Matchrapport Milan-Juventus (Del 2)
Världens fotbollsfokus var igår på La Scala där världens två främsta lag skulle göra upp i vad som kallats "Clash of the titans". Matchen slutade 1-1 efter ett konstmål av Di Vaio.
Zebrorna från Turin är riktigt heta nu och i 60e minuten spelar Nedved delikat fram Trezeguet som får på ett patenterat halvvolleyskott. Den mirakulösa räddning Dida utför på detta skott är inte utav denna värld.
Brassen är långt nere vid sin vänstra stolpe och avvärjer detta fantomavslut. Bravo!
När en timme gått ser vi en helt annan matchbild och spelet böljar fram och tillbaks. Il Concorde har fått ordning sina startmotorer och flyger i expressfart fram över den gröna mattan. Precis som vi är vana att se honom. Efter en fin raid spelar brassen snett bakåt men vår porslinportugis är rädd att offra sina ömtåliga små fötter och hoppar mer eller mindre över bollen. Lädret når istället fram till Gattuso, som ju inte direkt är känd som en prominent avslutare i dessa lägen. Den hetlevrade italienaren skjuter över i ett läge där han definitivt borde ha gjort bättre ifrån sig.
En tydligt besviken och oförstående Seedorf får i 64e minuten lämna planen till förmån för Ambrosini. Personligen förstår jag inte hans besvikelse, holländaren var igår (återigen!) helt under isen.
Jag vet inte om det var Ambros fantastiska pådrivarförmåga och influens på lagkamraterna som gjorde det, eller om det bara var en hel del tur, men rätt vad det var stod det 1-0 på resultattavlan. Målskytt var Tomasson som efter Pirlos trixande och tråcklande befann sig helt ren framför Buffon. Avslutet är kliniskt. Camo, som för övrigt gjorde en fin insats, var mannen som upphävde offsiden.
Tomasson visar att han är en man att räkna med även i de stora matcherna. När dansken väl får chansen är han inte sen att på ett imponerande sätt tacka för förtroendet.
Dida som med råge överglänste alla andra aktörer ikväll skulle stå för ännu en helt bisarr räddning då han på olycksgubben Di Vaio gör en räddning som gör att man nästan tappar andan. Efter ett perfekt inlägg från höger hoppar Di Vaio och möter bollen perfekt med huvudet i målområdet. Dida har hela tiden fokus på bollen och följer liksom med den i dess bollbana innan han slänger sig efter den. Det var som om han kunde utläsa vart bollen skulle komma. Bravissimo! Magnifico! Fenomenale!
Marcogol kunde nog inte tro att det var sant. Det verkade för hans del bli en av de där kvällarna då absolut allt gick fel.
Det kändes som att Milan bara skulle vinna den här matchen efter detta. Det stod på något sätt skrivet i stjärnorna. Men å andra sidan vet man av tradition att detta fantastiska lag från Turin aldrig någonsin viker ned sig. Inte heller denna gång tyvärr. Nu går jag dock händelserna i förväg.
Innan Juve utjämnar hinner det hända en del.
Sheva vänder på Montero i 71a minuten men får inte på något bra avslut.
Zambro som var förhållandevis blek igår fick på en volleyträff några minuter senare, som dock inte kunde oroa Dida.
I 75e minuten gör båda tränarna ett byte. Camo går ut för Juve och Miccoli kommer in. Tomasson tackar för sig och Pancaro äntrar planen på danskens bekostnad.
Rui, som inte hade en av sina bättre dagar blev två minuter senare utbytt. Kaká kom in och spelade i en lite mer avancerad roll bakom Sheva.
Brassen spelade inte länge men var en frisk fläkt under tiden han var på planen och visade några gånger prov på fin teknik och ett bra tempo.
Serginho som blivit yttermittfältare efter Pancaros inträde avancerade i 80e minuten förvånansvärt oattackerad från Juves backlinje. Skottet kommer dock inte gå till historien.
Det kommer dock Di Vaios projektil fyra minuter senare att göra. Efter ett fint väggspel med annars bleka Trez får Di Vaio en sån träff som bara är ämnad att sluta i maskorna bakom motståndarmålisen.
För första och sista gången denna afton tvingas Dida kapitulera, och det krävdes en utomjordisk prestation för att det skulle ske.
Efter detta mål händer inte så värst mycket och båda lagen ser relativt nöjda ut med utgången.
Man skulle kunna tänka sig att det oavgjorda resultatet lämnar en bitter eftersmak i min mun. Men så är det faktiskt inte. 1-0 hade i ärlighetens namn varit ett orättvist resultat, hur gärna jag än hade sett att det slutade så.
Juve i allmänhet och Di Vaio i synnerhet var väl värda detta utjämningsmål.
Innan jag avslutar vill jag bara passa på att säga att Nedved må vara världens främste fotbollsspelare anno 2003, men något fair play pris lär han aldrig få. Hans osportslighet är i mina ögon definitivt jämförbar med till exempel Tottis.
Det är synd då Nedved är en fantastisk fotbollsspelare.
Nu är det bara att blicka framåt mot tisdagen då en potentiellt avgörande match skall utspelas i Brügge.
Vai ragazzi vai!
