Matchanalys: Milan - Roma
Milan ägde första halvlek, Roma kom tillbaks i andra.
Trots att det fattades många ordinarie spelare i de båda lagen mönstrade Ancelotti och Capello två starka lag i kväll.
I matchens inledning påminde Romas spel mycket om det som presterades för en vecka sen på Olimpico. Det var verkligen hungriga spelare ute på planen. Efter bara några minuter kommer dock Milan in i matchen, och som vi gör det!
Ambro och Redondo patrullerar mitten och dominerar totalt mot De Rossi och Tommasi som inte får grepp om Milanspelarna alls. Seedorf spelade som väntat inte ute på en kant utan fick istället känna på att spela på fantasistarollen. Detta skötte han stundtals bra. Romamittfältarna kunde inte klara av att hålla Ambro och Redondo stången samtidigt som Seedorf ofta blev ren. Det kändes under långa perioder i första halvlek som att Milan var i numerärt överläge; om vi talade hockeytermer skulle man ha sagt att det var som om Milan var i konstant powerplay.
Romas D´Agostino, som egentligen är en klassisk fantasista, befann sig ofta i en vänsterbacks position i första halvlek. Detta säger rätt mycket om matchbilden tycker jag.
Borriello och Tomasson rörde sig föredömligt där framme och rörde om i grytan ordentligt. Därför var det heller inte alls ologiskt att Tomasson slet sig loss och med enkelhet sprang ifrån den tröge Samuel vid 1-0 målet.
I andra halvlek bytte matchbilden skepnad. Tommasi och De Rossi, som stundtals var utspelade på mitten i första halvlek, hade tagit sig i kragen till andra halvlek och gett sig fan på att de skulle ge Milanmittfältarna en ordentlig match. Så blev det också. Redondo, som var överlägsen Man Of the Match, hade det lite tyngre i andra halvlek, men ändå skulle han vid upprepade tillfällen tjusa publiken på San Siro med sina enastående eleganta kroppsfinter och mjuka rörelser. Mot slutet fick argentinaren till och med stående ovationer av publiken.
I andra halvlek var det mindre målchanser än i den första. Två mål skulle vi ändå få se. Det ena gjort av Carew, efter att Laursen huvudlöst gått bort sig inne i straffområdet. Dansken börjar få patent på denna typ av missar och det är inte under några omständigheter bra. Bättring krävs!
Målet kom egentligen inte ologiskt, även om det hade varit orättvist om Milan inte sprungit hem med de tre poängen.
Spelet var dock helt utjämnat, ja om man skall vara helt ärlig var det nog faktiskt lite övervikt för Roma i andra halvlek.
Men spöket Milan skulle fortsätta att förfölja Capello. I första övertidsminuten får vi bevittna ett praktanfall. Organisatören heter inte helt oförväntat Redondo. Efter att ha hållit ifrån sig ett par spelare på sitt karaktäristiska sätt slår han en öppnande boll till Serginho som även Pirlo och Rui skulle vara stolta över. Det påföljande inlägget blockerades av Romas Zotti, som dock inte kunde göra annat än lämna retur. Vem fanns där om inte vår kapten för dagen, Max Ambrosini? Kanske har han nu äntligen spelat till sig en startplats. Vi får vänta och se på söndag.
I helhet kan det sägas att den förhållandevis fåtaliga publik som bestämde sig för att betala éntrebiljetten till denna match gjorde ett förbannat bra val, ty de bjöds på mycket fin underhållning denna onsdagsafton.
