Vart tog trebackslinjen vägen?
Jag har alltid varit svag för en trebackslinje, men nu känns det som att det är en formation ur en svunnen tid, varför är frågan?
Främst under 90-talet var trebackslinjen populär i Italien, när ordet nämns tänker jag givetivs på fantastiska Zeman, även om han också använde 4-3-3, han hade förvisso helst spelat utan backlinje och har vid några få gånger faktiskt spelat med två rena försvarare. Hand i hand med hans trebackslinje användes offside fällan, mer eller mindre framgångsrikt. Men den kedjerökande tjecken var förstås rätt ute, ingen defensiv formation är bättre lämpad för offside fällor är när man spelar med tre man där bak. Dels är spelarna mer centrerade och dels är det enklare att koordinera tre spelare jämfört med fyra.
I Udinese förknippar man främst formationen med Zaccheroni men redan tidigare använde sig klubben utav 3-4-3 och symbolen på Friuli blev Alessandro Calori. Den resliga försvaren höll ihop mediokra försvarslinjer som ingen annan och var suverän som central försvarare oftast ackompanjerad av Bertotto, en personlig favorit och trotjänare. Även Nestor Sensini var formidabel i en trebackslinje, där hans brist på snabbhet kompenserades utav spelsinnet.
Parma spelade också stundom med en trebackslinje, en formation som Nevio Scala predikade för, tränare som Zeman och Zaccheroni valde 3-4-3 medan andra föredrog den lite mer defensiva 3-5-2. Under 2000-talet så använde Spalletti formationen i början av tiden i Udinese och Genoa är den klubb som senast tillämpat en trebackslinje i Italien. Men annars har system som 4-3-1-2 eller 4-2-3-1 blivit vanligare och trendigare, även om Lagerbäck prövade på tre man i backlinjen under ett oväntat ögonblick.
Vad beror då utvecklingen på? Mångt och mycket på den ”moderna ytterbacken” som idag anses vara ett ypperligt anfallsvapen, titta bara på en spelare som Maicon, som kan hota på ett nytt sätt (rent fotbollshistortiskt). Ytterbacken i sig är inget modent påfund men så som rollen har utvecklats så verkar få lag vilja ”offra” den positionen för en trebackslinje. Dessutom är alla toppklubbar fenomenala på att täcka upp och täta igen centralt, oftast är kanterna enda stället att komma fram på och då är någon variant utav 4-4-2 att föredra.
Det finns ytterligare aspekter att tänka på, en ytter i 3-4-3 eller 3-5-2 är kanske den svåraste rollen man kan ha på en fotbollsplan, då det kräver en enorm löpstyrka samt både defensiva och offensiva egenskaper, kanske för svårt att hitta eller skola om spelare till? Dessutom krävs det mer utav en försvarare i en trebackslinje än en mittback i en fyrbackslinje, man måste täcka större ytor och när fotbollen mer och mer handlar om fart så kan ytorna bli för stora att täcka upp om man inte har den rätta speeden.
Det finns många som påstår att formationer handlar endast om siffror, att det egentligen inte har något betydelse, men jag tycker att det är så mycket mer än siffror. Formationer speglar den tidens fotboll, från den gamla kedjan i fotbollens barndom, med sex spelare i ”anfallet” till dagens 4-2-3-1 uppställningar. Kanske är trebackslinjens tid förbi, men jag hoppas att vi får se den igen, för i grunden handlar den om att vilja anfalla, att vilja spela offensivt. Dessutom saknar jag den formationens försvarare, en speciell typ av spelare som blir alltmer sällsynt.
Avslutningsvis så skulle det vara intressant att höra om ni känner till lag som använder sig av en trebackslinje idag, då räknas inte lag som prövat eller använt formationen vid enstaka tillfällen, utan lag som helg efter helg spelar så.
