad har varit positivt bortsett från resultaten?
Henri: Framför allt Ronaldinho och intentionerna i Milans spel, men också Thiago Silva och att Nestas rygg verkar hålla. Sedan Dinho ställde sig på det där bordet på Milanello i början av juli och lovade Berlusconi och sina lagkamrater att det här är hans säsong har han sett väldigt pigg ut, det märks att han är motiverad och taggad. Han börjar få tillbaka självförtroendet och det är något han saknat de senaste två-tre åren. Förra säsongen gjorde han många mål under hösten, men dribblingarna satt inte som förut. Men nu verkar han ha blivit lättare och det kryllar redan av YouTube-klipp om Dinho under sommaren 2009 (kolla t ex tunneln på Obi Mikel i Chelsea!). Senast i dag lekte han runt med Bocaspelarna på ett så självsäkert sätt att det påminde mig om den Ronaldinho som lekte med Milan under semifinalen i CL 2006. Det är bara att fortsätta så där. När det gäller intentionerna i Milans spel tänker jag på rörelsen och aggressiviteten. Leo vill att Milan ska spela med fart, med få tillslag, att spelarna ska ta många löpningar (framför allt ytterbackarna) och att laget ska vara aggressivt i press. Nu har förutsättningarna absolut inte varit dom bästa – få träningar, spelare ur form och för dåliga ytterbackar – men det märktes mot t ex Chelsea att Milan är på rätt väg. Ge Leo tid och två nyförvärv och det kan bli riktigt bra.
Och vad har varit negativt (bortsett från resultaten)?
Henri: Innan man bedömer Milans säsongsinledning måste man tänka på förutsättningarna. Alla vet att klubben försöker få ordning på ekonomin. Det innebär bl a att man sålde Kaká, men det innebär också att klubben har ett behov att dra in pengar genom att spela många träningsmatcher. Jag minns att Gattuso klagade på det förra säsongen – att laget inte får chansen att träna ordentligt under sommaren då man spelar för många träningsmatcher. Det känns som att Galliani är medveten om det här problemet, men att han ändå valt att tjäna in de där extra pengarna genom att ställa upp i alla möjliga träningsmatcher. Motivet, och fördelen, är ju så klart alla inkomster, men nackdelen är att laget inte får träna ordentligt, spelarna kommer inte i form, resultaten blir därefter, fans och media klagar, trycket på Leo och spelarna blir större och spelarna riskerar dessutom att lättare dra på sig skador senare under säsongen. Det är absolut inte en idealisk start för den orutinerade Leo.
Faktum är att Milan hann med nio-tio träningsdagar i Milano (där Leo dessutom var upptagen med att ta sin tränarlicens under två-tre av de första dagarna) innan det var dags att åka till Los Angeles för att spela mot LA Galaxy som en del av Beckham-affären i våras. Sedan spelade Milan mot America och Chelsea innan det var dags att möta Inter. Derbyt innebar den fjärde matchen på sju dagar, matchen mot Bayern innebar den femte på elva dagar och matchen mot Boca den sjätte på tolv dagar… Lägg till att laget alltså flög från Milano till LA, sedan till den amerikanska östkusten, innan det var dags att spela mot Bayern någon dag efter att man landat i Europa igen. För mig är det ett mirakel att endast Seedorf blivit skadad. Pato – som anslöt först i LA – berättade efter matchen i dag att han endast tränat tre gånger, en gång med laget och två gånger själv. Tänk då på att den unge brassen redan hunnit spela fyra matcher... Lägg till att Milan har sju potentiella nyckelspelare/startspelare – Nesta, Gattuso, Borriello, Kaladze, Dinho, Thiago Silva och Abbiati – som av olika anledningar knappt spelat fotboll det senaste halvåret och ni förstår att det krävs tid. De här spelarna behöver ännu mer tid, matchträning, styrka och kondition än de andra som knappt fått träna dom också. Så innan ni dömer Milan, ge Leo tid att lära ut sina metoder och ge spelarna tid att träna upp sig ordentligt. Då får vi se det riktiga Milan anno 2009/10.
