Milan - Reggina 3-1
Att spela bra räcker inte alltid för att vinna. Lilla Reggina tystade enorma San Siro och fansen som gjort den långa resan genom landet eller slutit upp från olika delar av norra Italien lade Milans borg i en tät rökdimma, men motståndet blev till slut övermäktigt.
Sensationen från 1999, Regginas allra första säsong i Serie A, är det någon som minns den?
Laget från tåspetsen sjöngs då fram av mer än åtta tusen tifosi till ett sensationellt 2-2 borta mot Milan och det var inte den enda övveraskningen den säsongen som "gli Amaranto" stod för.
Men Milan version 1999 är inte samma som version 2004, med en betydande skillnad som igår betydde hemmaseger - Kakà - men någon klasskillnad var det absolut inte.
Stefano Torrisi har inte gjort många mål i sin långa karriär som försvarare. Det blev två mål i Parmas tröja och vem hade trott att hans första mål för Reggina skulle komma, och att det överhuvudtaget skulle göra det, just mot Milan.
Målet, redan i den andra minuten, var ett sånt där "skitmål" som bara försvarare gör. En hörna från höger blev till flipperspel i Milans straffområdet och med knät (eller var det låret?) lyckades Torrisi få bollen förbi mållinjen och de Milanspelare som utan att lyckas försökte freda sitt mål.
Men det var inte slut här. Med euforin som uppstod på bortasektionen där tusentals reggini fick glädjefnatt och tände facklor på läktarna och ett sällsynt fenomen uppstod där tre fjärdedelar av San Siro täcktes i dimma. Endast tolv timmars tågresa kan skapa sådan stämning för resande supportrar.
Reggina fortsatte att briljera och Milan förstod nog inte riktigt vad som hände. Duktige Mesto hittade yta bakom Milans lite tröga mittfält och skaffade sig en mycket bra möjlighet strax efter ledningsmålet men den unge Mestos bollmottagning lämnade mycket i övrigt att önska och avslutningen gick en halvmeter utanför Didas högra stolpe.
Matchens inledning var fullkomligt fenomenal. Regginas inledning fick till och med igång ett så trögstartat lag som Milan som fick en reaktion direkt då Seedorf träffade ribban i en konstig situation. I den åttonde minuten kom dock kvitteringen för de rödsvarta: Kakà som tåade in bollen förbi Belardi à la Rivaldo sedan Sottil inte riktigt hängt med i svängarna.
Reggina höll dock både humör och tempo uppe och Camoleses mannar spelade jämnt med Milan under resterande del av den första halvleken. Taktiken att få bort Serginho ur matchen lyckades och hans partner Seedorf kom inte alls till sin rätt.
Den andra halvleken inleddes med Seedorf på bänken, till förmån för Ambrosini men det var ett fortsatt mycket bra Reggina som skapade den första och bästa möjligheten genom Bonazzoli men denne missade chansen att åter ge bortalaget ledningen. Istället var det Milans Kakà som ökade på sitt målfacit för eftermiddagen: 2-1 kom i den 55:e minuten.
Reggina kämpade oförtrutet vidare men dömdes ut av Andrea Sottils långsamhet och dennes nerdragning av Kakà i den 71:a matchminuten. Forne Reggina-spelaren Andrea Pirlo stegade modigt upp, efter att ha missat två avgörande straffar i rad mot Boca Juniors och Udinese, och smekte in avgörande 3-1 med en gudomlig chipp. Sottil protesterade vilt då han tyckte att detta var en straff med avsaknad av respekt men antagligen var det hans personliga misslyckande i matchen som utlöste den reaktionen.
3-1 speglade absolut inte matchen. Reggina var faktiskt i långa stunder det klart bättre laget och Milan har Kakà att tacka för sin trepoängare.
Belardi gjorde återigen en heroisk insats i Regginas mål. Denne tycks trivas på San Siro, förra säsongen spelade han inte många matcher på hösten då Castellazzi abonnerade på förstaplatsen men han minns för att gjort en strålande match i 2-0 förlusten där han bl.a. räddade en straff från Shevshenko.
Reggina har all anledning att vara stolta över sin insats och Camolese har fått rejäl fart på detta lag som verkar vara i sitt livs form just nu. Vem kan stoppa Reggina, förutom Kakà?
