Supercupen stannar i Turin
Världens två just nu bästa klubblag fortsatte sin eviga inbördes kamp, den här gången var det Juventus tur att vinna och kamma hem säsongens första titel.
Drygt 54000 ivriga anhängare hade letat sig till den väldiga Giants Stadium för att bevittna den Italienska Supercupen mellan Juventus och Milan. För tredje gången i historien och för andra gången i rad spelades matchen utanför Italien, en gång tidigare har matchen spelats i USA. Då var det också Milano mot Torino, Milan vann den ronden men i förlorarhörnet stod lillebror Torino.
Tyvärr så envisades Eurosport med att klippa sönder maratonmatchen så det finns vissa luckor i rapporteringen. Trots den tidiga tidpunkten så skulle det bli en rätt tempostark match, men i den andra halvleken märktes det tydligt att lagen inte var matchtränade och båda lagen började spela lite Hawaiifotboll. Något som man inte direkt är van vid när herrarna Lippi och Ancelotti återfinns på tränarbänkarna.
Lagen kom att överglänsa varandra i en halvlek var, Juventus började bäst och hade merparten av spelet i den första halvleken. Halvleken blev mållös, Trezeguet kom dock närmast när han på sedvanligt manér dundrade fram i straffområdet och fick huvudet på bollen. Abbiatti glänste och gjorde en fantastisk räddning. I slutet av samma halvlek fick Trezeguet ett gyllene läge till men det visade inte Eurosport, då bjöd Abbiatti på en riktigt fin dubbelräddning. Inzaghi hade också en bra chans som blev bortklippt, men Buffon tippade till hörna.
Frånsett de heta chanserna så bjöd båda lagen på ett par halvchanser. Miccoli hade en låg och hård frispark strax utanför rätt tidigt i matchen, Rui Costa och Del Piero testade målvakterna med varsitt distansskott. Inzaghi och Shevchenko hotade vid ett flertal tillfällen men sprang ofta offside när det gällde. Pirlo tvingade Buffon till en fin räddning från en frispark strax innan paus.
Miccoli var rätt så het under den första halvtimmen men sedan tog värmen överhanden och han mattades, ett par fina rusher längs kanten och några genombrott känns dock som en liten fingervisning om vad som komma skall. Appiah imponerade också, matchen igenom faktiskt. Han har en härlig teknik och ett utomordentligt spelsinne, att dra paralleller till Davids är inte alls fel. Det tredje nyförvärvet Legrottaglie visade framfötterna matchen igen, men han gör alldeles för mycket själv. Det märks tydligt att han kommer från en klubb där han fått ta ett enormt ansvar. Han flänger runt och verkar vilja lösa alla situationer på egen hand, i en backlinje där alla spelare är beroende av alla ställer detta till problem och hans utflykter ut på kanterna satte Iuliano i klistret inne i mitten vid ett par tillfällen matchen igenom. Det är bra att han får speltid nu när det inte gäller så mycket för han behöver mogna sig in i Juventus känns det som, i Juve kan han nämligen lita på sina lagkamrater.
Det fanns ett par situationer i den första halvleken som man kan diskutera också. Nedved fick en frispark utanför straffområdet i slutet, vilket resulterade i en varning på Maldini. Dock så tog Nedved med handen i sekvensen tidigare. Del Piero omfamnade Inzaghi i Juves straffområde och båda föll till marken, det såg ut som en straff men Collina stod nära och reprisbilderna gjorde mig mer tveksam så vi får väl lita på domaren.
I den andra halvleken stod det stora utropstecknet kvar i det vänstra målet från kamerna sätt, Buffon gjorde ett par svettiga räddningar. Dock kom Milanspelarna sällan till riktigt klara avslut utan det var från dåliga vinklar och i trängda situationer, Pirlos långskott och frispark var farligast. Inzaghi styrde via magen en boll i ribban, och hade i slutskedet en farlig chans efter en finurlig frispark från Pirlo.
Juve skapade också chanser men inte med samma frekvens som i den första. Nedved var riktigt nära när han sköt från vänster, Abbiatti fick dock ett finger på bollen och Trezeguet hann inte få fram sin tå. Di Vaio ersatte Del Piero och hade en nick strax utanför efter en fin långpassning av Nedved. Camoranesi som ersatte Miccoli var också pigg, han tog ett mycket större defensivt ansvar och var även med ett par gånger i offensiven. Hans teknik i hög fart är alltid en fröjd att skåda. Han kom till ett par fina inläggslägen men det blev ofta fel till sist, han slog även bort ett par hörnor.
Jag måste säga att jag är lite tveksam till tvåmanna-mittfältet som Lippi mönstrade från start, Appiah och Tacchinardi föll väl lätt ner i knäet på försvararna och lät Milan etablera tryck alldeles för enkelt. Detta blev mer uppenbart i den andra halvleken då spelarna blev trötta.
Kontentan vid full tid var att Milan skapar fler chanser men sällan helt rena sådana, när Juventus kommer till avslut så är det ofta riktigt farligt. Sett till klara målchanser var det dött lopp, Milan vann dock skotten PÅ mål med 10-8.
Läs fortsättningen här!
