Matchanalys: Udinese – Milan
"Jag hoppas att detta kommer som en smäll på käften för Milan-spelarna."
Jag hoppas att detta kommer som en smäll på käften för Milan-spelarna. Om inte så hoppas jag att Ancelotti såg till att dela ut det efter matchen till samtliga (kanske med ett par undantag). Maken till lågvattenmärke var det länge sedan man bevittnade med Milan.
Jag hoppades att de första femton minuterna var till för att suga musten ur Udinese och få bort deras inledande iver för att sedan långsamt och effektivt mala sönder dem. Tji fick jag. Man undrar varför vissa av spelarna ens gjorde sig besväret att åka till Udine när de ändå inte var intresserade av att spela.
Nonchalant och viljelöst, så såg det ut i nästan hela första halvlek. Orörligt och fantasilöst. Nesta och Maldini tvingades till flera långbolla för att undvika att mittfältet skulle tappa bort bollar ideligen.
Nu krävs det ju två för att dansa och Udinese jobbade frenetiskt under de första 45 och tvingade tillbaka Milan i banan. Milan spelade panikartat och fick aldrig grepp om spelet. Ledningsmålet var välförtjänt. Även om jag lever efter parollen att man inte förtjänar några mål utan man gör dem. Och Udinese gjorde det.
Andra halvlek fick vi en gratischans att komma in i matchen när Sensini blev utvisad. Domslutet var ytterst tveksamt och det kändes inte som om Milan förtjänade den fördelen man fick med att spela 11 mot 10. Udinese drog sig självklart tillbaka i banan vilket gav oss en chans att spela mot ett mål.
Mindre stressade som spelarna var lyckades de i alla fall förvalta var tionde passning till en medspelare. Trots en strid ström av hörnor så lyckades vi aldrig skapa några stora chanser. Visserligen inte lätt när man möter ett tätt försvar, men anledningen idag var att det inte fanns tillräckligt med vilja.
Man fick känslan av att Milan-spelarna hade blivit väckta mitt i natten och förda ut på planen för att spela match. Ingen verkade inse vad som hände.
Jag hoppas för fortsättningen av säsongen att detta var ett olycksfall i arbete och inte ett tecken på vad som komma skall. Nästa vecka är det Modena på San Siro som gäller. Allt annat än tre poäng och övertygande spel är ett praktfiasko.
Modena är helt ur form och även om vi skulle vara det så ska det skilja ett par tre mål mellan lagen. Jag hoppas att spelarna visar att de vill komma tillbaka. Att det finns en vilja att vinna troféer och att de för sista gången i år trott att det räcker att puttra fram på halvfart i Serie A.
marko_u@hotmail.com
