En utvärdering av våra nyförvärv
Det är ett nytt år om lite mer än 21 timmar, men innan vi skålar för det nya året skall vi ta en titt i backspegeln och se efter hur våra nyförvärv skött sig.
I somras rådde det nästan stiltje på mercaton för Milan. Efter flera konsekutiva somrar med nya världsklasspelare fick vi nu finna oss i att nöja oss med en avdankad (?) Beppe Pancaro och en Cafú som även han hade sett sina bästa dagar. Förutom dessa två spelare inhandlades det brasilianska underbarnet Kaká, en man som i Brasilien fått lovord av sällan skådat slag. Men hur bra var han egentligen och hur skulle han klara omställningen till den tuffa europeiska fotbollen? Många skulle nog säga att Braida och Leo spelade ett osäkert kort när de säkrade brassens omedelbara övergång.
Jag var inte lika säker, dels beroende på det imponerande rykte Kaká byggt upp i sitt eget hemland och på den sydamerikanska kontinenten. Sedan fanns det ett otal andra faktorer som starkt bidrog till min stora glädje över att Kaká skrev på. En anledning var att jag hade sett en del av killen i Gold Cup i somras. Kaká var utan tvekan turnerings bästa utespelare och gjorde tre helt fantastiska mål under en så komprimerad tidsrymd som två veckor. Detta fick mig att på allvar få upp ögonen för denna enastående talang. Två andra mycket viktiga beståndsdelar i Kakás stora spel var, och det imponerade nog mest, hans fysik och mentalitet.
Till skillnad från spelare som Robinho, Serginho, Denilson och såna andra brasilianska tricksgubbar ståtar Kaká med en kroppshydda som är både beundrans- och avundsvärd.
Mätandes 1 meter och 86 centimeter över havet och med en perfekt vikt (79 kg) visste man att killen skulle vara svårstoppad, även om man naturligtvis ville ge honom ett bra tag att vänja sig vid fotbollen på den europeiska kontinenten.
Kakás självförtroende och psyke fick vi se prov på redan innan han kom till Milano. "Vad pratar han om nu då" tänker säkerligen många. Jo, det som slår mig är Kakás oerhörda vilja att komma till just Serie A och Milan. Veckan innan han skrev på hade ingen mindre än Abramovich och hans Chelski erbjudit Saó Paolo en summa på 15 miljoner euro, med andra ord betydligt mycket mer än vad Milan erbjöd. Kaká personligen skulle få ett bra kontrakt av Milan, men det var förmodligen småpotatis i jämförelse med det Chelsea erbjöd. Trots allt detta valde Kaká Milan och det är i mina ögon ännu ett bevis på detta genis vinnarskalle. Han är verkligen en champ, både sett till spelet och uppförandet.
Personligen var jag en aning ambivalent när mercaton skulle summeras. Samtidigt som jag tyckte den trio vi införskaffat var välkomna tillskott och tämligen välbehövliga kunde jag någonstans i bakhuvudet ändå inte grina illa åt det faktum att varken Stam, eller mannen som var min våta dröm, Totti, anlände. Ett tag i somras hade jag verkligen förhoppningar om att den italienske fuoriclassen skulle komma.
Hursomhelst, dessa tre spelare blev allt Milan mäktade med att inhandla denna sommar. Med andra ord snålade Berlu rejält och höll i sin feta plånbok. Cirka 80 miljoner kronor gick Kakáaffären på och det blev klubbens sammanlagda utgifter den gångna mercaton.
Nu lägger vi sommarens mercato till handlingarna och fokuserar istället på de nya spelarnas prestationer i sina nya (väldigt vackra må jag tillägga) tröjor.
Pancaro
Den forne Lazialen kom till Milan i en utbytesaffär där Trio gick i motsatt riktning. Trotjänaren Albertini figurerade inte längre i Ancelottis planer och fick motvilligt infinna sig i att ha en annan arbetsgivare.
Albertini var dock inte ämnet nu.
Pancaro då. Beppe hade haft det lite motigt de två senaste säsongerna i Lazio och kände själv att han behövde ett miljöombyte, detta gjorde tydligen Milan och Lazio med. Italienaren var först tänkt som en vikarie till Kaladze. Georgiern som efter fjolårssäsongen hade cementerat en plats i startelvan blev dock skadad tidigt på hösten och Pancaro fick flitigare med speltid än vad han själv förmodligen vågat tro. Det skall inte sägas att Kaladzes frånvaro inte märktes av men nog gjorde Pancaro ett bättre stand in än vad många hade förväntat. Några enstaka misstag har vi sett från ytterbacken men sett till det stora hela har han varit solid. Ett plus i kanten för att han vågat sig på en hel del offensiva raider. Han besitter inte Kakhabers offensiva kvalitéer men jag anser att han gjort det bra allt som oftast i alla fall. Nu när den forne Kievspelaren är avstängd kommer vi nog åter få se Beppe inta vänsterbackpositionen, om inte Carlo spelar det mer vågade kortet Serginho. Detta tror jag dock inte Carletto har mage att göra i en så viktig och tuff bortamatch som den framemotsedda gigantkampen på Olimpico.
Pancaros betyg för den första halvan av säsongen blir 6.5
Cafú
Marcos Cafú var trött på det ständiga hyschhyschet och den emellanåt makabert usla organisationen i Roma och Rom att han valde att söka en ny utmaning. Innan han lade ner skorna på hyllan ville han göra något han kände att han inte skulle göra i Roma, nämligen vinna.
Den brasilianska landslagskaptenen hade till en början tydliga svårigheter att acklimatisera sig till sin nya omgivning och roll. Efter att i flera år spelat wingback i Roma (sista året allt som oftast yttermittfält) var det helt i sin ordning att det tog ett tag att få rätsida på spelet i sin nya position. Inledningsvis gjorde brassen en hel del poäng efter fina inlägg men försvarsspelet lämnade mycket i övrigt att önska. Med tiden har dock Cafú förbättrat den defensiva delen avsevärt och han ser idag långt mer bekväm ut i sin roll. Numera är det inget som helst snack om vem som skall inneha platsen till höger om Nesta och Maldini.
Betyg: 6.5
läs fortsättningen här
