Sei Punti: Förklaringar och förväntningar
Milanredaktionen tar i veckans upplaga av Sei Punti upp anledningarna till derbyförlusten, realistiska förväntningar på säsongen och förbättringar i både trupp och taktik.
1. Derbyt var en katastrof på många sätt. Vad tror du var anledningarna till det miserabla resultatet?
Henrik Edman: Först och främst klasskillnaden mellan Leonardo och Mourinho. Mourinho hade både en plan A och en plan B, mer fick vi inte se eftersom plan B var att gå till anfall via Milans vänsterkant, och det räckte gott så. Mourinho hade säkert fler kort i bakfickan som vi aldrig fick se. Leonardos plan tycktes vara att ge Ronaldinho en fri roll och vänta och se. Han hade inga motdrag att komma med när Inter började forcera och var dessutom helt tagen på sängen när Gattuso ville byta. En annan orsak var att Pirlo, Jankulovski och Zambrotta inte var beredda att offra blod, svett och tårar för att vinna, och då slår man inte Inter i dagens läge. En tredje anledning var att Inter var riktigt bra, framför allt gjorde Zanetti en makalös insats på Cambiassos plats.
Nicole Fältlöv: Jag tror att den främsta anledningen berodde på att Milan satt under hård press. Inter har värvat en hel bunt med nya spelare till skillnad från Milan, som vill spara så mycket som det bara går. Självförtroendet bland spelarna har troligtvis sänkts som en följd av detta och tidigare fiaskon och förluster. Denna gång var det inte Siena vi skulle möta och detta faktum kan ha gjort våra spelare nervösa och framförallt att de redan i förväg gav upp. Vi får inte glömma att det kan ta tid att anpassa sig till en ny tränare.
2. Hur bör tränare Leonardo agera nu när många spelare är hårt kritiserade och under press? Är det dags att röra om i grytan redan nu och börja mixtra med den tänkte startelvan?
Henrik Edman: Ja, han måste sätta de spelare som inte vill spela på bänken, oavsett potential. Leonardo gick ut i pressen efter matchen och anklagade enskilda spelare för att ha sumpat matchen. Detta måste han omedelbart sluta med, utåt håller man fasaden, inåt tar man hand om problemen. Jag är mycket kritisk till Leonardo hittills, men till hans försvar måste man tillstå att han inte fått något särskilt bra underlag att jobba med heller. Kanske skulle han be om lite hjälp? Spalletti gick ju från Roma nu…
Nicole Fältlöv: Vi har gjort oss av med nyckelspelare som Kaká, transferfönstret är stängt och möjligheten till nyförvärvet av nya, intressanta och framför allt; inte nödvändigtvis kända spelare är över. Så vad göra nu? Att börja ändra i startelvan redan efter de två första omgångarna tror jag faktiskt är en välkommen, om än något radikal idé. Milan överlag hade mått bra av lite radikalism vad gäller spelare. Testa spelare på nya positioner för att försäkra sig om ett undantagslöst offensivt framspel i ALLA matcher.
3. Vi har endast spelat två omgångar men man kan redan se tendenser till vilka lagdelar som är Milans svagheter. Är det något som du anser behöver akut förändring?
Henrik Edman: Vänsterbackssidan. Detta fungerar ju inte alls. Men den åsikten verkar inte delas av Leonardo. Jag såg att Favalli inte var uttagen till CL, därmed begränsas ju valmöjligheterna på denna position. Såvida man inte redan idag vet om en vänsterbacksförstärkning under januaris fönster…
Nicole Fältlöv: Vi mötte ett lekfullt Milan med ett stort mått av framåtanda mot Siena. Mot Inter såg vi ett helt annat lag. Det ungdomliga och kaxiga i Milan hade bytts ut mot alltför stor respekt och rädsla för det lag som traditionellt har setts, och enligt mitt något jantelagsbefriade tänk, fortfarande borde ses som vår lillebror.
Jag tänker i ett såhär tidigt skede inte säga för mycket om Jankulovskis skick och förmåga denna säsong, då han faktiskt var ganska vaken och såg pigg ut mot Siena. Men hans spel, eller snarare avsaknaden av densamma, var under all kritik mot Inter, och han utsatte laget för en hel del onödiga svårigheter, för att uttrycka det ytterst milt och diplomatiskt. Tendenserna för laget i stort? I en första anblick ett schizofrent lag som ändrar förmåga och självkänsla beroende på möte. I grund och botten snarare en fråga om tid till omställning till ny tränare och frånvaron av en spelare som har betytt oerhört mycket för laget; Kaká. Men det är en omställning som ska gå fort, för mitt tålamod och min förståelse har givetvis (inte alltför snälla) begränsningar.
4. Champions League-lottningen är klar och gruppen ser intressant ut, bland annat så återvänder Kaká till San Siro. Hur ser du på Milans chanser i gruppspelet?
Henrik Edman: Trots helgens negativa vibbar så kan jag inte förstå hur Milan skulle kunna misslyckas i gruppspelet. Två st går ju vidare, och jag är inte särskilt oroad. Milan gör det de behöver i gruppspelet, men inte mer.
Nicole Fältlöv: Real har värvat flera bra och unga spelare, de är på hugget. Marseille är starka på hemmaplan och har en fanatisk supporterskara. Med Didier Deschamps, som har haft stora framgångar med Monaco och som hjälpte Juventus att vinna Serie B, som ny tränare tror jag att detta laget kan störa. Med andra ord åker man inte till Stade Vélodrome och ställer ut skorna. FC Zürich vann Swiss Super League förra säsongen och svensken Dusan Djuric gjorde mål mot Milan i Uefacupen. "Drömlottning" har Djuric sagt om CL-gruppen. Milan har en tendens att ge järnet när det kommer till stora matcher. De senaste åren, bortsett från förra, har vi kommit långt i Champions League, trots att vi inte vunnit scudetton. Det självklara valet är att Milan och Real går vidare.
5. Är det realistiskt för Milanfansen att tro på någon trofé under säsongen 2009/2010, särskilt med tanke på den resultatmässigt undermåliga försäsongen samt den senare av de två spelade ligamatcherna?
Henrik Edman: Det blir ju ingen trippel, det kan man redan nu säga. Scudetton blir grymt svår, mest pga att Milan spelat för många matcher under sommaren och hoppat över grundträningen. Detta har man gjort för att öka intäkterna under sommaren, allt enligt den nya Lex Berlusconi. Cupen skulle man ju kunna vinna om man brydde sig, men det är det ingen i storlagen som gör. CL är väl största chansen. Milans avdankade stjärnor kan om de vill, och i ett cupspel där varje match handlar om liv eller död så vaknar de till liv. Det står mellan Juve, Inter, Barca, Chelsea och Milan. Klart att Milan vinner, den 22:a maj blir det fest!
Nicole Fältlöv: Som jag tidigare skrivit har Milan gjort både bra och dåligt ifrån sig i de två första omgångarna vilket gör det svårt att förutspå i nuläget hur det kommer att gå i fortsättningen. Klart är dock att Milan ska vara med och slåss om ligaguldet, likaså CL-guld - utan en sådan tro vet jag inte vad vi som storklubb skulle ha i Serie A eller CL att göra. Men utan en rättmätig ersättare till Kaká och en ny och orutinerad tränare, kan vi ju i alla fall enas om att det kommer bli tufft för oss. Att tro något annat vore väl bara naivt.
6. Serie A har förlorat två av sina största stjärnor, där Milan blev av med Kaka. Tror du att det i längden kommer att ha en positiv effekt på lagbygget att man gjorde sig av med den spelare som laget varit så beroende av under ett par säsonger?
Henrik Edman: Inters fall ja, i Milans fall nej. Helt enkelt därför att Kaka vid sidan av planen är ytterst ödmjuk och en lagspelare. En fördel med att Kaka försvann är att Ronaldinho nu verkligen får chansen att visa vad han går för. Ronaldinho och Kaka använde sig av samma ytor i speluppbyggnadsfasen och klampade därmed in på varandras revir. Det blev ofta tafatt och tempodödande (förutom i första derbyt mot Inter för ett år sedan. Då spelade dessa båda en fantastisk fotboll). En annan fördel är väl den gamla klyschan att andra spelare nu måste ta större ansvar när de inte kan förlita sig på Kaka. Det såg vi ju mycket av mot Inter, eller hur det nu var...
Nicole Fältlöv: Svar ja. Hur dåligt jag än har mått och fortfarande mår över förlusten av Kaká är jag övertygad om att Milan är i akut behov av mer rörlighet bland sina spelare. Att vara beroende av en nyckelspelare är inte bara fantasilöst, det kan vara direkt farligt.
