38^ Le Pagelle med omgångens lag
I säsongens sista pagelle hyllar Medici mästarna, utmanarna, två nykomlingar och tre tränare men dissar en chilenare, en dansk och italiensk världsmästare, och visst finns veckans elva med igen.
1. Inter
Campioni di Italia, igen. Det blev en säsong där man såg ut att gå mot en rätt lugn scudetto, men när man dippade så ökade Roma farten och titeln blev inte så självklar, men i slutändan klarade man av pressen och vann när man var tvungna. Scudetton är mycket Mourinhos men hela laget har givetvis bidragit. Julio Cesar har trots några fadäser oftare varit en brasiliansk målvaktskatt, Lucio och Samuel har varit seriens jämnaste och bästa mittbackspar, Zanetti har bara ökat sin legendstatus, Maicon den vanliga dynamiska ytterbacksfursten, Cambiasso en ypperlig sopkvast och motor, Motta och Stankovic har turats om att vara nyttiga, Sneijder blev den viktigaste pusselbit Moratti någonsin hittat, Milito har varit en av världens bästa anfallare säsongen igenom, Pandev en frisk fläkt, Balotelli fann förnuftet i säsongens viktiga sista stund och Etoo som har gjort Milito och Inters anfallspel så mycket bättre och visat upp ett större register än tidigare. Cordoba, Materazzi, Muntari, Mariga, Chivu har alla bidragit med sitt och inte minst hållit god min när de suttit på bänken. Förväntade men också rättmätiga mästare.
2. Luigi Del Neri
Den perfekte mannen för Sampdoria. Jag hävdade innan säsongen att Del Neri skulle ta Sampdoria till en fjärdeplats och jag fick rätt. Del Neri lyckades få ett halvbra försvar att agera säkert, han lyckades ge Samp det kantspel han önskade, han gav Poli chansen, han gjorde Ziegler till en bra ytterback, han lyckades ha rätt i att peta Cassano när Samp behövde det och inte minst så lyckades han återvinna Cassano när det sedan behövdes. Maestro Del Neri har mer eller mindre gjort en perfekt säsong och förtjänar denna framgång. Att jag sedan inte är säker på att han är rätt man för Juventus är en annan femma, för vad spelar det för roll när Sampdoria är tillbaka i det finaste fotbollsrum (okej, kval till det finaste) man kan tänka sig?
3. Ronaldinho
Han trollade fram det sista ur sitt trollspö för denna säsong mot Juve. Var det inte det sista beviset att han mer eller mindre är tillbaka som den Barca-magiker som vi minns? Förmodligen ville han visa Dunga vad han kommer missa. Jag kan till viss del förstå hur den brasilianske förbundskaptenen tänker (t.ex. att han och Kaka har svårt att spela tillsammans) men att fotbollsvärldens kanske största underhållare inte får vara med i världens största fotbollsturnering är en stor förlust för fotbollen.
4. Maurizio Zamparini
Svensk media vill gärna beskriva honom som en galning. Jag har alltid irriterat mig över den enkla uppfattningen. En av de mest vettiga längre intervjuer med en fotbollspresident jag läst var just med Zamparini. Jag är mycket väl medveten om att anledningen till att folk tror att han är tokig är att han sparkar tränare hit och dit, men om han inte sparkat Zenga och tagit in Delio Rossi hade verkligen Palermo slutat femma då? Kan en riktig galning verkligen ta ett lag från Serie B till ut i Europa? Under Zamparini har Palermo blivit en maktfaktor i italiensk fotboll, man har hittat talanger som Cavani, Pastore och Hernandez, man har haft stjärnor som Miccoli och Toni och man har blivit Primavera-mästare. Inte illa av en galning. Om inte Zamparini hade varit sitt impulsiva jag hade han aldrig nått de framgångar han nått. Det är nog dags att sluta kalla honom för galen och kanske börja kalla honom för vettig.
5. Leonardo
Milan-fansen har alldeles rätt i att hylla Leonardo och klaga på Berlusconi. Visst, brasilianaren gjorde en del rookie-misstag och har kanske varit lite för mycket kompis med spelarna men han har varit omtyckt, han fick Ronaldinho att le och lira igen, han förvandlade Antonini till en fin och fartfylld ytterback, han utvecklade Borriello till en mycket bättre anfallare och han fick ett ålderstiget lag att stundtals spela seriens vackraste fotboll. Är det hans fel att truppen bestått av massor av spelare på branten av deras karriärer? Är det hans fel att de avgörande skadorna på Nesta och Pato infann sig? Det enda fel han kanske gjorde var att inte ta någon skit från Silvio... Eller förresten, han gjorde nog rätt där också. Tack för denna gång Leonardo!
6. Roma
Nära, så nära. Från ingenstans till att nästan öppna upp porten till himmelriket, det är stort. Roma gick från ett kaos och en säsong som såg ut att kunna bli en katastrof till att istället kunna hota Inter in i det sista, det är stort. Visst, Roma är återigen en icke-vinnare. Visst, Ranieri är också fortfarande en icke-vinnare men de satte spänning och färg på en säsong som annars hade blivit rätt färglös i toppstriden och det ska de fanimig ha en stor eloge för och någon gång i juli kommer de vara stolta istället för ledsna. Stolta över att ha hittat en ny själ och för vad de har presterat.
7. Sinisa Mihajlovic
Han tog över ett Catania i halvkris och längst ner i tabellen och förvandlade dem till ett elektriskt, modigt, högt pressande och väldigt underhållande maskineri. Hans Catania besegrade bland annat Juventus på bortaplan, besegrade Inter hemma, vann derbyt mot Palermo och tog poäng mot Milan på San Siro. Mihajlovics Catania tog till slut 45 poäng vilket är nytt klubbrekord, det har Mihajlovic väldigt stor del i. Är detta bara början på en stor tränarkarriär mån tro?
8. Parma & Bari
Två nykomlingar, två rejäla succéer. Båda avslutade säsongen med vinster och hamnade på åttonde respektive tionde plats. De har varit en frisk fläkt i ligan och förtjänar att hyllas och inte glömmas bort i all scudetto- och fjärdeplatsyra. Respekt till båda.
1. Mauricio Isla
Drog på sig ett klart gult kort och valde att skälla ut domaren ungefär fem centimeter från hans ansikte. Det röda kortet blev en given följd och Islas agerande var inte direkt smart och var dessutom förödande för Udineses chanser att vinna matchen mot Lazio. Vad vet jag, kanske ville han bara inte riskera någon skada inför VM.
2. Christian Poulsen
Var ständigt på efterkälken och mestadels ägnade han sig åt att kapa motspelare. När dansken inte funkar är han på något sätt en antites till själva idén med att vara fotbollspelare. För Juventus del är det en spelare att rea ut till högstbjudande under sommaren.
3. Fabio Grosso
Otajmad, seg i offensiven, misslyckade inlägg och allmänt svag. Tja, ni kan storyn. Grosso bekräftade bara sin katastrofala säsong mot Milan och man kan verkligen undra vad han har i landslaget att göra.
4. Raffaele Palladino
Har på senare tid mest visat håglöshet och varit oinspirerad. Matchen mot Catania var inget undantag från senaste tidens menlösa spel och han kostade även på sig att missa ett givet mål. Vart har den smidige, elegante och finurlige Palladino tagit vägen? Har han huvudet någon annanstans?
(3-4-3)
Marco Storari (3)
Räddade Sampdoria vid flertalet tillfällen mot Napoli och bekräftade sin mycket fina sejour i laget.
Luca Antonini (3)
Tackade Leonardo med en härlig insats mot Juve och gjorde även sitt första mål i Milan-tröjan.
Leonardo Bonucci (3)
Avslutade sin lysande säsong med en elegant och stark insats mot Fiorentina. Borde vara startman i VM.
Javier Zanetti (3)
Spelade fram till Militos scudetto-mål och var i övrigt sitt gedigna säkra jag.
Andrea Pirlo (2)
Visade upp sin teknik och passningsskicklighet och kontrollerade mittfältet mot Juve. Han såg bättre ut än på bra länge och kanske är det ett stundande VM som fick honom inspirerad.
Daniele De Rossi (3)
Gjorde en av sina bästa insatser för säsongen mot Chievo med ett starkt mittfältsspel och ett kanonmål.
Clarence Seedorf (2)
Det är på något sätt typiskt för Seedorf att glänsa när matchen inte gällde något. Mot Juve var han bländande med sin rörlighet, finessrikedom och passningsgenialitet. Tänk om han kunde spela så här lite oftare.
Sergio Almiron (3)
Briljerade med sitt kloka passningsspel och fina teknik. En spelare Bari borde köpa loss.
Ronaldinho (6)
Visade upp sin magi mot Juventus med två mål och trollade så fort han fick bollen. En stor avslutning på en härlig säsong för brassen.
Diego Milito (4)
På något sätt signifikativt och givet att argentinaren skulle bli scudetto-fixare. Hans mål avslutade en helt fantastisk säsong för hans del.
Davide Lanzafame (1)
Följde upp sina två mål mot Juve med ytterligare två mål mot Livorno. Visade att han blir att räkna med i framtiden.
1. Daniele De Rossi
http://www.youtube.com/watch?v=YFP0k0r7fVw
2. Mirko Vucinic
http://www.youtube.com/watch?v=IJxW-diATjQ
3. Davide Lanzafame
http://www.youtube.com/watch?v=oiOg7FBvIjg
