Lazio anno 03/04 - Del 5: Fågel eller fisk?
Förväntningar inför säsongen. Hur går det?
Lazios inneboende styrka är inte den enda faktorn som påverkar hur säsongen artar sig. Flera av konkurrenterna i ligaspelet har även de rustat sig väl. Så, hur står sig egentligen de tänkta toppkonkurrenterna. Och - givetvis - hur står sig egentligen Lazio?
Vem vinner i år?
Juventus, givetvis. Lika komfortabelt som i våras dessutom. Vinner gör Juventus åter, oavsett om man ofta spelar en ganska torftig fotboll. Egentligen inte för att man är bäst på just något, utan då just att man kan göra vad som krävs. Man vinner för att man är just Juventus. Juventus är ju som vi alla vet (översatt) italienska för att vinna. (Varför blev man inte Juventus-supporter egentligen? Det vore ju lika bekvämt som att hålla på USA i amerikansk fotboll)
Gör upp om andra till femte plats?
Milan, Lazio, Inter och Roma.
Lagen är svåra att särskilja. Milan har dock troligen kvalitet att lägga beslag på andraplatsen, och om man bibehåller (en högre) jämnhet i sitt spel kan man utmana Juventus. Men troligen får Milan en svacka för mycket i förhållande till den gamla damen. (Position 2-3)
Lokalkonkurrenten Inter är, i mitt tycke, som vanligt konturlöst och därmed också svåranalyserade. Precis som vanligt alltså. Kanske, kanske, Cuper (eller är det Moratti?) tillslut hittar en vinnande formula (trägen vinner?) men jag skulle inte sätta några pengar på detta. Inter saknar en bra avvägning mellan lagdelarna och ofta tycks man också sakna en klar spelidé och ett vasst djupledsspel. Utan Crespo vilar nu ett gigantiskt ansvar på Vieri. Nu är ju i och för sig Vieri just den spelare som kan ta detta ansvar. Fast med ett litet avgörande passus - om han inte är skadad. Och det är han ju oftare än Moratti går över sin tränares huvud och agerar auktionsförättare på spelarmarknadens oförutsägbara podium. (Inter; position 2-6, ingen vet)
Den rödklädda lokalkonkurrenten då? Det går inte att räkna bort Roma - det vore naivt. Får man en positiv start, en skadefri liggande prins, och en tränare och president som lyckas hålla fokuseringen på fotbollen - istället för i stort sett allt runt omkring - så är man onekligen ett kompetent fotbollslag. Och i år ligger fokus på ligaspelet allena. En STOR fördel (Position 3-5).
Och Lazio?
Vilka förväntningar kan vi rimligen ha på vårt himmelsblåa lag? Inte överdrivet stora vill jag hävda. Det vore lika dumt som att räkna bort lokalkonkurrenten. Visst har Lazio ett mycket bra lag. När man spelar på toppen av sin förmåga är det inte många lag som står emot i världsfotbollen gällande dynamik. Men det återstår ett antal frågetecken och svagheter i "projektet" Lazio som kräver sin lösning för att med absolut säkerhet placera in laget bland de absoluta kandidaterna till ligatiteln. Lazio har i utgångsläget en startelva som inte räds något motstånd. Problemen är dock två, samma problem som lever kvar sedan förra säsongen.
(1) Impotens i motståndarens straffområde.
En av fotbollens absoluta sanningar är att det är spelet i just straffområdena som avgör matcherna. Det finns inte mycket utrymme för varken offensiva eller defensiva misstag om man vill vara med och spela om scudetton. Och det är inte så mycket som tyder på att effektiviteten i avsluten blir bättre i Lazio denna säsong än under föregående. Avslutarna är ju desamma (i skrivande stund dagarna innan transferfönstret stänger), förutom då att besvikelsen Chiesa lämnat laget. Visst kan en förbättring anas i alternativen som yttermittfältare - det lär gynna Corradi - men å andra sidan har nog motståndarna lärt sig att man får plikta om Lopez bjuds för stora ytor. Detta var också en anledning till argentinarens magra vårsäsong i ligaspelet.
Corradi och Lopez är tillsammans ett mycket dynamiskt anfallsvapen. Men var för sig är det tvärtom. Då framstår anfallarna som för enformiga i sitt spelsätt (Lopez väger då för lätt och Corradi väger för tungt, om ni tillåter) för att bjuda det mest kvalificerade av motstånd ett sådant anfallspel som riktigt kan hota över en hel säsong. Om Lazio dessutom hade tillgång till en mer mångsidig klassanfallare som t ex Kallon, skulle laget säkert vara 10 poäng bättre över hela seriespelet
(2) Avsaknad av bredd bland mittbackar och anfallare
På många positioner, och då framförallt på mittfältet, är alternativen goda i mån av skador och avstängningar. Men frågetecknen finns på annat håll. Vad händer om t ex Corradi eller Lopez blir skadade? Och, gud förbjude - skadade samtidigt? Vilket ansvar kan Inzaghi då ta? Något större väsen har denna visserligen kunnige anfallare inte gjort i Lazio de senare åren. Men kanske framförallt, vad händer om Stam blir långtidsskadad? Stam är fundamentet vilket bär upp Lazio. Han ensam ger Lazio den trygghet som ett lag behöver för att bygga ett offensivt grundspel. Stams betydelse kan nog inte överdrivas. Och till honom finns det knappast en realistisk ersättare inom befintlig trupp.
Lazio spelar i år som bekant i Champions League. En stor framgång - inte minst ekonomiskt. Men detta belastar givetvis även spelartruppen i en högre grad än under förra säsongen. Champions League har kortats ned i omfattning och innefattar nu endast ett gruppspel, men ändå tar detta matchande stor kraft, inte minst mentalt. Att ställa om till två viktiga matcher i veckan är nyckeln till en framgångsrik säsong, och att då kunna rotera några spelare är oerhört viktigt. Frågan är om förstärkningarna av truppen därmed varit relevanta. Istället för att förstärka den i och för sig viktigaste lagdelen, mittfältet - där Lazio ändå var starka - kanske Lazio istället skulle ha förstärkt i de straffområden där matcherna avgörs? Det vill säga, en forward och en innerback av hög klass.
***
Så, jag tror inte på någon ligatitel. Aldrig i livet. Att hävda detta vore att sticka in huvudet i en snara. Det finns för många goda konkurrenter i ligan. Ett Juventus som ser ruskigt starkt ut rår nog ingen inte på. Men därefter är det ganska så öppet. Men klarar Lazio att bara återupprepa sin fjärdeplats och åter få spela i det Champions League som tyvärr är ett sådant måste idag, får vi vara nöjda. Då finns goda förutsättningar att bygga vidare på det framgångsbygge Mancini konstruerat. Men man lär komma ihåg att de realistiska utmanarna är fem.
Diskutera gärna artikelserien i vårt Lazioforum.
