Matchrapport Milan-Juventus
Världens fotbollsfokus var igår på La Scala där världens två främsta lag skulle göra upp i vad som kallats "Clash of the titans". Matchen slutade 1-1 efter ett konstmål av Di Vaio.
Mötet blev tio minuter försenat efter trafikkaos utanför arenan. När domare Racalbuto således blåste igång matchen fanns det inga riktiga konturer att utläsa dom första minuterna. De båda lagen verkade känna lite väl mycket på varandra. Det som upptog min, och säkerligen många andras, uppmärksamhet var den bedrövliga gräsmattan. Nytt gräs hade importerats från Bordeaux så sent som i veckan, men ingen förbättring fanns att notera.
Spelarna halkade mest omkring på planen emellanåt kändes det som.
Efter några minuter verkar Juvespelarna ha blivit lite varma i kläderna och har ett spelövertag på Milan. Nedved, som innan matchen upphaussats som det stora hotet mot en Milan vinst, sköt ett bra skott från distans i femte minuten som dock Dida parerade ut till hörna. En mycket fin räddning måste sägas. Påminde en hel del om räddningen på Ballacks två monsterskott på Olympiastadion förra året.
Påföljande hörna blev resultatlös.
Några minuter senare är det Seedorf som tämligen nonchalant tappar bollen på egen planhalva. DiVaio serverades av Camo men skottet var inte något att hänga i julgranen. Utom fara för Dida.
Juve är klart det bättre laget ute på planen utan att kännas speciellt farliga. Gattuso, som ånyo stod för en fläckfri insats, prövade skottlyckan efter cirka 20 minuter. Skottet var dock missriktat.
Strax därefter serverar Pirlo Seedorf med en fin boll. Holländaren fick dock inte på något superavslut och världens bästa målvakt kunde enkelt plocka bollen. Seedorf gick inte på alla cylindrarna idag och stod för en plattmatch.
Efter drygt en halvtimmes spel presenterar sig Appiah genom att slå till på volley från cirka 30 meter. Skottet gick långt över och dessutom utanför, misslyckat försök helt enkelt.
Nedved, som inte var någon dominant idag, var väldigt skottvillig matchen igenom. I matchminut 36 testade han från 30 meter men avslutet blev inte bättre än att Dida kunde limma det.
Efter 40 minuter uppstod tumult då Pirlo sparkats ner av en Juvespelare utanför straffområdet. Anledningen var att Milan inte skjutit ut bollen när Nedved på sedvanligt manér låg ner och grinade illa, som om han blivit skjuten i foten av en krypskytt.
Repriserna visade att det var en fullkomligt makalös tackling av Maldini som gjorde att Nedved försökte leka taktisk och vrida sig på planen.
Mycket riktigt var tjecken på fötter snabbt igen och sprang på likt en maskin. Precis som vi är vana att se honom med andra ord.
Den påföljande frisparken, där Pirlo agerade exekutör, blev resultatlös. Precis som de flesta andra frisparkarna/hörnor de båda lagen stod för denna afton.
Innan de nervösa spelarna avträdde planen för en behövlig vila skulle en del intressanta situationer och incidenter bevittnas.
Först är det en fin aktion av Sheva och Tomasson i matchminut 44, där Lo Tsar efter ett nätt väggspel med dansken enkelt flyter förbi Montero. Ukrainaren avancerade in mot straffområdet och spelade, i enlighet med skolboken, snett bakåt. Tyvärr fanns ingen där och chansen gick om intet.
Den påföljande minuten frias Montero för något som såg ut att vara en suspekt hands. Jag såg inga repriser på denna förseelse men det verkade som att det fanns fog för en straff.
Innan domaren Racalbuto blåste av skulle vi få se ännu ett ambitiöst Nedvedskott, och ännu en gång denna afton agerade brasilianaren likt en vägg.
Aktörerna på planen verkade håglösa eller så kände de sig tagna av stundens allvar, för någon stor match utspelade sig inte i första halvlek.
Milan såg nästan paralyserat ut i långa stunder och det fanns ingen rörelse i laget överhuvudtaget. Juve briljerade inte på något sätt men de hade ändå ett avsevärt bättre tempo än Milan. Det skall anmärkas att den fullkomligt usla planen gjorde sitt till att det inte blev underhållning i världsklass.
Racalbuto lyckades inte lugna spelarna mot slutet av halvleken och såg nervös ut genom hela matchen. Domaren missade bland annat en helt avsiktlig armbåge från Trezeguet på Simic. Den tog i huvudet och kroaten föll platt till marken. Det kanske inte var ett dödande Tysonslag men det borde i alla fall ha renderat i ett kort, kanske rött t o m.
Racalbuto är inte mannen för dessa stora tillställningar.
Andra halvlek:
Milan kommer ut som ett nytt lag i andra halvlek och det verkar ha infunnits en helt annan geist i spelarna. Tempot har höjts och det finns mer klara konturer i spelet. Serginho som för dagen spelade vänsterback skötte sin defensiva uppgift helt klanderfritt I andra halvlek kom han också fram på sin kant på ett helt annat sätt än i första, då han var som fastvuxen där bak i backlinjen.
I 51a minuten gör Seedorf en bra prestation för en gångs skull och slår en fin passning till en anlöpande Serginho som måttar ett bra inlägg. Buffon misstajmar utboxningen och det fattas inte mycket att Sheva får en hårtofs på bollen.
Strax efter får Sheva en stickare och befinner sig rätt som det är fri med Buffon. Han rundar målvakten och avslutar snyggt bara för att få reda på att det är avblåst för offside. Repristagningarna visade att Sheva var i linje och därmed borde inte målet bli bortdömt.
Det var dock ett mänskligt felbeslut av linjedomaren.
Fyra minuter senare råder det panik i Juves straffområde och Warheart stångar sig fram men kommer oturligt nog inte till skott. Det var synd för det kunde ha blivit en rejäl farlighet om Gattuso hade haft lite bättre koll på sina fötter.
Juve är inte sena att replikera. Di Vaio får slumpartat ett gyllene tillfälle att ge Juve ledningen i 57e minuten efter att Nedveds inlägg styrts av Simic. Di Vaio stod snabbt och mindre lustigt helt ren i straffområdet. Det italienska kvicksilvret får på en kanonträff på volley och det är bara Fru Fortuna och en stolpe som gör att resultattavlan fortfarande visar 0-0. Detta är ur ett Milanperspektviv naturligtvis.
Läs fortsättningen här
