Milan- National Bucarest 1-1 (2-5 efter straffar)
Äntligen gjorde vi ett spelmål, men spelet i sig lämnade mycket övrigt att önska...precis som vi har vant oss vid denna sommar.
Ännu en match är till ända utan att man som milanista kan känna sig tillfredställd. Det börjar tyvärr bli en vanesak. Milan har under försäsongen inte lyckats inkassera en enda vinst, och trots matchernas obetydlighet kanske de uteblivna resultaten börjat sätta sina spår.
Gårdagens match var faktiskt ett genrep innan den officiella säsongen tar fart på allvar. Vilka svar fick Ancelotti av sina mannar?
Han fick en bekräftelse på att vårt försvar är på tok för skakigt och att vi har precis samma problem framför mål som vi haft den senaste månaden. Inget nytt med andra ord!
I första halvlek ställde Milan upp med ett lag som kan vara påtänkt som en eventuell startelva mot Porto om inte Pirlo och Maldini tillfrisknar. Såhär såg den ut:
Dida-Cafú,Nesta,Roque Junior,Kaladze-Rui,Gattuso,Redondo,Seedorf-Inzaghi,Shev
Milan var i första halvlek det klart bättre laget, utan att på något sätt glänsa. Positivt är som sagt att vi förmådde göra ett spelmål. Inzaghi lösgjorde sig från sin bevakare på sitt karaktäristiska sätt och mötte en delikat Rui Costa stickare. Inzaghi fick ner målisen på marken, fintade (!) en gång och satte säkert in den ur rätt snäv vinkel.
Cafú gjorde skäl för sitt smeknamn Il Pendolino och var ovanligt pigg. Kom flera gånger till fina inläggslägen, och hans inlägg och våra forwards rörelsemönster verkade igår vara mer synkroniserade än tidigare under försäsongen.
Negativt från halvleken är att Kaladze skadade sig, det såg ut som en ljumskskada, och hans närvaro i finalen är nu i farozonen.
Halvlek två:
Abbiati-Simic, Nesta, Roque Junior, Pancaro-Brocchi, Ambrosini-Serginho, Kaká,Rivaldo-Tomasson
Som vi ser var det nästan ett helt nytt lag i andra halvlek. Carlo bytte också taktik, från det mer raka 442 till en 4231 taktik, där våra tre brassestjärnor understödde Tomasson.
Milan hade i inledningen av denna halvlek fina tendenser och sambasamarbetet ställde till med problem för rumänerna. Kaká såg riktigt pigg ut och stod för flera fina nummer. Bl a gjorde han ett fantastiskt dribblingsnummer över nästan hela banan! Hela sex spelare blev offer för Kakás teknik, fart och flärd innan de bryskt stoppade honom precis utanför straffområdet.
Dessförinnan hade dock National utjämnat efter en i hög grad pinsam försvarsinsats av de rödsvarta djävlarna.
Roque Junior var sin vana trogen och stod för en kalasidiotisk fällning inne i straffområdet, men konstigt nog blåste inte domaren. Det var faktiskt en solklar straffspark, speciellt som fällningen kom bakifrån.
Nesta-RJ samarbetet fungerade inte alls och hela vårt försvarsspel lämnar mycket övrigt att önska.
Spelet på mitten var inte heller övertygande. Den one-touch fotboll som i början av förra säsongen var vårt främste kännetecken är nu som bortspolat. Kvar finns gestikulerande händer som ständigt letar efter spelalternativ men sällan finner några.
Men som sagt, det brasilianska underbarnet visade verkligen framfötterna. Han besitter en utomordentligt fin teknik, är nästintill bådefotad, och är utrustad med en imponerande fysik och spelförståelse. Helt enkelt ett fynd!
Det skall bli mycket roligt att följa denna yngling i år.
Nu får vi se fram emot finalen och hoppas att Maldini och Pirlo återfinns där när det väl beger sig. Milan är inte samma lag utan dessa två grundpelare.
I straffläggningen gjorde sig Serginho och Tomasson skyldiga till missar. Sergio sköt utanfört, och Tomasson sköt en mycket svag straff som den rumänske målvakten inte hade några som helst problem att avvärja.
Rivaldo satte sen sin säkert, men då var det i princip slut eftersom National hade suttit sina tre första elvametare. De gjorde även mål på sin fjärde straff. Ridå ner för Milan.
Nu är det fokusering på fredagens match som gäller, och skärpning från gubbarna efterlyses. Detta med eftertryck!
