Inför Milan - Cagliari: Mardrömsmotståndaren
Två mycket formstarka lag möts imorgon på San Siro. Cagliari kommer till matchen med fyra raka segrar bakom sig, men hemmalaget har en särskilt stark ställning inbördes, och har inte uppvisat några större brister den senaste månaden.
Då var det dags igen. Milan borta. Det hopplösa mötet.
Att poängtera Cagliaris svårigheter mot Milan på bortaplan kan kännas som ett ganska poängfattigt påstående, eftersom Cagliari givetvis SKA ha det extremt svårt mot Milan på bortaplan. Milan är på alla möjliga sätt en större förening än Cagliari och det finns inte på kartan att man ska tappa poäng hemma mot ett lag som Cagliari.
Dessvärre är det så i fotboll att man inte kan ta så mycket för givet. Och statistiken visar mycket riktigt att Cagliaris statistik mot Milan på 2000-talet är ganska unikt.
Cagliari har kort och gott förlorat alla dessa möten på San Siro. Mot Juventus och Inter har sarderna lyckats kamma hem poäng och även vinst, men utöver resor till Florens och Rom (Roma) har alltså Milan varit särskilt besvärligt. Cagliari har aldrig lyckats utnyttja eventuella svagheter hos Milan.
Och statistiken får en annan karaktär när vi också tillägger att Cagliari under den här perioden aldrig har lyckats besegra Milan på hemmaplan heller (två kryss, resten förluster), vilket sammantaget gör Milan till Cagliaris mardrömsmotståndare nummer ett.
Och det här är knappast rätt läge att försöka vända på trenden. Efter en bedrövlig inledning på säsongen har Milan från ingenstans studsat tillbaka efter den berömda bortasegern mot Real Madrid omkring en månad sen. Det är inte någon revolution att tala om. Milan är fortfarande i grunden samma gamla Milan som vi har sett de senaste fyra-fem åren, bortsett från Kakás frånvaro. Den största skillnaden mot inledningen av säsongen är förstås att man har fått fart på målskyttet. Ronaldinho är fortfarande inte den han var för tre år sen, men med sin i grunden briljanta teknik och spelsinne har han varit ett giftigt anfallsvapen tillsammans med lagets stora framtidshopp Pato. När även Seedorf emellanåt visar sig vara på rätt humör, och Borriello gör det mindre spektakulära jobbet som anfallare, då är inte Milans offensiv att leka med.
Cagliari i sin tur ser grymt starkt ut. Fyra raka segrar talar sitt tydliga språk, även om man haft en del flyt på vägen.
Finns det då något som talar för att de rödblå kan till slut knipa en poäng?
Ja. En del. För det första är det inget fel på formen, även om det är lite svårt att säga vad uppehållet har haft för påverkan. Att Milan är i kanonform är förstås oroande, men det finns också en eventuell plussida, vilket är att ett piskat Milan skulle kunna vara minst lika farligt.
Det andra är att Cagliari har med åren kommit allt närmare och vore det inte för ett furbo-grepp av Inzaghi så kanske man hade fått med sig en pinne från senaste mötet i våras, då slutresultatet blev 1-0.
Det tredje är egentligen det minst logiska. Men av någon konstig anledning har höstsäsongens möte lagen emellan skett på Sardinien fem år i rad. Att matchen den här gången går i Milano är i sig ett trendbrott. Kanske, kanske, kan det även betyda något för resultatet.
Stort avbräck i Cagliari är Cossus avstängning. I det förlorar laget en av höstens – och den föregående säsongens – största kreativa krafter. Gazzettan tror att Jeda tar hans roll, vilket i praktiken skulle innebära ett tremannaanfall på San Siro mot Milan. Väl magstarkt för Allegri som inte direkt är någon holländare. Mer troligt är därför att Lazzari slängs in och att spelet anpassas efter den förutsättningen.
Mycket fokus även på Biondini som för första gången återvänder till Cagliari som A-landslagsman, efter att ha medverkat i Italiens matcher mot Nederländerna och Sverige under landslagsuppehållet.
