Fredag: Vems sida står Berlusconi på?
Som ägare till Milan och den som alltså ytterst formar strukturen, från ledning till spelare, är all kritik från hans sida som en bumerang som ofelbart kommer tillbaka och träffar den som kastade den. Begriper han inte det? Dessutom: Leonardo och Europa-spelet.
Berlusconi var inte nöjd med förvärvet av Mancini, något han lät alla höra efter valet att inte ta detta innanför de egna väggarna. Flera italienska medier har nu skrivit att Galliani kan vara på väg bort från Milan och istället få sina löner utbetalda från Juventus. Galliani skall ha känt en förtroendekris från Berlusconis sida och detta uppges vara den huvudsakliga anledningen. Galliani bestred detta i en egenkomponerad skrivelse och pekade på att han och Berlusconi kamperat ihop i 30 år. Det är väl ganska uppenbart att det Berlusconi gjorde inte var särskilt schysst men under dessa 30 år har nog betydligt större åsiktsskillnader herrarna emellan överbryggts. Respekten dem emellan har under åren bevisats många gånger och det är väl helt naturligt att två personer som jobbar tätt ihop inte alltid tycker lika? Tvärtom tror jag att ryktet om sprickan mellan de båda istället svetsar samman dem än mer.
Men det är inte utan att man funderar över tillståndet hos Berlusconi, lever han kvar i en romantiserad dröm så som många tenderar att göra under ålderns höst? Häromdagen kritiserade han Milan för den svaga insatsen mot Manchester United vid en middag. Berlusconi menade att Milan skulle ha vunnit om spelarna tilläts spela på rätt sätt och efterlyste en annorlunda taktik. Detta var naturligtvis riktat mot Leonardo som fått ett par pungsparkar av Berlusconi tidigare, bl.a strax innan hemmamatchen mot Zürich där Berlusconi kallade laget för en katastrof. Matchen förlorades och visst var det en katastrof både innan och efter den matchen, men Berlusconi förbättrade knappast någonting för laget då och gör det inte nu heller.
Jag är väldigt velig i min åsikt om Leonardo. Till hans fördelar talar att han från början inte fick chansen med det spelarmaterialet han själv önskade, han har hela tiden trott på Ronaldinho och frågan är om Ronaldinho hade varit lika bra idag om Ancelotti hade varit kvar? Dessutom tycks det som att han är väldigt duktig på att skapa en positiv atmosfär omkring sig och vikten av det kan inte överskattas. Den största fördelen är i mitt tycke att han fått Milan att spela riktigt underhållande fotboll och anledningen till detta är säkerligen atmosfären han skapat och att Ronaldinho inte längre är ljusår från sina fornstora dagar.
Till Leonardos nackdelar hör naturligtvis bristen på rutin, jag tycker att han ofta är lite handfallen när en matchbild ändrar karaktär. Denna brist har hamnat i rampljuset i båda mötena med Inter där det taktiska snillet Mourinho fått briljera med sin split vision. Mourinho och Leonardo är två totalt olika personligheter, som matchcoach föredrar jag Mourinho och som tränare föredrar jag Leonardo. En annan brist hos Leonardo har varit att han inte roterat laget tillräckligt. Det har funnits matcher där han borde vågat mer, matcher mot de sämre lagen i ligan. I dessa måste man våga ändra på en eller två positioner från start för att vinna på sikt. Milans trupp är förvisso tunn men ersättarna håller ändå tillräckligt hög klass för att - tillsammans med en majoritet av ordinarie spelare - kunna besegra de sämre lagen i ligan. De skador som vi haft på nyckelspelare kan vara orsakade av ett för tufft schema för vissa, motståndskraften mot skador blir sämre med en sliten kropp. Men oavsett om skadorna kan härledas från detta eller ej, så har bristen på rotation gjort att ersättarna fått svårare att komma till sin rätt.
Som sagt jag är velig angående åsikten om Leonardo, men om man har valt Leonardo från början så skall detta fullföljas. Alla barn i början, bristerna hos Leonardo kommer med tiden att poleras bort och fördelarna hos honom stannar sannolikt kvar. Han måste ges chansen till att bygga sin egen idé under sommaren där hans ord bör väga tyngst under transferfönstret. Att ge honom det lag han vill ha – givetvis inom rimliga ekonomiska gränser – är Berlusconis förbannade skyldighet. Men Berlusconi sägs istället rikta sina blickar åt andra håll, förutsatt att Milan inte lyckas med att slå ut United på Old Trafford. Van Basten och Cagliaris Allegri skall vara två heta namn och den sistnämnde är utan tvekan ett namn som jag skulle anamma om Leonardo försvinner. Men nej, Leonardo försvinner inte.
Om Milan slår ut United sitter han säkrare än någonsin och trots att jag endast såg hopplöshet efter förlusten mot engelsmännen i tisdags så repade sig modet redan dagen efter. Hoppet kom från United själva. De flesta i United var nämligen väldigt nöjda med lagets prestation mot Milan i allmänhet, och med Rooneys prestation i synnerhet. Det förvånar mig med tanke på att de totalt sett var utspelade av ett Milan som inte är i form, samtidigt som jag innerst inne hoppas att det är sant att det verkligen var något att glädjas över för United och dess fans. Milan är inte i en bra period just nu och om det spel United visade upp på San Siro är något att vara stolt över, ja då krävs det inte ens en formtopp för Milan att slå United med två mål på Old Trafford.
Övriga italienska lag i Europa då?
Fiorentina hade ännu sämre formkurva än vad Milan hade inför mötet på bortaplan mot formtoppade Bayern München. Trots alla odds emot sig spelade Fiorentina mycket bra och skulle naturligtvis haft med sig ett oavgjort resultat om de inte blivit rånmördade av vilsna domar-wannabes. Men hur som helst så ser det bra ut inför returen, med förhoppningsvis lite bättre formkurva mot ett Bayern som har all press på sig, så finns mycket stora möjligheter till avancemang.
Juventus besegrade Ajax på bortaplan och med den klart bästa spelaren i Ajax – Suarez – avstängd i returmötet, så skall mer än mycket till för att misslyckas för Juves del.
Roma hade lite otur borta mot Panathinaikos, men grekerna är starka hemma. En 3-2-förlust hindrar inte Roma från avancemang.
Inter möter Chelsea nästa vecka. Om engelsmännen kunde snacka till sig segrar så vore det kört för Inter, men till Inters lycka skall det avgöras på plan. Lycka till!
