Cossu in nazionale: En Cagliaritanos upprättelse
"Men till skillnad från många andra lokala förmågor som har visat framfötterna hos rossoblu den senaste femårsperioden, har Cossu fått ta en lång omväg via nordöstra Italien, närmare bestämt Verona, innan han till slut blivit en sann hjälte för Cagliari. Två gånger dessutom."
Vi väntade på Matri, men det blev Cossu..
Både överraskande och logiskt, kan man säga om Marcello Lippis uttagning av Andrea Cossu till landslaget inför onsdagens match mot de blivande VM-konkurrenterna Kamerun.
Den 29-årige mittfältaren har fått en sagolik vändning i sin karriär under de senaste åren, och fått en hel del beröm för sina insatser. Dock har han på grund av den höga åldern inte legat i täten bland sina lagkamrater i snacket om eventuella uppstickare i landslaget, där Biondini redan har vunnit racet, och fått med sig kandidater som Lazzari och Matri. Det har helt enkelt handlat om en åldersfråga. Har man inte slagit igenom en bra bit innan 30-årsstrecket, då brukar man inte få det lätt i dessa sammanhang.
Rent faktamässigt är uttagningen väldigt intressant på så sätt är att Cossu är den förste sardiske spelaren att representera Gli Azzurri på hela 13 år.* Innan honom gjorde Gianfranco Zola sitt sista framträdande som spelare i landslaget 1997.
Sen dess har en hel del spelare från Cagliari kallats upp till landslaget under 2000-talet, men ingen av dem har haft ett sardiskt ursprung.
Andrea Cossu är inte bara en sard, utan också född i samma stad vars lag han idag representerar. Men till skillnad från många andra lokala förmågor som har visat framfötterna hos rossoblu den senaste femårsperioden, har Cossu fått ta en lång omväg via nordöstra Italien, närmare bestämt Verona, innan han till slut blivit en sann hjälte för Cagliari. Två gånger dessutom.
Cossu kom till Cagliari sommaren 2005 som en ganska intressant nyförvärv från Hellas Verona, men blev aldrig särskilt framgångsrik och skickades tillbaka till Bentegodi redan efter en säsong.
2,5 år senare återkom han under en av klubbens mest svarta perioder under 2000-talet. Laget hade under hösten dalat hejdlöst i ligan och låg tio poäng under nedflyttningsstrecket när serien vände.
Det fanns inga stora förväntningar på Cossu. Snarare var hans namn som januarivärvning ett tecken på den sportsligt tragiska situationen som klubben befann sig i. Skulle den här bedrövliga säsongen vändas med hjälp av en gammal Serie B-räv som Jeda och en Serie C-spelare som för två år sen misslyckats med att slå sig in i Cagliaris startelva?
Det skulle visa sig vara precis det som hände. När han gång efter annan satte igång sylvassa kontringar mot Juventus på Olimpico, i början av februari, visade han oss skeptiker att det kanske var för tidigt att döma ut honom. Med sina offensiva lekkamrater Acquafresca och Jeda bildade han en rörlig trio som ordnade ett mirakel åt Cagliari. Laget tredubblade sitt poängskörd från hösten och klarade sig kvar i högsta serien.
Säsongen efter blev han bara bättre. Liksom förra säsongen är den lille teknikern en av Cagliaris absolut bästa spelare. Alltid har vår lille maestro en hand med i spelet när det blir mål.
För två år sen var Cossu en som aldrig riktigt hade varit någon. Idag är han landslagsman. Sagan har fått sitt lyckliga slut.
Men bortom sagans värld finns det alltid en verklighet.
Man kan visserligen fortfarande fråga sig varför det kan dröja så länge för en uppenbarligen begåvad spelare att få sitt genombrott, men att hans erfarenheter med Cagliari har varit som himmel och helvete har en logisk förklaring.
När Cossu kom till Cagliari första gången var det ett lag som levde den hårda verklighet som andra året för en succénykomling brukar vara. Ikonen Zola var borta och med sig tog han det som han hade skapat för yttrar som Antonio Langella och Mauro Esposito.
En för laget ohälsosamt stor roll kom att läggas på den vindsnabbe och spelskicklige David Suazo som med alla sina soloräder var något av sin egen playmaker.
Cossu fick för det mesta rollen som en ytteranfallare, och där led han hårt av sin svaghet i en annan ganska komplett besättning av egenskaper – att göra mål. Sin känsliga högerfot kunde han använda till uppspel och frisparkar, men avslut i levande spel var inte hans bästa förmåga.
I sin andra sejour kom han till ett lag som var i en ännu värre kris, men den här gången var arbetsbördan bättre fördelad och det offensiva spelet var mer dynamiskt. Cossu fick flytta in centralt och agera som en offensiv playmaker, och därefter har framgång fött framgång.
Hans framtid i landslaget? Förmodligen stannar den vid den här hedervärda uttagningen. Med sin fantastiska teknik och spelskicklighet har Cossu kommit mycket långt i Cagliari, men han kommer alltid att hämmas av sin svaghet som avslutare i det öppna spelet. Han har inte riktigt samma pondus som en Francesco Totti, en Alessandro Del Piero, eller en Francesco Cozza för att nämna en spelare från mer blygsamma nivåer.
Men det är klart, vi har haft fel om honom förr…
* En utmärkelse som han delar med Palermomålvakten Salvartore Sirigus uttagning i samma trupp.
