Krönika: Milan mot Dubbeln?
Milans segertåg genom Europa och Italien bara fortsätter. När skall det ta slut; skall det ens ta slut?
Förra året fick vi se ett nytt Milan. Förstaelvan bestod till en början av hela fem nya spelare innan det var dags för Rivaldos permanenta formsvacka. Redan från första matchen satte man högsta fart mot CL finalen.
I år har man inte övertygat på samma sätt i inledningen av CL, däremot kan man se att respekten för detta lag ökat avsevärt ute på kontinenten. Milans rent ut sagt absurda facit i ligaspelet har även gjort sitt till för att sprida skräck bland motståndarlag- och fans runtom i Europa.
Real har precis som vanligt haussats upp något otroligt. I början av säsongen menade de flesta så kallade fotbollsexperter att Real rätt och slätt skulle köra över allt och alla, och bara plocka sin tionde CL/Europacup seger av bara farten. Denna skara ignoranta journalister har under året dock fått anledning att tänka om och numera skulle nog de flesta tänka till både en och två gånger innan de tvärsäkert uttalade sig om Reals favoritskap. Själv skulle jag hävda att Milan är klara favoriter till CL bucklan. Jag menar, vari ligger logiken i att tro att ett Real som förra året var sämre än Milan och som inte förstärkt sitt lag tills i år (Becks istället för Makelele är i mina ögon ingen förstärkning) så självklart skulle vara bättre än ett lag som utökats med två fantastiska kvalitetsspelare och en mycket pålitlig vänsterback?
Nej, jag vill med bestämdhet hävda att Milan som lag är bättre än supergänget från Madrid.
Dessutom har Milanogänget en betydligt ljusare framtid än sina konkurrenter från Spanien.
Vad som är oroande för Reals del är att flera av lagets viktigaste kuggar snart måste börja tänka på att lägga skorna på hyllan. Jag tänker närmast på världsspelare som Zidane, Figo och Carlos som i flera år försett Real med världsklassprestationer. Hur ersätter man såna spelare? Hmm, jag tror det kan bli svårt.
Vissa kan argumentera att Maldini också är nära en pensionering, men låt oss då inte glömma att Milan, till skillnad från Real, har många relativt unga nyckelspelare. Spelare vars namn omedelbart krossar min hjärna är Pirlo, Kaká och Gattuso.
Real, laget som sägs vara en enda lång våg av offensivlusta och bombarderande anfallsfotboll kan jag direkt säga att jag inte såg något av de två mötena mot Bayern München. Snarare så är det mer rättvist att säga att man såg ett Real utan någon egentlig identitet, nästan som om man var rädda för sina tyska rivaler. Hade inte Makaay och company avslutat som division 6 spelare och Cassillas inte utfört mirakel i målet vid otaliga tillfällen, ja då vore Real idag inte ett av de åtta lagen i kvartsfinalspelet.
Milan skall inte heller undslippa någon kritik. Visst, man vann med stora siffror igår och därmed kan man tro att allt var frid och fröjd. Men så var faktiskt inte fallet. Efter Spartas 1-1 mål så såg Milan nervösare ut än laget gjort på hela säsongen. Enligt min mening så är 0-0 på bortaplan det allra vanskligaste av alla resultat. Många ser det som en framgång men jag vill mena att det kan vara väldigt farligt. Varför? Anledningen är dels att man är tvungen att göra mål för att gå vidare, men kanske framförallt att ett mål inte garanterar någonting. Gör man 1-0 så måste man i princip försöka göra ett andra mål ty vill det sig så illa att motståndarlaget gör 1-1 så är man hastigt och mindre lustigt ute. Detta inträffade igår. I cirka sex minuter var Milan ute ur CL och jag måste erkänna att jag fick en stor klump i magen. Att spela under pressen att man absolut måste göra mål är verkligen inte roligt, även om ett så professionellt och skickligt lag som Milan är vana vid den formen av press.
Jag skulle gärna vilja att Milan besparade mig den pinan i fortsättningen, i alla fall i den mån det är möjligt.
Arsenal är ett annat lag som tagit Europa med storm. Deras förlustnolla i ligaspelet har nog knappast gått någon obemärkt, åtminstone inte fotbollsintresserade filurer.
Några målar till och med upp Henry och hans vänner som kontinentens bästa lag. Medan jag ödmjukt erkänner att Arsenal imponerat och ofta tjusat oss fotbollsälskare så måste jag också medge att jag inte delar många fotbollsaristokraters mening om deras storhet. Arsenal är och kommer att förbli ett mycket bra lag men att nämna dom i samma andetag som Milan är att ta sig vatten över huvudet och övervärdera deras prestationer. Det är inte för intet som Real och Milan sinsemellan har 15 CL/Europacup titlar medan Arsenal inte har en enda. Att vara sjuhelsickes jävla bra på öarna och mot Celta (som släppt in 15 mål de senaste tre matcherna i ligan) är en sak. Att prestera samma typ av fotboll i slutskedet av CL är en helt annan femma.
I ligan stöter Milan i helgen på ett klart försvagat och moralsvagt Juve. Sällan har möjligheterna till vinst på evigt gråa Delle Alpi varit större. Förhoppningsvis får vi se ett Milan likt det mot Samp och inte ett Milan som hämtat inspiration från förra veckans match mot Lazio. Vid en vinst till helgen proklamerar jag oss i förtid Scudettovinnare. Jag vet, det är ohyggligt kaxigt och gränsar nästan till oförskämdhet och nonchalans men det är så jag tycker och tror.
Med allt detta vill jag inte ha sagt att Milan redan på förhand har erövrat både Europa och Italien, o nej. Det vore ett tecken på skrattretande okunskap. Vad jag däremot vill hävda är att Milans utsikter att ta hem Dubbeln sällan varit större.
