11 Grande (del 9)
Så var försvaret och mittfältet presenterat i vår drömelva. Näst på tur står anfallstrion och precis som förra veckan, när Liedholm presenterads, var detta ett lätt beslut för oss på redaktionen.
Även denna måndag tar en svensk plats i laget. Nämligen Gunnar Nordahl. Gunnar föddes den 19 oktober 1921 i västerbottniska Hörnefors och var ett av åtta syskon. Redan vid tidig ålder började Gunnar spela fotboll, detta i den lokala bollklubben Hörnefors IF. Vid tretton års ålder gick han ur folkskolan och började arbeta med ölutkörning och dasstömning. Ett år senare fick Gunnar, precis som all övrig ortsbefolkning, jobb på Mo och Domsjös sulfitfabrik.
Samtidigt som storebröderna Bertil och Knut redan spelade i A-laget kämpade Gunnar i juniorlaget. Pappa Emil Nordahl uppmuntrade sina söner till fotbollen och följde dem så ofta han hade tid.
Gunnars karriär satte full fart frammåt när den, på den tiden, allsvenska klubben Degerfors IF fick upp ögonen för den tunga centerspelaren. Vid 22 års ålder vann Gunnar den allsvenska skytteligan med sina 16 mål för Degerfors. Framgångarna i Degerfors hjälpte skyttekungen att få kontrakt med IFK Norrköping där han, säsongen 1944-45, vann skytteligan på nytt. Denna gång med hela 27 gjorda mål. Året därpå upprepade Gunnar samma bedrift, dock "bara" med 25 mål.
Gunnar va så när på att vinna skytteligan för tredje året i rad 1947 men istället var det IFK Göteborgs Gunnar Gren som gjorde mest baljor. Istället fick dock Nordahl Guldbollen detta år. Den fjärde skytteligatiteln skulle däremot komma. Nordahl fick vänta tills säsongen därpå innan han fick sin fjärde utmärkelse som skyttekung i Allsvenskan. Under sin tid i Allsvenskan vann Gunnar också fyra serietitlar med Norrköping och mäktade med att göra hela sju mål i en match mot Landskrona.
Framgångarna i Allsvenskan gjorde att Gunnar kom med i det svenska landslag som 1948 vann Olympiskt guld i London. I finalen besegrade svenskarna Jugoslavien med 3-1 och Gunnar stod för ett mål. Den gigantiska strikern från Hörnefors vann också OS-skytteligan med sina totalt sju mål. Noterbart är att även Gunnars bröder Knut och Bertil var med i OS-truppen. Det var dock bara Gunnar och Knut som spelade i finalen.
Den svenska OS-triumfen gjorde att de italienska fotbollslagen fick upp ögonen för de svenska spelarna. Efter 149 mål på 172 allsvenska matcher blev Gunnar Nordahl Sveriges första utlandsproffs. Gunnar flyttade till Milano och Milan för en övergångssumma på 75 000 svenska kronor. I månadslön fick Gunnar 1500:-. Skyhöga summor på denna tid.
I och med flytten till Italien var det slutspelat för G. Nordahl i det Svenska landslaget. Det svenska fotbollsförbundet hade strikta regler som förbjöd utlandsproffs att delta i svensk landslagsfotboll. Gunnar hade därför gjort sin sista landskamp. På sina 30 matcher i blågult blev det totalt 44 mål.
1949 var det dags för debut i den rödsvarta tröjan. Gunnar var då 28 år. Den svenska centertanken fick dock en svår start som proffs och han hade i princip bestämt sig för att återvända till Sverige den dag det vände. Gunnars måltorka var över och den pålitliga målskytten visade att han dög även utomlands. På de sista 15 ligamatcherna mäktade Gunnar med att göra 16 mål. Svenskens prestationer öppnade även för Gunnar Gren och Nils Liedholm som anslöt säsongen därpå. Trion Gre-No-Li var i och med detta bildad.
Gunnar hade ingen bländande teknik, men han hade ett riktigt hårt skott och var en bjässe som öste in mål. Det tog däför nte lång tid innan smeknamn som "Il bisonte" och "Il Cannoniere" dök upp.
Under sitt tredje år i Milano nådde Gunnar sin kulm. Med det ofattbara rekordet som står sig än idag, 36 mål på 38 matcher, hjälpte han sitt Milan till ligaguld vilket blev Gunnars första.
Det andra skulle komma men dröjde hela fyra år. 1954/55 vann Gunnar sin andra scudetto och hade där emellan vunnit både Latin Cup samt ett antal skytteligatitlar. Totalt blev det fem skytteligasegrar och 210 mål på 257 matcher under de åtta åren han spelade i Milan. Ett målrekord som står sig än idag, och troligen är det aldrig någon som kommer lyckas slå det. Gunnar var under sin tid i Milan också med och slog Juve med 7-1 i Turin. En bragd som fortfarande står som Juventus största hemmaförlust genom tiderna.
1956, efter åtta år i Milano flyttade Gunnar till Rom och AS Roma där han spenderade två säsonger, varav en som spelande tränare.
37 år gammal återvände Gunnar Nordahl till Sverige. Gunnar anställdes som tränare Karlstads BIK vid hemkomsten. Målsättningen var att ta laget till Allsvenskan. Något som inte lyckades. Däremot drog Gunnar folk till Tingvalla. Alla ville se den helgonförklarade italienaren.
Gunnar fortsatte dock tränarkarriären i sin tidigare klubb Norrköping och när han avslutade sin andra tränarsejour i Norrköping var han 59 år.
Det var då han drog sig tillbaka tillsammans med frugan Irma och sonen Tomas i Algerho på Sardinien. Han avled den 15 september 1995, 74 år gammal. Gunnars bortgång sörjdes av en hel fotbollsvärld.
Divalater var aldrig något för Gunnar. Han beskrivs ständigt som en ödmjuk person som aldrig lät framgångarna stiga honom åt huvudet.
Gunnar Nordahls meritlista:
1945 Allsvenskt guld
1945 Svenska cupen
1946 Allsvenskt guld
1947 Allsvenskt guld
1948 Allsvenskt guld
1948 OS-guld
1950/51 Serie A
1951 Latin Cup
1954/55 Serie A
1956 Latin Cup
Målvakt:Fabio Cudicini
Högerback: Mauro Tassotti
Mittback 1: Franco Baresi (Kapten)
Mittback 2: Cesare Maldini
Vänsterback: Paolo Maldini
Höger mitt: Roberto Donadoni
Central mitt: Gianni Rivera
Vänster mitt: Nils Liedholm
Höger anfall: Gunnar Nordahl
Central anfall: ?
Vänster anfall: ?
Tränare: ?
