Fredag: Galliani fokuserar på ligan och lägger CL bakom sig
Galliani vill blicka framåt och lämna dunderfiaskot mot Manchester United bakom sig. Kampen om Scudetton är långt ifrån över, Catania slog Inter ikväll och med en seger över Chievo är Milan endast en poäng efter serieledarna.
Det finns egentligen inga ord för att beskriva hur tungt det är att Milan är borta från CL. Även om det från början inte fanns några större förhoppningar om att gå hela vägen så kändes det som att United var ett av de lag som skulle kunna besegras av ett svagt Milan anno 2010. Det var varken Chelsea eller Barcelona så visst skulle och borde det ha gått. Trösten får väl vara att det är mindre tungt att förlora nu än senare i turneringen.
Visst, att det blev 4-0 till slut saknar betydelse och har mer med psykologi att göra än den klassmässiga skillnaden mellan lagen. Men faktum är att det är den andra 4-0-förlusten under säsongen mot ett europeiskt topplag och det finns något i Milan som inte är sunt. Om bedrövlige Jankulovski platsar i en startelva, på en avbytarbänk eller ens i materialrummet – oavsett om hela backlinjen står på skadelistan – då finns det inte ett sundhetstecken någonstans. Om Leonardo hade önskat någon som helst bevakning på vänsterkanten så hade Inzaghi varit ett bättre val. Det är inte särskilt länge sedan Jankulovski var riktigt bra och frågan är om jag någonsin sett en spelare förfalla snabbare än vad han har gjort.
Det är ointressant att spekulera i om hur det hade blivit med bl.a Nesta, Antonini och Pato, det är mycket möjligt att det hade räckt för att slå ut United, men sedan då? Inget lag kan räkna med att ha alla spelare intakta och i form under en hel säsong och inget lag får låta ett fåtal spelare bära hela bördan. Det är möjligt att fenomenet Rooney betyder för mycket för United, att de inte klarar det utan honom, men det är deras problem, inte Milans. Med Rooney i laget kan United gå hela vägen, men utan? Nja.
Precis som när Milan fick stryk av Inter med 4-0 så är det bara att gratulera och erkänna att Milan har varit på tok för dåliga när det verkligen gäller. Jag antar att både Mourinho och Sir Alex skrattade inombords då de insåg hur lätt det var att genomskåda Leonardos coachning. Leonardo har gjort det suveränt såsom tränare, men överst på önskelistan står en matchcoach som kan hjälpa honom när matchbilderna måste ändra karaktär.
När ändå sågen är framme kan jag lika väl ta med Mr Beckham också. Jag vet att Beckham är en helig ko för många men fokus hos honom har under en längre tid varit att få komma tillbaka till sina rötter igen, att få ett varmt välkomnande hos sin gamla hemmapublik. Att Milan var tvunget att vinna var mindre viktigt än att få stående ovationer för sina dåtida insatser. Det Milan behövde var en oberäknelig skarpladdad stridsvagn á la Gattuso men istället skickades en känslosam Beckham in. Beckham förtjänar inga lovord, skillnaden mellan dagens Beckham och förra årets är milsvid sett både till prestationer och inställning. Beckham är en väldigt bra lagkamrat, om detta vittnar de flesta. Kanske är det därför han rosas då han lyckas med ett av tio inlägg, i motsats till Pirlo som får ris om han gör samma sak?
Låter det som att jag är besviken? Det är bara förnamnet.
Jag hoppas att Thomas Nordahl får rätt igen, att Milan står för en mindre revolution i sommar. Leonardo skall naturligtvis vara kvar, men han skall ges en fet sedelbunt att handla för. Får han inte det så ska Berlusconi sälja klubben till någon som ser framåt snarare än bläddrar i historieböckerna. Marcus Birro skrev häromdagen i en krönika” Det är dags att ge upp den fantastiska, romantiska tanken om att en klubb ska stanna i händerna på passionerade italienare. Det håller inte. Jag vill inte längre vara supporter till världens vackraste klubb och veta att det är ägare med övertygelse men inga pengar som håller i trådarna medan andra lag har miljarder att köpa spelare för. För att inte serie A ska hamna för långt efter krävs det en noggrann tid för självrannsakan.”
Tyvärr så har han rätt.
Galliani tar det hela med ro. Tidigare idag sade han:
-“Vårt fokus är på ligan nu, Champions League är bakom oss.”
Ligan är allt annat än körd, endast en poäng upp till Inter efter att Mihajlovics Catania besegrade Inter ikväll med 3-1. En poäng att ta in men som Nicole tidigare rapporterade kan det vara slutspelat för Nesta under resterande delen av säsongen. Pato och Antonini är borta i helgens match mot Chievo men kan vara tillbaka mot Napoli.
Berlusconi stängde av TV:n i halvtid mot United, och om detta sade Galliani: -”Han älskar den här klubben”.
Berlusconi fick ta emot mycket kritik för att han stängde av TV:n och han har tidigare fått kritik för att han lämnat förlustmatcher innan de varit färdigspelade. Men det är lätt att glömma att Berlusconi – trots sina befattningar – först och främst är en hängiven supporter till klubben, och precis som oss andra blir han alldeles tokig när det går åt skogen med resultaten. Detta kanske talar för att han faktiskt kommer att öppna plånboken till sommaren. Därför kommer jag att under hela våren med största intresse följa alla rykten om eventuella köp (idag kom ryktet om Stuttgarts Cacau) och drömma om alla möjliga framtida startelvor som kan komponeras i fantasins obegränsade värld.
Drömmen om ett nytt Grande Milan kommer alltid att leva, och en dag blir det verklighet igen, förhoppningsvis inom en snar framtid.
