Trötthet och slarv kostade oss poäng
Udinese spelade taktiskt smart mot Juventus...men tyvärr inte hela matchen, sista kvarten rasade försvaret, ja hela laget ihop helt, det får inte bara hända...
Juventus hade en del chanser i första halvlek, Iuliano var nära atta nicka in ledningsmålet men De Sanctis spelade inspirerat mot sina gamla lagkamrater. Ett mycket taktiskt spelande Udinese gjorde annars det mesta rätt och det var en missnöjd hemmapublik som bevittnade en ganska så stel första halvlek.
I andra halvlek hände däremot det mesta, utan att ens veta om dte fick Bertotto handen på bollen och domaren dömde straff, fram steg födelsebarnet Del Piero...men straffen gick i ribban och man kunde rensa bort bollen. Tio minuter fälldes Jnakuovski och det var inte så mycket att diskutera, straff. En gammal klyscha är att den som blir fälld inte ska lägga straffen men det struntade Marek blankt i och krutade in 1-0 för Udinese inför ett dödstyst Delle Alpi.
Udinese såg ut att hålla, en skräll var på väg att bli sann, men så byttes Marco Di Vaio in, jag belev personligen oerhört lättad när Lippi valde spela en vilsen Del Piero istället för Di Vaio som onekligen är i sitt livs form.
Just Di Vaio bröt förtrollningen genom att nicka in kvitteringen på ett inlägg från Thuram. Det var som att se en damm brista för nu försvann all taktik och bra försvarsspel all världens väg.
2-1 Miccoli
3-1 Di Vaio
4-1 Trezeguet
Lägg till Di Vaios 1-1 mål och Udinese släppte in fyra mål på tio minuter, må hända att det var borta mot Juventus men det är fortfarande uselt. Det var faktiskt inte bara försvaret utan nästan mer mittfältet och då framför allt kanterna som öppnades på vid gavel.
Nu gäller det att glömma och under uppehållet får Spalletti lära laget hur man behåller en ledning.
