Real Madrid - Milan 3-1 (1-0)

Reservbetonat Milan räckte inte till.

Efter många om och men och ideliga spekulationer så visade sig att Ancelotti valde att ställa upp med ett ganska B-betonat lag. I försvaret fick Maldini kliva ut till vänster i Kaladzes frånvaro. Billy och Laursen formerade mittlås med Simic till höger om sig.

På mitten fick Redondo spela från start inför sin gamla hemmapublik. På kanterna tog Dalla Bona (höger) och Brocchi (vänster) plats. Seedorf agerade vikarierande trequartista och Rivaldo spelade med Shevchenko på topp. Tomasson förväntades starta men tvingades stanna hemma efter att ha skadat sig på den sista träningen inför matchen i någon slags staketincident.

Första halvlek – Real tar strypgrepp på Milan

Det som slog mig i matchinledningar var att Real inte alls var så aggressiva och sugna på ett tidigt på mål som jag trodde de skulle vara. Istället tilläts Milan rulla boll i godan ro. Milan tackade genom att flera gånger enkelt ge bort bollen till de vitklädda.

Milan visade prov på snabbt anfallsspel i den femte minuten när Sheva fick bollen. Hans skott var dock signifikativt för hans spel överlag denna säsong och hamnade ute i periferin någonstans.

Milan fortsatte att slarva och bjöd på så sätt in Real direkt i matchen som flöt på i ganska lågt tempo. Flavio kom i den tionde minuten högt upp i banan och avlossade ett skott som Abbiati tvingades tippa ut till hörna.

Bara 2 minuter senare så var Real i ledningen. Roberto Carlos klackade sig fint förbi Dalla Bona och hann spela bollen till Ronaldo innan Dalla Bona kapade honom. Ronaldo vrickade lite enkelt fram bollen till Raúl som var snabbare än Billy Costacurta till bollen och med ett distinkt vänsterskott så slog han in 1-0. Abbiati hade inte mycket att säga till om.

Milan verkade disorienterat och en ivrig hemmapublik hejade fram sitt lag och framförallt Raúl till en ny chans ett par minuter efter 1-0-målet. Denna gång så stod Abbiati i vägen för Real-ikonens skott som kom från en ytterst snäv vinkel.

Milans anfall (om man nu kan kalla bollinnehav på mittfältet för anfall) var få och pinsamt dåliga. Seedorf lyckades komma fram till ett skottläge, men Real-spelare täckte ut skottet till hörna.

En perfekt långboll från Helguera till Ronaldo som sprang ifrån Billy gav den judas-stämplade f d Inter-anfallaren ett friläge mot Abbiati. Christian visade dock att han inte drabbats av ringrostighet på bänken och räddade fint med en hand lågt nere.

Lagen utbytte småchanser genom brassarna Roberto Carlos och Rivaldo innan det tredje ’R’:et stod fri med Abbiati igen. VM-skyttekungen fick dock ingen kraft i skottet och Abbiati behövde inte alls anstränga sig denna gång.

Carlos försökte skjuta men utan att oroa Abbiati. Nästa chans skapade Abbiati för Real när han istället för att fånga en Zidane-hörna försökte dämpa bollen. Den alltid lika alerte Raúl var genast framme för att stöta in bollen, men Christian redde till slut upp situationen.

Raul försökte sedan lobba över Abbiati ett par minuter senare, men precisionen var sämre denna gång. Därefter utspelas en ganska komisk situation när Pavon fäller Robert Carlos – och brasilianaren får frispark…förklara det Milton Nielsen om du kan.

Brocchi satte sedan punkt för halvleken med sitt svaga skott.

Andra halvlek – Snabbare Milan, men förgäves

Ancelotti valde att byta ut den pinsamt dålige Dalla Bona mot Rui Costa i halvtid. Seedorf försökte skjuta men som alla andra Milan-skott denna afton så var det ingenting att jubla åt. Den nyinkomne Rui Costa försökte sig även han på att skjuta från distans, på halvvolley, med resultatet att bollen gick över Casillas mål.

Rivaldo fick en bra chans i straffområdet, men hans skott blev bara till en fösning när han skulle vända och skjuta.

Efter 57 minuter small det igen bakom Abbiati, återigen så fick han se sig överlistad av Raúl. Återigen ett mycket vackert mål (om man för ett ögonblick tar av sig sina rödsvarta glasögon). Zidane klackade till Roberto Carlos, som spelade in till Raúl. Raúl fintade sedan bort såväl Martin Laursen som Redondo och skaffade sig yta och tid för att med ett välplacerat högerskott ändra siffrorna på resultattavlan till 2-0.

Ancelotti insåg vad som höll på att hända och tog ut Simic och satte in Nesta. Fet-brassen orkade springa i 65 minuter innan han också fick bytas ut till förmån för Guti.

Matchen gick in i ett lugnare skede och Reals 2-0 mål kom således olyckligt precis när Milan var på väg att jobba sig in i matchen. Real drog ner på tempot och Milan hade som vanligt svårt att få igång sitt spel.

Real kunde förlita sig på kontringar och det gav sånär utdelning en kvart innan slutet när Roberto Carlos stormade fram. Trots att han lyckades finta ner Abbiati på marken så drog vår keeper det längsta strået och enhandsräddade det efterföljande skottförsöket.

Redondo fick sedan lämna plats åt Pirlo, och det var nog ett byte som kom lika mycket av konditionsskäl som av sentimentala skäl. Publiken hade inte glömt sin gamle favorit utan applåderade honom när han lämnade Santiago Bernabeu för sista(?) gången.

Ett litet hopp tändes i den 81:a minuten när Seedorf läckert tar med sig bollen och serverar Maldini som för en gångs skull vågade sig upp på kanten. Kaptenen slår ett perfekt inlägg till Rivaldo som bara kan stå och måtta med pannan. En stensäker nick och Milan hade lyckats spräcka Iker Casillas nolla. 2-1, men det kändes inte som om Milan skulle orka komma ikapp.

Det hopp man fick genom reduceringen försvann fem minuter senare. Milan var ungefär lika rörliga som konerna på Milanello när man lät Zidane och Raúl (vem annars) vägga sig fram inne i straffområdet. Zidane spelade sedan fram Guti som fick bollen via Abbiatis fingrar. Den inhoppande måltjuven säkrade segern med sitt 3-1-mål.

Ett sista skott från Seedorf var vad vi fick se av Milan denna kväll innan lamporna på Bernabeu släcktes.

Allt som allt en ganska väntad matchbild med tanke på hur Ancelotti formerade laget. Rent spelmässigt så har vi inget kantspel när Simic inte följer med upp i anfall en enda gång. Maldini gör enstaka löpningar, men det var inte rusningstrafik på vänsterkanten heller.

Real får övertag direkt med sitt tidiga mål och Milan var aldrig nära att hota de spanska giganterna. En match kvar innan det vankas kvartsfinal och jag har inga större förhoppningar inför den tillställningen heller. Real måste fortfarande vinna i Moskva för att säkra sin plats i kvartsfinalerna av egen kraft.

marko_u@hotmail.com

Marko Uusitalo2003-03-12 23:43:00

Fler artiklar om Milan