Matchrapport Milan-Bologna
Säsongens första officiella tävlingsmatch på San Siro slutade med en väntad seger, men ack så långt inne vinsten satt.
Efter en veckas landslagsspel var det dags för fotbollsmiljonärerna att återigen dra på sig sina klubbdresser. Milans målsprutor Inzagol och Sheva, som båda visade storform i sina respektive landslag blev föga oväntat de som fick jobbet gjort för Milan igår kväll.
I och med att brassestjärnorna kom hem så sent som i fredags valde Carlo att ställa över dom och startelvan såg i princip ut som förra året. Dida stod i mål. En backlinje som utgjordes av Simic, Laursen, Nesta och Costacurta. Maldini var avstängd och Kaladze hade inte återhämtat sig till fullo efter sin skada, därav deras exkludering ur startelvan.
På mittfältet valde Carlo att återgå till diamanttaktiken, där Rui fick ta platsen som trequartista framför Gattuso. Pirlo och Seedorf. Jag måste säga att jag var lite överraskad då ja trodde att Carlo skulle fortsätta med Rui ute till höger i ett rakt formerat fyramanna mittfält. Längst framme intog som väntat våra två måltvillingar Inzaghi och Shevchenko sina platser.
Matchen:
Spelet inleds trevande och under de första minuterna finns de inga riktiga konturer i spelet, det finns inga som helst intentioner till avslut och mål de första 9 minuterna överhuvudtaget.
I matchminut 10 får Milan en frispark från vänster. Pirlos agerar exekutör och vår sibiriske tiger målnickare. Vips och vi hade 1-0, som en blixt från klar himmel som ordspråket säger.
Nu börjar Milan få lite fart på benen och i matchminut 15 blir Pippo neddragen i straffområdet av Moretti. Domaren står långt från situationer och viftar avvärjande med armarna. Ingen straff denna gång, även om den i mitt tycke var ganska klar.
Rui verkade ha vaknat på rätt sida denna afton och stod för en del stickare så det vattnades i munnen. I minut 19 får han fram en delikat pass efter marken. Simic är, hör och häpna, ända nere vid hörnflaggan och kommer till ett bra inläggsläge. Intentionen med crossen var säkerligen bra, men utförandet desto sämre. Plockpotatis för Pagliuca och en Pippo som grämer sig över att inte fått bollen blev resultatet.
Direkt minuten efter är Rui i farten igen och slår en patenterad smörpass. Pippo har dock inte siktat in sig än, något han skulle komma att göra senare dock.
Pirlo som hade lekstuga i första halvlek och var klart bäst, spelade i 25: e minuten fram Pippo som nickade utanför. Utom fara för Pagliuca.
Milan spelar nu väldigt bra och matchbilden är den att Milan äger bollen, nästan uteslutande på Bolognas planhalva, och rullar runt. Bolognaspelarna springer som vilsna kycklingar på planen utan att få tag på bollen. Därför blev man faktiskt chockad när Nervo i matchminut 32 får på ett kanonskott på halvvolley precis utanför straffområdet, efter att Signori slagit en misslyckad frispark och Seedorf klantat sig i rensningen. Dida är på Nervos skott men får denna gång se sig besegrad. Skulle han ha tagit den? Kan diskuteras, men jag vidhåller ändå att det var ett mycket bra skott som var svårt att mota. Nåväl 1-1 var ett faktum och det var bara att fortsätta belägringen, vilket Milan också gjorde.
Milan, Milan och åter Milan. Så såg det ut, och det var lekstuga ute på plan. Pippo spelas fram till ett halvt friläge av Rui i 37e minuten men tar för god tid på sig och väljer att dribbla en Bologna försvarare innan han avfyrar ett skott med sin högerfot. Skottet täcks sedermera och en bra chans rinner ut i sanden. Två minuter senare är det Il Professore show, vilket ju betyder att Pirlo varit i farten igen. Han dribblar lite innan han med sin ojämförbara blick och känsla ser Shevchenko i ögonvrån och med en monumental chip hittar Tsarens huvud. Sheva vet nog inte hur ensam han är, mycket beroende på att han var ynka fem meter från Pagliucas mål. Hur som haver, Sheva får ingen kraft i nicken, och inte heller önskad precision för den delen. Kontenta: plockpotatis för Pagliuca.
På övertid spelar Milan kvadraten i straffområdet innan Pirlo oväntat hittar fram med en passning snett bakåt till sin portugisiske kollega. Som vi vet har ju Rui inte haft någon otrolig lycka med skotten under sina två år i Milan, så inte heller denna gång tyvärr.
Lagen går till pausvila med varsitt mål gjort och varsitt insläppt.
Halvlek 2:
Andra halvlek hinner knappt börja innan Milanägde Dalla Bona frestar Dida med ett kraftfullt skott. Bollen får en otäck studs och Dida kan inte hålla bollen. Han tar dock returen själv och faran är avblåst. Andra halvlek präglas precis som första av en kraftfull dominans av Milan med en avsevärd skillnad, det skapas väldigt få målchanser. Spelet är omständligt och håglöst. Milan har problem att skapa något överhuvudtaget och skräckbilderna från förra året börjar så sakteliga att krypa sig in is skallen på en. Milans "smålagsproblem" ser ut att ha bestått, även om Bologna kanske får räknas till kategorin "mittenlag" i första hand. Det spelar ingen roll. Det som spelar roll är att Milan inte verkar ha någon medicin mot lag som backar ner i sitt eget straffområde och inte vill spela fotboll, vilket som bekant är väldigt vanligt i Serie A, tyvärr.
Läs fortsättningen här
