Tack och adjö Rivaldo
Du lämnar en bitter eftersmak...
Jag måste direkt medge att jag inte hade väntat mig detta. Innerst inne hoppades lilla naiva jag att allt var frid och fröjd och att vi denna säsong skulle få se den riktiga Rivaldo briljera som nästan bara han kan.
Trots alla skriverier som han själv t o m bekräftade så såg jag fram emot matchen mot Lecce på söndag som den STORA comebacken från hans sida.
Idag så tillhör han inte längre ens klubben.
Hoppet har bytts ut mot ilska. Ilska, eftersom man varit så naiv och hela tiden intalat sig att det kommer att bli bra även om det mesta talade emot det.
Jag minns fortfarande hur stort det kändes att få en spelare av hans kaliber till Milan. Trots att han drev till nästintill vansinne med sin Hollywood-imitation i VM, trots att han tjurat i Barca och icke längre var önskvärd och trots att vi redan hade en eminent anfallsbesättning.
Men hur gärna jag hade velat så kunde jag inte blunda för hans konster på fotbollsplanen. Han var mästerlig i sina bästa stunder. Ta hans hat trick på San Siro mot Milan för några säsonger sedan som ett exempel.
Missförstått geni?
Sett till hans personlighet så var det ju egentligen ingen spelare som jag trodde på eller ville ha i Milans kollektiv, men ändå så ville jag så gärna ha en Rivaldo i toppform i Milan. Han hade varit ett dödligt vapen.
Ett år senare återstår bara ett par halvljumma trevliga minnen, några straffmissar och en jäkla massa gnäll när man ser tillbaka på vad han uträttade i Milan.
Rivaldo, i likhet med många andra brasilianska spelare, är inte av den typen som vill spela efter ett strikt taktiskt mönster. De vill dansa på planen som de gör när det är karneval i Rio. De vill göra det oväntade och de vill framför allt göra lite som de själv vill.
Att då stoppa in denna sambadansare i Ancelottis lagmaskin rimmar väl ungefär lika bra som grus i ett maskineri.
Ancelotti envisades ofta med att spela med Rivaldo som anfallare. Kanske var det ett test för att se om Rivaldos personlighet klarade av att styras, det gick ju inte så bra i Barcelona. Kanske var det bara för att Shevchenko var skadad och han tyckte att vi behövde två anfallare i vissa matcher.
I början av denna säsong så kom det ytterligare en konkurrent till Milan vid namn Kaká. Konkurrent och konkurrent, han skulle ju vara Rivaldos lärjunge var det tänkt.
Så kom Serie A-premiären mot Ancona och det pratades om Rui eller Rivaldo bakom Sheva och Pippo på topp. Men när laguppställningen blev offentlig så var det Kaká, den unge, lärjungen, debutanten...det var han som fick starta matchen.
Enligt Rivaldo var detta en av många episoder som fick honom att bestämma sig, men kanske ändå den viktigaste. Lärjungen hade tagit hans plats och eftersom det var svårt nog att få spela regelbundet i Milan så tog han det som ett tecken på att han inte var önskvärd längre.
Vad som rör sig i Ancelottis huvud kan man bara gissa sig till. Enligt Rivaldo var han inte välkomnad av Ancelotti och då förstår jag att han inte spelar. Tränarens har en sådan makt i sådana här situationer så att spelarna inte har mycket att säga till om.
Frågan är dock om Ancelotti ens var tillfrågad när man tog in Rivaldo i laget. Nog för att det är svårt att tacka nej till en sådan spelare särskilt när han kommer gratis. Men det blir bara överflödets förbannelse om han inte passar in i laget.
Det känns lite grann som ett prestigeköp i så fall, bara för att höja Milans marknadsvärde, ungefär som Real gjort nu några säsonger. Men när man inte är i den innersta Milan-kretsen så kan man bara spekulera i hur och varför affären gjordes.
Spiken i kistan
Kanske var det bara så att Ancelotti trodde att Kaká kunde göra mer nytta än Rivaldo i matchen mot Ancona och att det inte låg något personligt bakom det hela och i så fall så var ju Rivaldos reaktion ytterst barnslig.
Alla måste kämpa för sin plats i laget, så även Rivaldo. Är man inte beredd att göra det så kan man packa sin väska direkt.
Så här i efterhand så kom avgörandet i denna såpa när Rivaldo beklagade sig i brasiliansk media. Galliani har alltid tidigare sagt att spelare som inte vill spela för klubben inte är önskvärda. Därför var nog en skilsmässa mellan Rivaldo och Milan oundviklig.
Jag trodde nog att hans kommentarer i den brasilianska pressen var förvrängda, men när han själv bekräftade det han sagt borde man ju ha kunnat lägga ihop 2 och 2.
Respekten för en spelare försvinner ganska snabbt när han inte direkt kan lösa problem som dessa internt i klubben eller när han inte kan bita ihop och kämpa om en plats fram till jul åtminstone eftersom han inte kan flytta någon annanstans just nu.
Just tidpunkten att säga upp sig kommer oerhört märkligt. Just med tanke på att det är tre månader kvar tills transferfönstret öppnar. Dessutom har ju Milan tätt med matcher just nu och någonstans hade det funnits plats för Rivaldo att slå sig in i laget också. Särskilt nu när Filippo Inzaghi missar ett par matcher.
Kanske fick han ut sin "hämnd" genom att lämna oss nu när vi har Inzaghi borta, som en demonstrativ handling mot att han inte trodde sig få chansen hur mycket han än hade kämpat. Kanske gjorde Ancelotti klart för honom att han inte fanns i hans planer under hösten, kanske hade han haft samma chans som alla andra men var inte beredd att ta den. Kanske är han bara trött på fotbollen efter allt strul i hans privatliv.
Kanske var drömmen om en Rivaldo i toppform i Milans tröja för bra för att någonsin kunna besannas...
Tack för din tid, men alla frågetecken och kommentarer lämnar en bitter eftersmak.
marko_u@hotmail.com
