Matchanalys: Roma - Milan
Tre poäng rättvist bärgade till Milano.
Det var dags för årets match hittills. De obesegrade serieledarna Roma skulle ta emot ligatvåan Milan på Olimpico i Rom. Roma ansågs vara storfavoriter och lagkaptenen Francesco Totti var stensäker på sin sak; Roma vinner lätt.
Alessandro Nesta, Filippo Inzaghi, Massimo Ambrosini, Kakha Kaladze och Jon Dahl Tomasson var alla hemma i Milano p.g.a. skador och sjukdomar. Mest skulle väl ändå Nesta och Inzaghi saknas?
Någorlunda optimist som jag är trodde jag att jullovet skulle göra oss gott. Att Nesta fattades gjorde mig inte heller speciellt skärrad. Vi har ju kunnat lita på Billy Costacurta förut. Och när det är dags för stormatch höjer vi oss alltid ett eller ett par snäpp.
Att vi skulle vinna vågade jag dock inte tro på. Ett oavgjort resultat kunde vi klara av, men inte att vi skulle ta hem tre poäng!? Matchen kan såhär i efterhand ses som en riktigt underhållande sådan. All ära åt Juventus och Nedved, men det gick inte att ta miste på att det var italiens två bäst spelande lag som drabbade samman i kväll.
Roma började matchen precis som förväntat i ett rasande tempo. Milan pressades tillbaka till eget straffområde där man fick parkera ett tag. Totti, Casano och Carew huserade i mitten medan Mancini och Lima fyllde på på kanterna.
Romafansens stora behållning skulle dock inte sträcka sig så mycket längre än såhär. Milans backlinje utan Nesta höll koll på de röda vargarna och avvärjde flertalet halvchanser.
Ju längre tiden gick desto bättre repade Ancelottis killar sig. Milans mittfält tog över spelet och rullade mer eller mindre boll. Rollerna var nu som ombytta. Cafu och Pancaro agerade som Lima och Mancini, följde med i anfallen och spelade på anfallsparet Shevchenko och Kaká. Den sistnämnda lämnade ofta Sheva ensam. Dock utan större förödelse. Sheva var i strålande form idag. Att han sedan fick möta en trebackslinje istället för ett rakt fyrmannaförsvar gjorde säkerligen också sitt.
Seedorf var lite trögstartad men blommade efter sinom tid ut till en av mittfältets giganter. I den 25e minuten dribblade han av sin motståndare innan han slog en svepande långboll mot Andriy Shevchenko. Tsaren från öst hade noga läst sin läxa och målade efter ett scenario som hämtat ur läroboken.
Milan behöll positionerna efter målet och ägde bollen till största delen. Roma stack stundtals upp och skapade problem för milanförsvaret. Dock inte större än att de gick och lösa. Maldini och Costacurta agerade som säkerheten själv. Frågan är om inte kvällens prestation från dessa herrar slår vad de åstadkom i början av 90-talet.
Romas mittfält var sig inte likt idag. Kanske desarmerades de av Milans mäktiga motsvarighet. Firma Gattuso-Pirlo-Seedorf var strålande och slet som djur i defensiven medan man briljerade i passningsspelet.
När fjärdedomaren sedan visade upp skylten med de tillagda minuterna satte nog de flesta milanisti ölet, chipsen, kaffet, pizzan, ja vad som nu förtärs, i halsen. Var hade man fått tre minuter ifrån? Att Paparesta sedan inte blåser av efter de tre minutrarna är ännu mer underligt. Man låter istället ytterligare 12 sekunder fortlöpa, vilket självklart resulterar i en oehört psykologiskt viktig kvittering för Roma.
I den andra halvleken fick man alltså börja om på ny kula. Det var dock de vitklädda Milaneserna som förde spelet. Under de resterade 45 minuterna var man ännu mer överlägsna än under de inledande. Roma fick mestadels ägna sig åt att jaga boll. En lek som med tiden blev mer som kattens lek med råttan.
Roma var dåliga. Kommer säkert få många rödgula kängor mot mig nu. Men det var så jag uppfattade ligaledarna i den andra halvleken. Totti försvann helt och hållet medan Capellos byten Carew mot Delvecchio och Lima mot Candela gick i stöpet. Den enda rödgula spelaren som försökte skapa problem för Milans backlinje var Cassano. Det italienska underbarnet fick flera bra chanser, men hade inte flytet på sin sida.
I den 63e minuten bjuder en annars osynlig Rui Costa på en rush a lá Fiorentina. Romas mittfält hinner inte med samtidigt som försvaret dyrkas up. Helt plötsligt har portugisen frispelat Shevchenko som gör sitt andra mål för kvällen. 14 mål på 13 matcher står det i facit.
Roma hade efter målet ett par bra chanser att kvittera, men precis som Cassano saknade man flytet. Man får inte heller glömma att vi faktiskt har en helt underbar målvakt i Dida. Brassen gör återigen en bra insats trots att han inte fanns med på GOAL's lista över de 30 bästa målvakterna i världen. Men vem bryr sig?
Under de tio sista minuterna av tillställningen tog som förståeligt Roma över. Ancelotti gjorde ett par defensiva byten och killarna backade, medvetet eller omedvetet, hem. Romas kräftgång fortsatte dock och på tio minuter slog man mer långbollar utan adress än man gjort på hela säsongen.
Kvällens match vanns p.g.a. mittfältet. Eller får man säga p.g.a. Romas dåliga mittfält. Ligaledarnas mittfält var uddlöst och tråkigt. Den enda som är värd lite beröm är Dacourt. Milans trio var istället enastående. Vi skall dock oxå tacka Shevchenko för de tre poängen. Tsarens fina form fortsätter.
