Krönika: Tummen upp för Leonardo
Efter lördagens oavgjorda resultat i Rom är det många tankar som behöver analyseras.
Inför matchen la Ranieri all press på motståndarna genom att hävda att ”Milan fortfarande jagar drömmen om lo scudetto, medan Roma är nöjda med en andraplats”. På planen visade de rödsvarta att de ville vinna och laget gjorde sig också förtjänt av en seger med tanke på att man dominerade spelet samtidigt som tre klara målchanser brändes.
Men i fotboll handlar det om att göra mål och gör man inte mål på de chanser som skapas så har man sig själv att skylla. Så enkelt är det. Inget kommer gratis. Borriello borde ha gjort mål, Ronaldinho borde ha gjort mål och även Huntelaar borde ha gjort mål.
Vi var nog många som skrek när Huntelaar missade den där chansen i slutet – ”hur kunde han??” Men tittar man på reprisen syns det tydligt varför. Burdisso körde en wax on, wax off-inspirerad karatespark som självaste Mr Miyagi hade varit stolt över. Det är givetvis inte tillåtet, men i dagens fotboll är domarna tyvärr dåliga på att döma konsekvent. Några minuter innan fick Bonera nämligen en frispark i eget straffområde för en farlig spark från en Romaspelare.
Jämför man de båda situationerna är det tydligt att Burdissos spark var ungefär dubbelt så farlig och dessutom fem gånger så avgörande för att förhindra ett mål. Skillnaden är att domarna nästan alltid favoriserar det försvarande laget. Jag är helt säker på att Huntelaar hade satt den där chansen om han inte hade frusit till i sista stund p g a vetskapen om att han lika gärna kunde ha fått Burdissos dubbar i ögat om han hade gått in 100 % för att nicka. Nu blev han rädd och nicken blev därför halvdan. För mig var det straff. Men tyvärr är det så här det fungerar. You win some, you lose some.
Trots det oavgjorda resultatet finns det mycket att glädjas över. Leonardos lag åkte till en svår och fullsatt arena för att möta ett lag med sjutton raka matcher utan förlust. Trots det gjorde man sin grej, laget rullade boll, ytterbackarna vara offensiva – precis så som Milan ska spela enligt klubbens filosofi. Själv var jag under långa stunder stolt – det påminde om tiderna då Ancelottis Milan kunde åka till de svåraste arenorna i Europa och ändå dominera.
Läser man vad Ranieri och Romaspelarna sa efter matchen förstår man att Leonardos lag har förtjänat sin respekt. Motståndarna var mer än nöjda med en poäng och deras fokus låg på Milan. Ranieri menade bl a att ”Milan fick bollen att sjunga”, att han önskar laget all lycka i CL och att han kommer att heja på de rödsvarta. Taddei pratade om ett ”grande Milan”, Burdisso om ett ”grandissimo Milan” och Pizarrro menade att Romas taktik gick ut på att stänga ytorna för de rödsvarta.
Precis som mot Man Utd lämnar den här matchen en ångestkänsla. Att spela bra och skapa chanser är en sak, att spela bra och vinna är en annan. Att vinna är trots allt det viktigaste och även om jag applåderar viljan och inställningen kommer jag aldrig att vara nöjd om inte Milan vinner och faktum är att vi skulle ha vunnit den här matchen.
Ända sedan starten har Leonardo varit öppen med att hans förebild som tränare är Telê Santana. Målet var att spela en liknande typ av offensiv och underhållande fotboll som Brasilien bjöd på under VM 1982. Nio månader senare kan vi konstatera att vi har bjudits på offensiv och underhållande fotboll under den här säsongen. Problemet är att vi även riskerar att åka på samma öde som Brasilien 82’ – vi spelar underhållande, men vi vinner inte.
Visst har Milan haft en hel del flyt under säsongen, t ex senast mot Fiorentina. Men laget har även haft en hel del oflyt. Jag tänker på Patos (och även Silvas för den delen) helt felaktigt bortdömda mål mot Real Madrid, Dinhos ribba mot Bologna, straffen som Silva skulle ha fått mot Livorno och nu straffen mot Roma. Men i slutändan, i de avgörande stunderna, mot några av de värsta konkurrenterna, har spelarna tyvärr missat de där chanserna som kunde ha gett oss seriösa förhoppningar om titlar. Jag tänker på Seedorf och Ronaldinhos missar mot Inter i januari; Huntelaar, Pippo, Silva/Nestas mot Man Utd; och nu Borriello och Dinhos mot Roma. Tyvärr.
Att Milan inte lyckades vinna mot Roma är en besvikelse. Inte för att det nu är helt kört att vinna lo scudetto, men det är trots det värt att komma ihåg att det inte var mot Roma som klubben slarvade bort sina chanser – det var mot Bari hemma, Napoli borta, Livorno hemma och Bologna borta. Alla de där kryssen borde verkligen ha varit segrar istället. Milan hade då legat före Inter oavsett hur det går för dem ikväll. Nu är inte så fallet. Det är dock värt att notera att Milan har presterat lika bra som Inter i Serie A om man bortser från derbyna.
Jag vill avsluta med att hylla mannen bakom dagens Milan – Leonardo. Brassen har imponerat stort. Få utomstående trodde på honom i somras då han blev av med Kaká och Maldini, samtidigt som han mer eller mindre blev backstabbad av ledningen då han inte fick några egna nyförvärv förutom Huntelaar (Silva värvades i december 2008). Under Leos första presskonferens som Milantränare berättade han om sin spelidé där offensiva ytterbackar var nyckelkomponenter. Galliani satt bredvid och nickade men när det väl kom till kritan hade Cissokho så dåliga tänder att inte ens dr Kaveh hade kunnat fixa dem.
Leo tvingades arbeta med det han hade och nio månader senare kan vi se resultaten. Antonini och Abate har utvecklats till hyfsade ytterbackar, Borriello och Bonera är tillbaka i landslaget (Ambro borde vara det) samtidigt som Dinho återigen är en världsstjärna. Milan ligger tvåa i Serie A där Leo går toe-to-toe mot en supertränare som Mourinho som fått allt han pekat på och som tjänar drygt 100 miljoner kronor mer per säsong. I CL har det blivit segrar mot Marseille och Real borta och nu väntar en avgörande match mot Man Utd på Old Trafford. Förutom det, samt det underhållande spelet laget har bjudit på, vill jag även konstatera att Milan ofta ställer upp med åtta italienare i startelvan varav fem (Ambro inräknad) är egna produkter.
Bra jobbat Leo!
***
Inför matchen i går besökte Berlusconi truppen på hotellet i Rom. Il presidente sägs ha skämtat med Dinho och sedan hållit ett tjugo minuter långt pep talk inför onsdagens match i Champions League. Dessutom sågs han ta anteckningar på ett papper under ett möte med Braida, Galliani och Leonardo. Att Berlusconi snackade om CL, några timmar inför matchen mot Roma, visar att klubbens fokus ligger på den turneringen. Låt oss hoppas att Silvio lyckades motivera sina spelare som under gamla dar.
Klart är i alla fall att Pato inte lyckades träna med boll i dag, så hans medverkan är alltmer osäker. Seedorf däremot verkar vara på väg mot en plats i truppen. Leo lär satsa offensivt med tre anfallare. Huntelaar ser ut att få starta igen, även om Beckham ligger där och lurar. Frågan är om inte Flamini får starta på mitten? Själv hoppas jag på det.
FORZA MILAN!
