Kan man vara nöjd och missnöjd samtidigt?
En föreställning i två akter utspelades på San Siro under söndagskvällen. En av akterna i dur, en av akterna i moll. Lazio tappar återigen en flermålssledning mot ett Milanolag.
Lazio inleder matchen bra. Milan försöker utmana men Lazios försvar, nu förstärkt med Stam som högerback, står emot bra. Samtidigt visar det sig Ancelottis val att spela med Shevchenko som ensam anfallare felaktigt, det gör Milans spel förutsägbart mot ett sådant tajt och vältränat försvarsspel som Lazio förfogar över.
I den femte minuten lyckas istället Lazio att vända på spelet, Corradi når Lopez med en diagonalpassning och Lopez dräper till från knappa tjugo meter (med fel fot) i ett helt fritt skottläge. Precis över ribban. Nära, nära…
Lazio fortsätter att spela balanserat och lyckas få till ytterligare spelvändningar när Milan kör fast mot ett samlat Lazio som spelar ett ganska otypiskt lågt försvarsspel. I den nittonde minuten vänder så Lazio spelet snabbt och kommer i en kontring med fler man. Corradi slår ett inlägg som Lopez får träff på, Dida lyckas dock avvärja. Men returen tar Stankovic tillvara på och slår upp bollen i nättaket. 1-0. Nästande förvånande enkelt.
Med en halvtimme spelad är Milan nära att kvittera genom Shevchenko som kommer till sitt enda riktigt bra avslut som ensam anfallare, men hans nick går strax över ribban.
Istället vänder Lazio på steken igen. Ett flackt inlägg från högerkanten orsakar problem i Milanförsvaret. Corradi ramlar i duell med Nesta. Bollen tas omhand av Dida. Collina blåser. Förvirring.
Straff!
Tveksamt. Repriserna ger ingen klar bild. Visst finns det kontakt, men är det straff? Säkert är dock att det i normalfallet sällan (aldrig?) blåses för liknade orsaker mot Milan på hemmaplan (därav förvåningen?) Collina är dock bra placerad och är säker på sin sak. Vi tackar och tar emot. Lopez skjuter stenhårt mitt i mål. 2-0.
Yes! Nu ska väl ändå den nu över tioåriga ökenvandringen på San Siros gräsmatta äntligen kunna brytas?
Lazio står emot bra under resterande delar av halvleken. Kanske med minne av Inter-matchen då man tillät Inter att reducera innan halvtid men för alla känt resultat. Domaren blåser av. Lazio i rättvis ledning.
Andra halvlek
Tyvärr fortsätter Lazio att spela ett nu väl lågt försvarsspel i andra halvlek. Med en tvåmålsledning har man förvisso en marginal att gå på. Men värre är då att man blir alldeles för avvaktande och passiva direkt från avspark.
Milan har nu inget att förlora i ett tvåmålsunderläge och satsar allt, och vilt, på en reducering. Lazios försvarsspel tycks under stora perioder av andra halvlek ha sin utgångspunkt nedanför egen straffpunkt. Milan byter också in Inzaghi i halvtid. Ett avgörande beslut för matchens utgång skulle det visa sig.
Med två straffområdesspelare får Milan ett helt annat tryck mot ett Lazio som bara tycks vara intresserat av att freda eget mål. Till viss del avvaktar Lazio säkerligen med vilja, för att på så sätt kunna satsa på sina patenterade kontringar, men till största delen tvingas Lazio till detta spel genom Milans våldsamma forcering.
Resultatet är kaos i Lazios straffområde.
Det osar katt konstant under stora delar av andra halvlek. Ett par fina ingripanden från Peruzzi i sista stund behövs för att freda målet. Milan tar avslut från distans flera gånger, och flera bollar går mer eller mindre tätt utanför. Lazio får ödsla massor med kraft att mer eller mindre fruktlöst jaga boll. Förödande för lagets eget spel.
Med tanke på denna händelseutveckling var det inte frågan om utan när det oundvikliga ska ske. När sker med knappa tjugo minuter spelade av andra halvlek. Lazios försvar misslyckas med att rensa bort en djupledsboll. Inzaghi missar däremot inte ett sådant läge. Sopren dunkar han in bollen över en liggande Peruzzi. Reducerat.
Nu visade sig den tvåmålsledning Lazio hade från första halvleken i all sin bräcklighet då man nu förlorat allt initiativ, den mesta av sin ork, men framförallt sin nolla i kolumnen för insläppta mål. Med tanke på hur spelet sett ut under inledningen av den andra känns det som om Milan kan göra tre mål till. Minst.
Men Lazio tar tag i spelet direkt efter avspark. Bollen går till en omarkerad Stankovic som klämmer i väg ett avigt distansskott från tjugofem meter. Bollen viker sig i en båge ut från Dida, passerar Didas fingertoppar….i…ribban!
Suck! Igen!
Lazio träffar virket i varenda match numera!
Det skulle inte vara rättvist med 3-1 här, men vem fan bryr sig om det? Nu är det lätt att tänka tankeleken ”Tänk om (bollen gått in)”, hade Milan slutligen knäckts då? Sannolikt. Men bollen gick inte in denna gång heller. Lazio fortsätter sin alldeles egna lite udda tradition att träffa ribban i varenda jävla match. Trävirket är sannerligen inte våra bästa vänner.
Istället återupptar Milan sin offensiv. Dock anas det nu att även Milan mattats något. Men knappt åtta minuter efter reduceringen kommer den logiska kvitteringen. Rivaldo får bollen fri framför Peruzzi och gör inget misstag. Efter kvitteringen går matchen in i en något mindre hektiskt period. Men Milan bibehåller initiativet och är nära ett vinstmål vid flera tillfällen. Peruzzi gör bland annat en avgörande räddning på stopptid.
*
2-2. Ett ganska rättvist resultat. Men Lazio ska vara mest nöjda med sin poäng. Lazios taktik klappar ihop i andra halvlek under Milans närmast osannolikt hårda press och man är illa ute flera gånger om. När Lazio väl får tag i bollen blir det stressat, och om man väl för i gång ett anfall blir resultatet mest att laget dras ut i det oändliga över banan, med slutresultatet att Milan får tryck och vassa chanser i stället.
Mancini har rätt, detta Lazio är gjort för att anfalla. Inte för att bevaka ledningar. Om Lazio hade kunnat lugna ned spelet och målmedvetet och mindre stressat sökt kontringar är det mycket möjligt att ett 3-0 eller 3-1 mål skulle kunna ha producerats. Det fanns stora ytor på Milans planhalva under andra halvleken. Lazio lyckas tyvärr inte utnyttja Lopez snabbhet och kontringsstyrka särskilt väl i denna avgörande fas.
Men det är ju så det fungerar. Det är två lag som styr händelseutvecklingen, Milan gör en väldigt bra andra halvlek som en reaktion på Lazios väldigt bra första halvlek. En poäng mot Milan på San Siro ska man ändå vara nöjd med.
Nästa helg väntar Atalanta hemma. Dags för ett trendbrott nu tack!
