Milan Champions League-mästare efter straffar
Fortsättning på matchrapporten.
Andra halvlek – lagen blir mer och mer försiktiga
Lippi hade insett att hans lag inte skulle kunna fortsätta som de gjort på mittfältet och valde att plocka ut Camoranesi och istället fick den något tunnhårige veteranen Antnio Conte komma in. Conte var inte sen med att tacka för förtroendet. Knappt hade Merk hunnit blåsa igång den andra halvleken innan det gick ett sus genom Old Trafford-publiken. Det var Conte som sånär fick träff med en bicicleta.
Knappt hade suset hunnit lägga sig innan Conte var framme igen och nickskarvade ett inlägg från Del Piero stenhårt i ribban. Paniken började så sakta smyga sig in hos mig och de hotfulla minnesbilderna från Juves utspelning av Real började så sakteliga att komma fram.
Milan vek dock inte ner sig trots denna friska inledning från de vitsvartas sida. Inzaghi som fick se många inlägga flyga över hjässan denna kväll, fick i alla fall huvudet på bollen tre minuter in på andra halvlek. Men mer än så var det inte heller och bollen försvann någonstans i periferin av Buffons mål.
Matchen blev mer och mer kontrollerad och lagen gav inte varandra de ytor som man såg i första halvlek. I sådana lägen blir fasta situationer mycket viktiga. En sådan var nära att resultera efter en timmes spel. Pirlo lyfte in en frispark i straffområdet och där dök Maldini upp perfekt och mötte med pannan. Nicken var tagen ur skolboken och gick i marken först, men återigen så var det det här med riktningen. Buffon kunde pusta ut än en gång.
Davids tvingades fem minuter senare utgå haltandes och Juves tidigare så imponerande mittfält var nu inte alls skräckinjagande längre. Samtidigt tackade Costacurta för sig och gav plats för Roque Junior. Uppenbarligen så fanns det inte 90 minuter i kroppen idag hos Billy, än mindre 120.
Zalayeta presenterade sig nästan direkt, dock inte lika markant som Conte. Den gänglige uruguayanen mötte en Del Piero-frispark med huvudet dock utan att han någon större kontroll på vilket håll bollen gick.
Spelarna började tröttna mer och mer. Tacchinardi kom (som vanligt) sent in i en tackling och detta renderade i ett gult kort. Efter sjuttio minuter så hoppades nog Ancelotti att Serginho skulle kunna utnyttja just tröttheten. Brassen fick hoppa in istället för Pirlo, och vips försvann en säker målskytt till den eventuella straffläggningen.
Liksom de flesta andra avbytare i denna match så tog det inte Serginho lång tid att presentera sig för publiken. Seedorf hade satt av i en egen raid mot Juves mål men blivit fälld. Serginho tog hand om frisparken från 20-25 meter. Ett hyfsat hårt och välplacerat skott tvingade i alla fall Buffon att röra på sig, men någon egentlig fara för Juve-målisen var det inte.
Juventus kontringar är alltid farliga, och därför satt man bara och väntade på att ett sådant läge skulle uppstå. Milan var dock medvetna om denna styrka hos Bienconeri och därför hade försvaret allt som oftast en låg utgångspunkt. Del Piero och Conte lyckades dock iscensätta någonting som skulle kunna liknas vid en kontring. Den senare av dem två var det som fick asvluta, hans skott gick dock högt över.
Lagen verkade ge matchen en sista chans att avgöras innan förlängningen. En av Serginhos två riktigt bra löpningar skapade en jättechans för Inzaghi. Inlägget var nästan perfekt, men tillräckligt dåligt för att Inzaghi skulle lyckas nicka över från nära håll. Mål där och vi hade nog kunnat vinna under ordinarie matchtid.
Inzaghi fick även nästa chans när han plockade upp en förlupen Shevchenko-nick i Juventus straffområde. Han vände sådär reptilsnabbt som nästan bara han kan. Monteros tåspetsar höll dock Nesta-klass och Inzaghi fick inte bli hjälte denna gång heller.
Serginho försökte hitta Inzaghi ytterligare en gång med bara några minuter kvar av matchen. Men än en gång fick Inzaghi se sig var för kort i rocken. Ancelotti såg vart matchen var på väg nu och tog ut finliraren Rui Costa för att ersätta honom med grovjobbaren Ambrosini fyra minuter innan ordinarie matchtids slut. Alla var inställda på förlängning och Ancelotti angav tonen i och med detta byte.
I den absolut sista minuten fick Seedorf en sista chans. Men hans avslut från distans betydde inga som helst problem för en världsmålvakt som Buffon.
0-0 efter nittio minuter och förlängning med de nya Silver Goal-reglerna väntade.
Läs om förlängningen och straffarna här
