Matchanalys: Milan - Modena
Eftersom lillbrorsan visat sin främsta sida och slagit Juventus i bortamötet på delle Alpi hade vi idag ett ypperligt läge att knalla förbi zebrorna i tabellen.
Ancelottis mannar ställdes idag inför ett test mot ett av de tuffare smålagen i ligan. Modena har imponerat spelmässigt och istället för att backa hem och satsa på kontringar ställde den före detta Parmacoachen Malesani upp med en relativt offensiv 3-4-3.
Milan tog chansen, vann matchen och trampade förbi Juventus tillsammans med Roma.
De rödsvarta har inlett de senaste matcherna ganska svagt. Iallafall om vi tittar till de tio första minutrarna. Både mot Chievo och mot Ajax pressades man tillbaka under denna inledande tidsperiod. Även om man inte lät sig köras med Modena på samma sätt handlade de istället om långbollar samt ett rätt så slarvigt spel idag.
Långbollsspelet präglades mestadels av genombrott på kanten som i sin tur ledde fram till inlägg. Här stötte vi på dagens första, och kanske enda, problem. Milan skapade ganska mycket på kanterna, men anföll med alldeles för lite folk. När väl inlägget kom fanns det en, eller max två, rödsvarta spelare inne i straffområdet. Ingen av dem stod där bollen hamnade.
Efter de tio inledande minuterna var dock uppvärmningen klar. Långbollarna och de tunna påfyllningarna av spelare ersattes av riktig gladfotboll. Det var stundtals med ett leende jag satt tillbakalutad i fåtöljen och följde spelet. Härligast var att se en fruktansvärt spelsugen Rui Costa. Han bjöd inte bara på en underbar spelförståelse utan också klacksparkar och vrickningar till höger och vänster.
Det finns bra och dåliga långbollar. Majoriteten består av dåliga kom jag och min vän fram till under matchen. I matchens 24 matchminut slår Pirlo en sådan där underbar långboll som man bara ryser av att se. Bollen tas ner på ett smekande sätt av vår ukrainare och kelgris Shevchenko. Precis när man skall till att sucka över att han fått bollen för långt ifrån sig sätter han tån till och rullar in ledningsmålet bakom Ballotta. Efter flertalet bra kombinationer och halvdana chanser får man se det som ett helt rättvist resultat.
I onsdags när Milan besökte Amsterdam Arena stod Pirlo som hjärnan bakom två frisparksvarianter. Då skojade kompisarna och jag om att Ancelotti anställt Brolin som frisparksvariantstränare. Idag är det "bekräftat". Pirlo försökte idag med ytterligare två varianter. En av dem hade stora likheter med den klassiker som Brolin gjorde mål på mot Rumänien 94.
Det är roligt att man visar upp en sådan uppfinnelserikedom som Pirlo gör vid sina frisparkar. Självfallet skall inte vårt lilla geni (#21) få all uppmärksamhet, varianterna kräver flera rödsvarta själars medverkan, men det Pirlo presterat under de senaste matcherna är i världsklass. Uppfattar inte Trapattoni detta inför sommarens EM-slutspel är det oerhört beklagligt.
I den andra halvleken tappar laget koncentrationen. Gladfotbollen är som bortblåst och istället dyker det slarviga spelet upp igen.
När Shevchenko gör sitt andra mål ändras dock matchbilden återigen. Milan kontrollerar matchen och kan enkelt spela ut tiden så att de tre poängen stannar i Milano. Ett minus får killarna dock ta emot för sin ovilja att fortsätta anfalla med kvarten kvar.
