Krönika/matchrapport : Manchester United - Milan 4-0; Förödmjukade och tafatta
Med usla förutsättningar fick sig Milan en lektion och uppläxning av Manchester United på Old Trafford. De rödsvarta hade inget att hämta och den stora förlustsiffran beror på en kombination av ineffektivitet, olyckliga omständigheter och en vilt chansande Leonardo. Detta blir inte en matchrapport enligt den vanliga mallen.
Låt mig först och främst klargöra att detta inte blir en traditionell matchrapport, istället blir det en röra av reflektioner och kritik, kryddade av pessimism.
De siffermässiga förutsättningarna känner alla till inför matchen. Milan behövde göra si och så många mål etc. Det som ställde till det ytterligare var att Nesta och Antonini tvingades avstå matchen, lägg till Patos redan kända skadefrånvaro och undertecknad kände ångest redan innan avspark. Truppens avsaknad av kvalitativ bredd tydliggjordes bortom alla tvivel denna kväll.
Leonardo ska ha erkännande för att han tagit laget så här långt, både i CL och i seriespelet. Samtidigt kommer vissa att vara väldigt kritiska till hans taktiska naivitet i den andra halvleken. Att byta ut den ene av två renodlade backar i en match mot United på Old Trafford kan låta vansinnigt, och visade sig vara det också. Till hans försvar ska det sägas att Milan inte hade något att förlora, dessutom är som sagt truppen inte bättre än så här. Frågan är om något hade hjälpt.
Sir Alex erfarenhet blottlade Leonardos brist på densamma. Men man får inte bortse från de individuella misstagen och spelarnas otillräcklighet: Pirlo, Jankulovski, Borriello, Huntelaar, Ronaldinho, Bonera och säkert fler, får bära en stor del av ansvaret. Dessa tabbade sig defensivt, missade gyllene lägen eller räckte inte till överhuvudtaget.
Spelet var nästan uteslutande enkelriktat, Milan kändes knappt farliga annat än vid ett par halvchanser. Man hade dock en kort period där man tilläts ta sig fram av ett aggresivt och effektivt United. Milan straffas än en gång för sin usla effektivitet i avgörande lägen. Man har absolut inte råd att missa sina chanser i dessa sammanhang och det blir allt mer uppenbart att varken Borriello eller Huntelaar räcker till i de stora matcherna. Jakten på Shevchenkos, och även Inzaghis, verkliga ersättare fortsätter således. Dzeko?
Glenn Strömberg nämnde det igår under CL-matchen som visades på TV6: utan en riktig målskytt går man inte långt i Champions League. Så sant!
Det är verkligen dags att rensa i truppen, dags att släppa nostalgin och romantiserandet med vissa spelare, dags att se verkligheten för vad den är och inleda en ny cykel. Det finns en handfull spelare som gjort sitt i Milan och vars karriärer för länge sedan passerat zenit, förhoppningsvis gjorde dessa sina sista CL-framträtanden i milantröjan.
Den här upplagan av Man United är egentligen inget särskilt, ändå åker Milan på sin största totala förlust i Europa sedan början på 70-talet. Det är mer talande om Milans nuvarande situtation än om Uniteds egentliga kvaliteer! Samtidigt ska man absolut inte ta något från engelsmännens insats med übermensch Rooney i spetsen, Milan fick betala för sin otillräcklighet mot ett stabilt lag. Jag är av den uppfattningen att detta var oundvikligt och skulle inträffat förr eller senare med dagens trupp och Leos otillräckliga erfarenhet samt oitalienska naivitet.
Nu kan serie A:s FIFA-ranking komma att påverkas av de italienska lagens missöden i Europa-spelet. Personligen bryr jag mig inte ett dugg. Mitt lag är Milan och det stöttar jag, inget annat, speciellt inte rivalerna. Det rör mig inte alls om Italien får tre eller fyra klubbar i CL och hur det går för de italienska lagen i de olika turneringarna. Jag vet att många är av annan åsikt och jag kan förstå och respektera det. Självklart försvarar jag dock serie A i sak.
Så till det som kan likna en matchrapport. United öppnade starkast och visade att man ville döda matchen. Det var dock Milan som kom närmast en ledning när Dinho tidigt nickade precis utanför.
Flamini var den ende som upprepat tog avslut, två fina skott. Även Beckham - som var tydligt rörd och som hyllades när han blev inbytt - hade ett prima skottförsök som tyvärr gick rakt på VdS i målet. Rooney tilläts nicka ostört vid 1-0 och efter att Leo satsat på en hyperoffensiv uppställning tog han sig enkelt igenom och satte 2-0, därefter gick det utför på allvar. Det var rörigt och förvirrat i försvaret när spelarna tvingades röra sig i ovana mönster på ovanliga positioner, samtidigt var offensiven lättläst och frustrerande långsam, för att inte tala om initiativlösheten och ineffektiviteten.
Inzaghi hann visa sig vid två tillfällen utan att göra ett avtryck, som vanligt numera, man kan ändå kritisera Leo för att han väntade så förolämpande (mot Inzaghi) länge med det bytet.
Jag lider med våra stackars supportrar, av vilka ca 3 500 var på plats och hejade fram laget genom matchens samtliga 92 minuter. Stackars kollega Kaveh fick uppleva matchen på plats. Han har säkert en hel del att dela med sig från upplevelsen så småningom.
Nåja, det är en ny dag imorgon och kvällar som denna följer med supporterskapet, det röda hjärtat är fortfarande och orubbligt till hälften svart. Nu fokuserar vi på ligan och försöker nå bästa möjliga resultat där. Vi är Milan, vilka är ni?
Besegrade och förödmjukade, jag hoppas du såg matchen Silvio. Vad tar du med dig denna kväll?
