Truppgenomgång september 2009
Bolognaredaktionen går igenom årets trupp lagdel för lagdel.
Transferfönstret har som bekant slagit igen och i Bolognas trupp finns 28 spelare som ska se till att Serie A-kontraktet förnyas på nytt. Håller sig rätt spelare friska och i form bör säsongen kunna bli bra mycket roligare än fjolårets, men samtidigt finns det en uppenbar risk att det ganska så förutsägbara laget kör fast ordentligt.
Nedan följer en presentation av respektive lagdel och allra sist finns några tankar kring mercaton nedplitade.
Målvakterna
På målvaktsfronten ser det bra ut. Nye Viviano är given etta och att döma av de två inledande omgångarna finns det ingen som helst anledning att ifrågasätta valet av Viviano som förstekeeper. Bakom Viviano finns Roberto Colombo som måste betraktas som en helt okej ersättare. 34-åringen är ingen spektakulär målvakt, men visade under fjolårets Serie A-debut att han inte gör bort sig på den här nivån.
Tredjemålvakten Filippo Spitoni är en ny bekantskap som under de senaste säsongerna har varit ordinarie i den italienska fjärdedivisionen. Spitoni kommer knappast att få debutera i år, men har alla möjligheter att avancera upp till förste målvaktsreserv om en säsong eller två.
Försvaret
Truppen är anpassad efter Papadopulos önskan om att spela med en trebackslinje och med Daniele Portanova, Miguel Britos, Andrea Raggi, Vangelis Moras, Rafael Santos samt unge Alessandro Bassoli i laget finns det ingen anledning att tvivla på vare sig bredd eller kvalitet.
Portanova är den naturlige ledaren som förhoppningsvis kan stödja de yngre kollegorna Raggi, Santos och Britos i deras utveckling. Just Britos har haft en fin utvecklingskurva sedan ankomsten för drygt ett år sedan och kan om bara smidigheten förbättras utvecklas till en Serie A-försvarare av riktigt god klass.
Värre blir det om Papadopulo satsar på fyra man i försvaret. De enda naturliga ytterbackarna som finns att tillgå är Salvatore Lanna och Cristian Zenoni och vi vet ju alla hur det såg ut under fjolårssäsongen.
Mittfältet
På det centrala mittfältet är alternativen många, om än ganska snarlika. Nicola Mingazzini, Roberto Guana och Giacomo Tedesco verkar vara Papadopulos förstaval, men där bakom finns även dugliga spelare som Massimo Mutarelli, Gaby Mudingayi samt den egna produkten Federico Casarini att tillgå. Hjärta och lungor finns det således gott om, akilleshälen är istället bristen på fart och fantasi.
På kanterna kommer vi allt som oftast att återfinna Francesco Valiani och Luca Vigiani. Den förstnämnde var en kreativ offensiv mittfältare när han värvades från Rimini för snart två år sedan, men har under tiden i Bologna utvecklats till en mer defensiv spelare. Nyförvärvet från Reggina, Luca Vigiani, har hyfsat fina fötter, men kommer nog även han att få prioritera defensiven i Papadopulos lagbygge.
Bland ersättarna finns Zenoni, nye uruguayanen Henry Gimenez (ett av få riktigt offensiva alternativ), Davide Bombardini (Bolognas svar på Magnus Erlingmark) samt Luigi Lavecchia (tyvärr alldeles för skadebenägen) och ynglingen Riccardo Pasi.
Anfallet
Anfallet är den på pappret starkaste lagdelen där den nyss tillfrisknade Marco Di Vaio kommer att få sällskap av Osvaldo. Di Vaio kommer knappast att upprepa sina 24 mål från fjolåret, men 12-15 fullträffar ska vi definitivt kunna förvänta oss. Osvaldo kommer att vara bättre i år och har sett till spelstilen alla förutsättningar för att komplettera Di Vaio på ett bra sätt.
Fyrtornet Marcelo Zalayeta är ingen given succé, men med den nickstarke uruguayanen i laget får Papadopulo ytterligare ett alternativ i anfallsspelet. Ovan nämnde Gimenez kan även spela anfallare och är med sin snabbhet och teknik åtminstone i teorin en bra parhäst till den mer stationäre Zalayeta.
Bakom dessa fyra finns även Adailton och Massimo Marazzina, två spelare som för tillfället befinner sig längst ned i anfallshierarkin.
Mercaton
Nyförvärven är det inget att säga om, spelarna som har tillkommit går inte att anmärka på och med tanke på sportchef Salvatoris högst begränsade budget kan inte slutbetyget bli annat än bra. Positivt är att klubben under sommaren dessutom har sänkt sina lönekostnader från 33,5 miljoner euro till 20 miljoner euro per säsong (uppgifter från La Gazzetta dello Sport).
Vissa spelartyper som Papadopulo efterfrågade saknas fortfarande, framförallt saknas det naturliga kantspelare, men det var liksom givet på förhand att Bolognatränarens alla önskemål inte skulle uppfyllas.
Ett par spelare vars prestationer inte alls matchar de feta lönekuverten hade dock gärna fått lämna klubben under sommaren. Adailton och Marazzina är typexemplen som visserligen ryktades vara på väg bort, men som sedan blev kvar då Serie B-klubbarna som visade intresse hade vare sig lust eller råd att matcha spelarnas lönekrav (Adailton och Marazzina ligger på fjärde respektive femte plats i Bolognas interna löneliga).
Gaby Mudingayi gjorde däremot sitt bästa för att lämna klubben under sommaren, men trots intresse från bland annat Napoli, Fenerbahce och Stuttgart blev det ingen flytt för belgaren. Pengarna hade definitivt gjort gott för Bolognas ekonomi, men samtidigt kan man förstå att de intresserade klubbarna inte var villiga att betala över fem miljoner euro för den ganska så begränsade fotbollsspelaren Mudingayi.
