La Cronaca Diabolica - 24 feb
Åsiktsmaskiner och hangarounds.
Ända fram till lördag hade jag rollfördelningen i Milan klar för mig:
- President: Silvio Berlusconi
- Vice president: Adriano Galliani
- Coach: Carlo Ancelotti
Fram till lördag kväll vill säga. Sen kom Silvio Berlusconi på att han kanske inte brytt sig om laget på sistone och kom genast med en fix idé om att Milan måste spela med två anfallare, i varje match.
Galliani var inte sen att hålla med, likt ett eko i alperna hördes hans röst säga någonting om att Milans filosofi var att spela med två anfallare.
Stackars Ancelotti ställdes nu inför ett dilemma. Han hade trott att laget först och främst skulle vinna. Eftersom det var det Milan gjorde mest hela tiden så tycktes allting vara frid och fröjd, fram till lördag kväll vill säga.
Nu skulle Ancelotti inte bara vinna, han var tvungen göra det med två anfallare i varje match. Inte ens tre segrar mot Roma, med två mezzapunte bakom en ensam anfallare verkar ha påverkat Berlusconis åsikt. Inte ens fast det var just denna taktik som t.o.m. Capello erkände fällde hans lag.
Så efter Berlusconis uttalanden så har helt plötsligt alla roller kastats om, och jag försöker pussla ihop den nya rollfördelningen som måste se ut som följer:
- President, coach, transferansvarig: Silvio Berlusconi
- Hangaround till Berlusconi: Adriano Galliani
- Han som får ta emot all skit om vi misslyckas: Carlo Ancelotti
Jag har inte bestämt mig för om detta är den korrekta hierarkin, men i stora drag lär den stämma.
Berlusconi påstår att Milan måste spela med två anfallare för att kunna utmana Real Madrid. Då måste jag börja fundera igen vad vi ska avundas Real Madrid. Sett till vårt lag, så skulle jag definitivt välja fler spelare från vår startelva om man skulle plocka de bästa ur de båda lagen.
Resultatmässigt så överglänste vi ju också Real Madrid förra säsongen, trots att vi till och från spelade med bara en anfallare, ve och fasa!
Det enda vi inte kan matcha Real Madrid med är den mediala uppmärksamheten. Berlusconis mediala köp (läs: Rivaldo) slog inte riktigt lika väl ut som Reals köp av Beckham. Därför bävar jag för kommande Mercato där jag är rädd för att Berlusconi kommer att lägga ut 200 miljoner för ännu en föredetting med stor mediepotential som inte på en fläck kommer att passa in i Ancelottis lagbygge, bara för att medierna i världen över ska få upp ögonen för hans lag.
Om jag skulle träffa Berlusconi nu så skulle jag vilja påpeka för honom att Real till och från (rätta mig om jag har fel) spelar med formationen 4-2-3-1, dvs. med en ensam anfallare. Genast börjar man fundera om den gode Silvio inte bitit sig både i svansen och i tungan och i slipsen samtidigt.
Undrar om vi blir Stam-kunder hos Lazio om vi köper den holländske backen...?
Vad ska Ancelotti göra då? Ja, antagligen kommer han att ge med sig och spela med två forwards framöver. Kommer detta ske med framgång så kommer vi att spela så säsongen ut. Börjar spelet hacka så hamnar Ancelotti vid ett svårt vägskäl.
Han kan ändra taktik tillbaka till 4-3-2-1 och kanske vända på skutan, eller så kan han snällt lyda Berlusconis order och gå miste om ännu en ligatitel på mållinjen.
Det vore intressant att se hur Berlusconi skulle försvara sig om hans tvåmanna-anfallstaktik skulle misslyckas.
Det är klart att det alltid finns massa annat att skylla på som:
- San Siros gräsmatta suger. Vilket bara ger upphov till ännu fler frågetecken varför ingenting gjorts åt den.
- Domarna dömde fel. Med lite tur kanske han kan hitta nån felaktig offsideavblåsning och skylla ett eventuellt misslyckande på det.
- Spelarna verkade omotiverade. Vore konstigt med tanke på att större delen av våran trupp aldrig vunnit Serie A.
Och så vidare, och så vidare, men tro inte att det är hans tvåmanna-anfall som är orsaken i så fall. Det är ju det enda rätta, om man vill bli som Real Madrid, som spelar med en ensam anfallare, i alla fall ibland.
Om inte Stankovic börjar visa sin kapacitet snart så får han döpa om sig till Stancovic* tycker jag. Det är så han agerar på planen.
Hur högt upp på pucko-skalan ska vi placera Berlusconi då? Well, ska jag vara helt ärlig så ligger det en poäng i det han säger. Kanske om han hade begåvats med talets ädla gåva så hade vi sluppit all rabalder. Men nu har han bara ställt till det för sig tack vare ännu en fet j*vla padda som skuttat ut ur hans mun.
Visst tydligare kunde han knappast ha blivit. Ancelotti vet nog vad som gäller en bra tid framöver. Men dels kunde han tagit detta internt och inte via TV, och dels kunde han gjort det med andra ord.
Carlo Mazzone hävdar att han aldrig träffat en klubbpresident som vet något om fotboll. Jag vet inte om han träffat Berlusconi någon gång, men helt okunnig är han inte, vår president. Faktum är att under 80- och 90-talet så var han betydligt mer involverad i tränarnas (dvs. Sacchi och Capello) arbete än han är idag. Och alla som tycker att det gick dåligt för oss då kan ju försöka räcka upp en hand.
Hans politiska uppdrag hindrar honom från att lägga sig i så ofta som han nog skulle vilja. Därför vill jag inte avfärda hans idé om två anfallare som en grunduppställning för Milan, men jag tänker heller inte kräva Ancelottis huvud på fat om han skulle råka spela med Kaká och Rui Costa samtidigt.
Två anfallare är en säkrare grunduppställning i mina ögon, men samtidigt är jag imponerad över Ancelottis coachning från match till match eftersom den i många fall varit helt avgörande.
Jag vet inte om påsarna som Berlusconi opererade bort under sina ögon var så stora så att han inte kunde se hur bra vi faktiskt spelat med en ensam anfallare i vissa matcher.
Gaucci, Perugias president ni vet, han höll med Berlusconi. Vad var det för odds på det? 1,02?
Summa sumarum: Coacha som du alltid gjort Ancelotti, så länge vi vinner så kommer du ha fansen på din sida.
OKEJ! Jag erkänner! Jag är inte Martin Laursens största fan. Men det kunde varit värre - det kunde varit Roque Junior.
Jag trodde vi hade ligasegern mer eller mindre som i en liten ask. Fram till lördag kväll vill säga.
Lista diabolica:
Diavolo numero uno: Tomasson - snart bättre målsnitt än Sheva.
Diavolo numero due: Pirlo - för att citera en tandläkare: "Stabil som fan".
Diavolo numero tre: Seedorf - var det nån på Inter-redaktionen som fnissade?
Lontana dall'inferno: Berlusconi - tala är en andraplats, tiga är en Scudetto.
Tack för denna gång och glöm inte bort att vi fortfarande är bäst i sta'n.
* Stanco betyder trött på italienska
