Sex in, fyra ut: Sammanfattning av Livornos mercato
Mercaton är över för den här gången. Livorno har stått mitt in virvelvinden av rykten, det ena mer overkligt än det andra. Till slut blev den sex spelare in och fyra spelare ut.
Inför fönstrets öppnande hade Livorno ett par mål för att förstärka laget. Anfallsspelet hade inte fungerat och för att råda bot på det behövdes nytt blod framåt, samt bättre kantspelare. Pieri till vänster var för defensiv, hans ersättare Vitale en katastrof och till höger hade ”fattigmansGrosso” Raimondi inte lyckats få sina inlägg förbi första försvararen på hela säsongen. En anfallare och en yttermittfältare alltså. I samband med fönstrets öppnande slet Migliónico av ett korsband, samtidigt var även Galante skadad och Knezevic blev det strax efter. Prioriteringen fick ändras och backar låg nu högst på listan.
Ett par spelare såg också ut att lämna. Nämnde Vitales prestationer dög inte, Dionisi hade, ett mål i Coppan till trots, tillsammans med Cellerino har haft svårt att övertyga Cosmi om speltid och flera storlag verkade beredda att buda på Candreva. Dessutom ville Spinelli gärna bli av med lagkapten Lucarelli.
In
Claudio Bellucci, 34 - Sampdoria
Alessandro Bernardini, 22 - Varese
Davide Di Gennaro, 21 - Milan - lån
Andrea Esposito, 23 - Genoa - lån
Jürgen Prutsch, 20 - Sturm Graz
Rubinho, 26 - Palermo - lån
Som synes har Livorno snarast värvat för att förstärka bredden. Inget fel med det, då vi har varit svaga såväl kvantitativt som kvalitativt. Bellucci, Esposito och Rubinho är de som i första hand konkurrerar om en startplats. Bellucci har redan hunnit med två matcher, på Tavanos bekostnad, och visat att han sin ålder till trots har något att tillföra, med sin teknik och spelsinne. Esposito kommer att konkurrera om en plats i trebackslinjen och med tanke på Knezevics skadebenägenhet kommer det säkert bli en del speltid. Rubinho har haft en tung höst, men kan förhoppningsvis få en nytändning i en ny miljö och ge De Lucia en match om startplatsen. För Milanlånet Di Gennaro blir det nog mest inhopp. Den unge trequartistan har talang, men i kampen för salvezza kommer Cosmi förmodligen välja att prioritera rutin. Dessutom är spelarna som Di Gennaro i första hand konkurrerar med, Pulzetti eller Bellucci, snäppet vassare.
Prutsch och Bernardini får ses som värvningar för framtiden. Bernardini har redan funnits med på bänken och kan säkert få chansen i någon match. Båda värvningarna måste dock ses som chansningar. Visserligen har båda gjort framsteg under hösten, men var innan det, och är egentligen fortfarande, i princip okända. Livorno är dessutom ofta riktigt usla på att hitta duktiga spelare utanför Italien, vilket talar för att Prutsch snarare är en Licka än en Bergvold.
Ut
Francesco Benussi, 28 - Palermo
Antonio Candreva, 22 - Juventus
Gastón Cellerino, 23 - Celta Vigo - lån
Federico Dionisi, 22 - Salernitana - lån
Antonio Candreva är naturligtvis det stora namnet här och precis som vid förra fönstret tappar vi vår mest kreativa spelare. Förra gången var det förstås Diamanti, vars roll sedan skulle fyllas av just Candreva, nu står vi utan såväl första valet som ersättaren. Candrevas talang är obestridlig och hans användbarhet över hela mittfältet väldigt nyttig. Med det sagt är förlusten inte nödvändigtvis så tung som den först verkar. Han har inte lyckats hålla sig på den höga nivå han inledde säsongen, han var under slutet ofta placerad på bänken och visade inget större intresse av att kavla upp ärmarna. Candreva hade fått sitt genombrott och sin landskamp och verkade hellre vilja pröva lyckan på en högre nivå än att kriga i ett bottenlag. Nu fick Livorno istället ersättning för en spelare vi inte ägde.
Övriga spelare var utfyllnadsspelare. Benussi gjorde ett gediget jobb när De Lucia varit avstängd, men var tydligt nummer två. Både Cellerino och Dionisi har haft svårt att visa att de skall spela kontinuerligt i serie a. Det kan ha berott på att de inte höll tillräckligt hög nivå eller att Cosmi inte vågade ge dem chansen. Nu får de istället chansen till regelbunden speltid på lägre nivå och kan förhoppningsvis hitta tillbaka till målformen som gjorde dem till Livornospelare från början. I fallet med Dionisi verkar målskyttet redan vaknat då han svarat för tre baljor på två inhopp för Salernoklubben.
Sammanfattning
Av de hål i laguppställningen som behövde tätas har Livorno lyckats med två av tre. Anfallsspelet har fått nya dimensioner med Bellucci och Di Gennaro och försvaret har breddats med Esposito och i viss mån Bernardini. Däremot kvarstår kantproblemet. Under sista dagen verkade det som att Livorno skulle värva Castellini från Parma, men i sista stund uteblev övergången. Synd, för det hade varit en bra förstärkning till vänster.
Candrevas försvinnande var nog inget att göra något åt, men när Cosmi lämnade in sin avskedsansökan handlade det bland annat om att klubben inte planerade att ersätta honom. Cosmi övertalades att stanna, med förhoppningen om en ersättning. Denna ersättning har dock uteblivet, om man inte räknar Di Gennaro, vilket ärligt talat inte är särskilt rättvist. Candrevas mångsidighet gjorde att vi dessutom automatiskt hade en backup för vår regista Mozart. På denna position har vi numera bara brassen som vettigt alternativ. Det gjordes visserligen försök att stärka mittfältet. Man försökte plocka in Caserta, men Atalanta ville inte släppa honom till ett konkurrerande lag, samt Troiano från Modena, men inte heller den affären blev av.
I dagsläget verkar Livorno varken blivit starkare eller svagare. Självklart kommer både Candrevas spetskompetens och allsidighet saknas. Å andra sidan har anfallet blivit mer dynamiskt. Truppen har fått bredd och om Rubinho hittar tillbaka till Genoaformen har vi till och med gjort en ganska bra mercato. Kantproblematiken kvarstår däremot fortfarande och kommer, inte minst till vänster, att förbli Livornos akilleshäl resten av säsongen. Dessutom är vi oroväckande beroende av den ganska skadebenägne Mozart för att styra mittfältet.
