Ikväll blir Maldini störst
Men insatta källor sågar hans chanser att vinna guldbollen.
En fantastisk karriär kommer ikväll att uppnå ännu en höjdpunkt. Paolo Maldini, Il Capitano, Il Cuore di Drago, fyller 720 matcher i den rödsvarta tröjan.
Franco Baresi fick ståta med rekordet i ett antal år men ikväll så ska om allt går enligt planerna Paolo Maldini spatsera in på San Siros nyimporterade gräsmatta med kaptensbindeln på armen och kanske för alltid bli störst i den rödsvarta fotbollshistorien.
Det har gått 18 långa år sedan han för första gången iklädd Milans tröja fick beträda en fotbollsplan i egenskap av A-lagsspelare. Det innebär att han nu är inne på sin 20:e säsong som spelare för sitt älskade Milan.
Han var bara 16 år gammal när han då äntrade planen mot Udinese den 20 januari 1985. Till hösten samma år när han hunnit fylla 17 så var han ordinarie som vänsterback. Sedan dess har ingen kunnat peta honom. För ett par år sedan pratades det om att han var slut som spelare och att han borde ge plats åt yngre förmågor.
Men under fjolårssäsongen när han fick Nesta som partner i mittlåset var det som om tiden stått stilla under de senaste 10 åren. Självförtroendet var tillbaka och Il Capitano visade varför han fortfarande som 35-åring inte kan avfärdas när stora internationella priser kommer på tal.
Med Milan har han vunnit allt som går att vinna, totalt 20 stora troféer och inte ett Rossoneri-öga var torrt när han som kapten äntligen själv fick lyfta Champions League-bucklan i luften i våras.
Många hävdar att Franco Baresi är legenden nummer 1 i Milan. Visst gjorde han mycket gott för klubben och under hans karriär var det inte många spelare som passerade honom i backlinjen.
Själv vidhåller jag vid att Marco van Basten är det största som hänt Milan för att han som spelare var bland det mest kompletta som beträtt en gräsplan. Men skadorna satte stopp för honom och det kändes lite grann som att pricken över i:et aldrig blev riktigt ifyllt trots allt.
Paolo Maldini var Milanista ända sedan han såg världens ljus för första gången. Han inledde sin karriär i Milan som liten pojkspoling och har varit laget troget ända sen han tog sina första steg på en fotbollsplan. Ikväll kommer han att slå ett rekord som jag vill hävda aldrig kommer att slås i Milan.
Skulle man räkna med alla matcher han spelat med ungdomslagen och därtill träningsmatcher så landar vi nog på en bit över 1000 matcher för I Rossoneri. När karriären väl är till ända så kanske han trots allt får mitt, och alla andras, erkännande som den störste spelare som burit vår rödsvartrandiga matchtröja.
Det finns ingen som kan matcha Maldini som försvarsspelare. Inte sett till den elegans och teknik som han besitter. Få är de försvarare som ens skulle kunna tänka sig att göra klackspark eller sulfint i närheten av eget straffområde, ännu färre är de som verkligen skulle kunna genomföra dem.
Maldini är en perfekt förebild både på och utanför planen. Han har hunnit bilda familj och förhoppningsvis har några av hans utomjordiska fotbollsgener fastnat hos hans söner Christian och Daniel. Paolo är en renlevnadsmänniska och det sägs att han aldrig druckit en droppe alkohol i hela sitt liv.
Kronan på verket - går om intet igen?
Trots att han av så gott som all expertis har erkänts som en av de största försvarsspelarna någonsin så har han aldrig blivit premierad med ett större individuellt pris. Han verkar gå samma öde till mötes som sin gamle kollega Franco Baresi. Vår förre kapten har ju mer än en gång fått epitetet den som bäste spelare som aldrig blev vald till världens bäste spelare.
Baresi har också själv uttryckt sina förhoppningar om att Paolo Maldini skulle vinna ett individuellt pris för att det skulle indirekt ge honom det erkännande som han aldrig fick.
Efter triumfen på Old Trafford i maj är det många som haussat upp Maldini och Pavel Nedved som de största kandidaterna till att vinna France Footballs årliga pris till "Europas Bäste Spelare", kallad Ballon D'Or - Guldbollen. Kravet är alltså att spelare spelar i ett europeiskt klubblag, inte att han är europé till sin nationalitet. Därav segrare som Rivaldo, Ronaldo och Weah.
Men enligt Xavier Barret som är skribent på France Football så är Maldini inte alls någon het kandidat. Istället ska det stå mellan Nedved och - Zinedine Zidande (!?!?!?!).
Motiveringen till varför Maldini inte är någon het kandidat är att man bara koncentrerar sig på vad spelarna presterat under perioden 1/1 2003 till 30/11 2003.
Zidane däremot skall vara aktuell som vinnare för att han tog Real Madrid till semifinal i Champions League (wow), för att han vann spanska ligan med Real Madrid och för att han var en av ledargestalterna i det franska lag som vann alla kvalmatcher i EM-kvalet.
Okej, Maldini har inga landslagsmeriter att luta sig tillbaka på som Nedved och Zidande, men tydligen så är det ganska värdefullt att glänsa mot nationer som Cypern och Moldavien i dessa omröstningar.
Dessutom så hade nog varken Weah (1995), Ronaldo (1997) och Michael Owen (2001) några jättefacit bakom sig i sina respektive landslagströjor.
Och att sen prata om att man bedömer spelarna för deras insatser under hela året är också ganska bisarrt med tanke på att Ronaldo ifjol fick priset för att han gjorde bra ifrån sig under VM (som, om jag inte är helt ute och cyklar, inte pågår mellan den första januari och sista november).
Vi får hoppas att Maldini i alla fall är med på den lista över 50 kandidater som tidningen presenterar den 11 november.
Kanske är det bara så att försvarsspelarna fortfarande är en minoritet när det kommer till dessa omröstningar och att deras insats föringas när det väl kommer till kritan. Kanske är det så att en sulfint på motståndarnas planhalva är mer värdefull än en sulfint på egen planhalva. Kanske är det bara så att Franco Baresis förbannelse sträcker sig över Paolo Maldini också.
Oavsett hur utgången blir, om Maldini vinner något individuellt pris eller ej, så kan ingen ta ifrån oss hans insatser för Milan. Och skulle det bara vara möjligt så skulle jag önska att jag fick se honom i Milans tröja i minst 720 matcher till.
En sak är dock säker - den dagen Il Cuore di Drago lämnar fotbollen bakom sig kommer Milan aldrig att bli sig likt igen.
Grazie Paolo - per sempre nei nostri cuori.
marko_u@hotmail.com
