C'è solo il Milan
Homer Simpson kramade ihjäl den stackars zebran
Solen skiner och termometern visar 21 grader. Jag sitter på Piazza del Duomo och Mp3-spelaren är laddad med Edoardo Bennato och Gianna Naninis klassiska VM-låt från 1990. Nog för att det är en låt till det italienska landslaget men visst får den mig att rysa just nu. Jag har tyckt om låten sedan jag hörde den för första gången för närmare fjorton årsedan, men aldrig har jag tyckt om den lika mycket som nu. I väntan på sommarens EM-slutspel och förhoppningsvis Italiens revansch på landslagsnivå håller något magiskt på att hända.
Klockan var strax efter tre och strömmen av Intersupportrar hade lugnat ner sig vid Piazza Lotto. Jag blev dock förvånad över att det fanns en hel del blåsvarta som i lugnan ro tog en hamburgare på McDonalds fastän matchen mellan Inter och Chievo så gott som börjat några hundra meter bort. Klockan var tjugo minuter över tre när jag träffade mina resekamrater vid mötesplatsen. I två bussar skulle vi åka till Turin för att beskåda gigantmötet mot Juventus. Stämningen var förståss spänd i bussen även om det sjöngs ganska friskt. När slutsignalen i Reggio Calabria bekräftats via radion steg ljublet ytterligare. Roma hade tappat två viktiga poäng och Milan kunde nu kliva ut på planen i Turin utan någon större press på sig.
Väl i Turin fanns det redan gott om bussar. Vi var noggrant bevakade av polisen och när det återstod två timmar kvar till match öppnades portarna och vi fick entra vår sektion. Tiden gick och kampen med att försöka överrösta majoriteten Juvesupportrar började. När det återstod ungefär en halvtimma till matchstart kom FdL och BRN. I samband med det började också det sedvanliga kastandet av bengaler. Denna gång flög det även en hel del stolar mot Juventus curva Nord.
***
Inters Adriano är en flopp!!! Ja det är iallafall så Gazzettan skriver idag. Det är väl lika bra att Moratti säljer av honom till oss snarast möjligt så att vi kan rädda den sympatiske brasilianarens karriär. Han har ju inte gjort någon hemlighet av att inte skulle ha något emot att spela för storebrorsan tillsammans med alla sina brasilianska kompisar.
***
I min införrapport skrev jag att jag hoppades på att Milan skulle följa Inters exempel när de spelade i Turin. Om grabbarna läst texten eller om det bara var ödet som gjorde att vi följde Inters fotspår precisiöst bryr jag mig inte om.
När Shevchenko nickar in 0-1 kokar Settore Ospiti. På samma sätt kokar den av besvikelse när Inzaghi dribblar av Buffon för att sedan lyfta upp bollen på andra ring. Känslan när Seedorf till sist gör 0-2 och 0-3 går inte att beskriva i ord.
9000 tillresta Milansupportrar får se sina hjältar göra den klassiska Klinsmann-gesten framför bortasektionen efter slutsignalen. 7 poäng före Roma och ytterligare 2 poäng före Juventus. Klappar inte laget ihop helt och hållet bör vi kunna klara resan fram mot vår 17:e scudetto. Det kan bli en magisk vår.
Kvarstående matchschema Milan
Parma (H) - Roma möter Lazio/Juve möter Udinese
Chievo (H) - Bologna/Modena
Modena (B) - Lecce/Inter
Empoli (H) - Chievo/Lazio
Siena (B) - Modena/Parma
Udinese (B) - Empoli/Lecce
Roma (H) - Milan/Perugia
Reggina (B) - Perugia/Sampdoria
Brescia (H) - Sampdoria/Siena
***
Den störste av dem alla. Idolen. Kung Roby!
Igår gjorde Roberto Baggio sitt 200 Serie A-mål. Bara fyra spelare genom tiderna har presterat bättre. En av dem är vår gamla Gunnar Nordahl.
Vill bara utbringa ett stort GRATTIS!
Roberto B A G G I O 6 unico!
***
Favoriten bland alla flaggor igår var den där Homer Simpson iklädd djävulsdräckt kramade skiten ur en stackars zebra. Texten: Welcome to hell.
Favoriten bland sångerna var den där Marcello Lippi uppmanades att hoppa tillsammas med oss.
***
Milan har spelat sju stormatcher. Två möten med Juventus = en seger och en oavgjord. Två möten med Inter = två segrar. Två möten med Lazio = Två segrar. Ett möte med Roma = en seger.
Totalt sett har vi spelat 25 ligamatcher. 20 har slutat med seger, fyra oavgjort och en med förlust. Smaka på det.
Just nu "C'è solo il Milan". Just nu finns bara Milan.
***
Efter matchen var läget lugnt. Juventussupportrarna hade åkt hem och efter en dryg halvtimma inlåsta i Settore Ospiti fick vi lämna arenan och ta plats i bussarna. När vi väl kommit iväg och ut på motorvägen var det självklart köer när det började dra ihop sig till att betala tullavgift. Helt plötsligt körde en välkänd buss upp bredvid oss. Man såg inget genom de tonade svarta rutorna men direkt var alla i vår buss som iglar på fönsterrutorna. Längst fram bredvid busschauffören satt Silvio Ramaccioni. Jag hörde också att några av killarna i vår buss sett Marcos Cafu och hans léende. I ragazzis buss brummade på och försvann framför oss.
***
Läget i Milano just nu
1. Milan 64p
7. Inter 37p
+27
Det måste vara fruktansvärt att vara Interista dessa dagar. Inte nog med att de blåsvarta aldrig vinner, storebrorsan är hur bra som helst. Jag tror inte riktigt att vi kan föreställa oss. Tack gode gud för det.
