Igor Protti - Unica Bandiera
I Sverige är Igor Protti kanske möjligen känd som spelaren som förvaltade Kennet Anderssons nickskarvar. I Livorno är Prins Igor en odödlig hjälte och klubbens mest älskade spelare genom tiderna. Och kärleken var besvarad. Med sina mål, sin karisma och sin frispråkighet spelade han sig in i hjärtat på fansen på Armando Picchi. Det här är historien om Igor Protti, unica vera bandiera.
Igor föddes i Rimini 24:e september 1967. Han började spela fotboll som nioåring i laget Sant'Ermete och som tolvåring i Rimini. Bara sexton år gammal fick han debutera i serie c1 för Rimini, men det blev bara två matcher säsongen 1984-85. Året efter bröt Igor ett revben och missade stora delar av säsongen, och tvingades därefter att lämna klubben. Valet för den unge anfallaren stod mellan serie c1-laget Livorno och Milans primaveratrupp. På inrådan av sin far Flavio valde den artonårige Igor Livorno.
Sitt första mål för Livorno gjorde Protti 21:a augusti 1985 mot Pontedera i Coppa Italia. Några veckor senare spelade han, för primaveralagets räkning, sitt första derby mot Pisa. Efter en låst första halvlek fick Protti chansen i andra och med bara minuter kvar till full tid lyckades han till fansens stora glädje avgöra matchen.
- Det var en otrolig glädje, kommenterade Protti långt senare. I det ögonblicket insåg jag vikten av fotbollen i Livorno och Pisa och betydelsen av derbyt.
Protti stannade totalt tre säsonger i Amaranto med elva mål på 72 matcher som facit. Inte allt för imponerande siffror, men fröet till den starka relationen mellan Igor och Livorno hade såtts. Segern i serie c-cupen 1987 blev den största idrottslig framgången. På det personliga planet var framgångarna dock ännu större och Igor gifte sig med den livornesiska tennispelaren Patrizia. Säsongen efter tvingades Protti lämna Livorno, vars ekonomi var helt körd i botten. Det var med pengarna för försäljningen av Protti som klubben kunde anmäla sig till seriespel säsongen efter. Detta kunde mycket väl ha varit slutet på berättelsen om Prins Igor och Amaranto och det hade inte varit något konstigt med det. Mindre lag tvingas ständigt sälja sina talanger, då som nu, för att klara klubbens löpande utgifter eller med förhoppningen att kunna bygga upp något ännu bättre. Men i det här speciella fallet lämnade huvudpersonen kvar sitt hjärta i den stökiga klubben från den fattiga toskanska hamnstaden.
Den 22-årige Protti hamnade först i Virescit från Bergamo, fortfarande i serie c1. Han sköt tio mål, inklusive ett mot Livorno, på 31 matcher. Efter bara en säsong i Bergamo gick flyttkalaset vidare till Sicilien och Messina i serie b, där Protti fick uppgiften att ersätta Toto Schillaci, som just lämnat för Juventus. Succén blev i det närmaste omedelbar, Igor sköt båda målen i öppningsmatchen mot Torino. Protti spelade 105 matcher för Messina, gjorde 31 mål och blev vid 24-års ålder lagkapten. Men precis som med Livorno ett par år tidigare tvingades Protti lämna Messina pga ekonomin. Ny klubbadress blev istället hårdsatsande Bari.
I Bari blev det nio mål första säsongen, men bara sex andra, då en korsbandsskada gjorde att Protti missade mycket matcher. Trots det gick laget upp i serie a. Protti gjorde året efter sitt första mål i serie a, mot Genoa och stannade på totalt sju fullträffar. Året efter, 1995-96, blev Prottis största så långt i karriären. Tillsammans med Kennet Andersson bildade han ett fullständigt livsfarligt anfallspar och med 24 mål vann han, tillsammans med Lazios Beppe Signori, skytteligan i serie a. På en fråga från journalister om vilket lag han skulle vilja spela för efter denna bedrift svarade Protti utan att tveka:
- Livorno. Det är staden och laget i mitt hjärta och dit vill jag återvända.
Succén för Tsaren, som han kallas i Bari, ledde till kontrakt med Lazio, där han bildade anfallspar med just Signori. Sju mål dög dock inte i Rom och Protti lånades till Napoli. Med ännu sämre resultat i Napoli, som åkte ur serie a, hamnade Protti i 1998 serie b och Reggiana. Protti sköt åtta mål för Reggiana, som åkte ur serie b, och den nu 32-årige Protti verkade allt mer närma sig slutet på karriären.
Många betraktade ex-skyttekungen som slut. I Livorno ville man dock gärna ha hem sin gamla hjälte. Klubben hade visserligen gått i konkurs ett par år tidigare och tvingats starta om i eccelenza, men när tidigare Genoapresidenten Aldo Spinelli klev in som ny president, fanns plötsligt de ekonomiska förutsättningarna. Tifosi i Livorno bönade och bad om att få hem sin förlorade son och så kom det sig att Protti som 32-årig föredetting återvände till klubben i sitt hjärta.
I sin favoritklubb vaknade den gamle skyttekungen åter till liv. 1999-00 gör han elva mål, bl a ett i segermatchen mot Pisa. Året efter, 2000-01, vinner han skytteligan med 20 mål och tar så när upp laget i serie b. Prins Igors kontrakt går ut, men trots att den nyfunna målformen innebär lukrativa anbud, finns det inte en tanke på att lämna Labronici. Igor anser sig vara på ett slags uppdrag att ta klubben tillbaka till serie b efter trettio år av obskuritet.
Året efter förverkligas den drömmen och Protti delar skytteligavinsten med Cristan Riganò på 27 baljor. Protti fortsätter att göra viktiga mål, i derbyna mot Pisa och Lucchese, samt det avgörande målet i den avgörande matchen, borta mot Treviso med bara fyra minuter kvar, då Protti säger sig ha skrikit så mycket att käken inte återhämtade sig på två år. Det var då 31 år sedan Livorno sist spelade serie b-fotboll och på firandet skulle man kunna tro att laget just hämtat hem lo scudetto.
Återkomsten i serie b förväntades bli tuff, men blev istället blir det succé. En tionde plats för laget och för Prins Igor capocannonierititeln för tredje säsongen i rad, med 23 mål. Han blir först i Italien att vinna denna titel i serie a, b och c. En mindre konflikt utbryter dock mellan Protti och curvan, då Protti i bortamatchen mot Messina lägger en krans framför hemmaklacken, till minne av en bortgången supporter. Konflikten får dock en snabb lösning och Protti är återigen den obestridde prinsen av Livorno. Efter en säsong i serie b med klubben bestämmer sig den nu snart 36-årige Protti för att det är dags att lägga skorna på hyllan. Beslutet tas dock tillbaka efter enträgna böner från fansen, och då särskilt en tifoso som just lånats in från Torino, Cristiano Lucarelli.
Protti målar mot Genoa i första matchen och tillsammans med Lucarelli formerar Protti serie b's dödligaste anfallspar, med 53 mål (29 respektive 24). Vid säsongens slut är Livorno klara för serie a. För Prottis del var det sju år sedan, för Livorno 55. Den 37-årige Protti spelar sin sista säsong 2004-05 och svarar för sex mål. Innan premiären mot Milan var Protti dock orolig. Han mindes skadeglädjen i Rimini när Cesena förlorat stort mot Juventus i sin serie a-premiär, och tänkte på hur hans vänner i Livorno skulle behandlas av pisano vid ett eventuellt fiasko i serie a. Matchen slutade dock 2-2 och säsongen blev allt annat än fiasko. Prottis sista framträdande för Livorno blir 2-2-matchen mot Juventus. Protti gör mål i matchen och efter slutsignalen överlämnar han kaptensbindeln till Lucarelli.
Under sina två sejourer i klubben spelade Protti enligt klubbens officiella statistik 278 matcher (näst mest i klubbens historia) och svarade för 123 mål (flest i klubbens historia) för Livorno. 21:a december 2005 pensionerades Prottis tröja #10 och fick därmed inte bäras av någon annan Livornospelare. I mars 2007 blev Protti hedersmedborgare i både Bari och Livorno för sina insatser på fotbollsplanen och strax därefter bad Protti att man åter skulle låta #10 komma i bruk, för att "ge ungdomarna i staden drömmen tillbaka om att en gång få bära den".
Igor Protti är Livornos största spelare genom tiderna och den kärlek som utvecklades mellan honom och publiken på Aramando Picchi är fortfarande i högsta grad levande. Han är lika älskad för sina mål, som för sin nära relation till tifosi och ultras. Hans lojalitet, karisma och respekt för spelet har, liksom hans frispråkighet, gjort honom till en stor förebild i Livorno.
Källor: www.clubamarantoigorprotti.it; wikipedia.ita.org; www.livornocalcio.it