Deportivo 4 - 0 Hönsgården
Milan utslaget ur Champions League.
När man bänkade sig framför TV:n denna afton hade man förhoppning om att Milan skulle repa sig efter de två senaste kryss-matcherna i ligaspelet. Jag hoppades också på att gårdagens skrällar i Monte Carlo och London skulle få våra krigare att förstå hur viktigt det var att gå ut på Riazor och göra en riktigt kämpainsats.
Efter de 45 första minuterna kunde man inget annat än uppgivet sitta långt nersjunken i soffan. Mobiltelefonen hade både ringt och ljudit för SMS ett flertal gånger. Fotbollsvänner runt omkring undrade Vad fan är det som händer egentligen? Det skulle visa sig att det skulle bli en sådan där kväll där inget kunde gå rätt. En kväll då allt skulle gå fel.
Samma frustration jag kände på San Siro för två veckorsedan mot Chievo och samma frustration som jag kände på Alberto Braglia i Modena i söndags kom återigen tillbaka. Inte sakta krypandes längs ryggraden utan flygande över mig som en chock.
Spelar våra välbetalda herrar i AC Milan som de gjorde under de första 45 minuterna ikväll kan vi glömma allt vad Lo Scudetto heter. Det är bara för Roma och Juventus att ånga på. Ligaguldet är ert.
Ancelotti hade hur som helst ställt upp med bästa möjliga lag. Inzaghi bänkades till förmån för Tomasson. Shevchenko gjorde dansken sällskap och bakom sig hade anfallsparet Kaká. Gattuso, Pirlo och Seedorf startade på mittfältet och Cafu, Nesta, Maldini och Pancaro i backlinjen. I målet vaktade som vanligt Dida.
Det skulle bara dröja fem minuter innan Deportivo spräckte Milans sköra nolla. Deportivos målsskytt på San Siro, Pandiani, tog emot bollen i straffområdet, vred och vände på Maldini innan han lätt pricksskjöt in 1-0 bakom Dida.
En halvtimma senare skulle det vara dags igen. Dida hade precis legat ner för behandling när hörnan slogs. Den brasilianska målvakten gjorde en grov felbedömning på hörnan och gjorde en riktig groda då han lämnade sin mållinje. Bollen seglade över Dida och hamnade hos en helt omarkerad Valeron som inte gjorde några misstag. 2-0.
Efter ytterligare tio minuter kom det där målet som inte fick komma. Det där målet som betydde att de regerande mästarna skulle vara utslagna av årets upplaga av Champions League. Denna gång var det Nestas tur att agera slö och ointresserad. Den annars så kontrollerade Sandro var fullkomligt sovandes när Luque dök upp bakifrån och stal bollen. Spanjorernas anfallare kunde sedan enkelt tåga fram och läckert trycka upp bollen i nättaket. Dida var chanslös.
Så skapade inte Milan någonting i den första halvleken? Jodå, trots att de rödsvarta mestadels agerade som vilsna höns i en hönsgård lyckades både Tomasson och Kaká få varsin ganska så kvalificerad målchans. Tomassons läge kom redan efter ett par minuters spel. En slumpboll landade hos en fristående dansk i det spanska straffområdet. Jon-Dahls volleyskott kunde dock räddas enkelt av Molina.
Kakas chans kom efter 18 minuter. Milans #22 blev helt friställd med Molina, dock i ett väldigt dåligt läge. Nästan i vinkel från hörnflaggan kom Kaka rusande mot det spanska målet. Brassen fintar den spanska målvakten för att sedan lägga bollen i andra hörnet. Molina hinner dock uppfatta finten och räddar ut till hörna.
Den andra halvleken började åtminstone bättre. Innan domaren blåste igång den andra delen av matchen stod milanspelarna i en ring och höll om varandra. Maldini försökte säga ett par väl valda ord till sina mannar. Det skulle dock visa sig att det var helt och hållet förgäves.
Efter en halvchans av Tomasson var det återigen dags för hönorna att göra entré. Inte en boll studsade vår väg ikväll. Nej inte en enda förbannad förlorad boll från något av lagen studsade vår väg och hamnade hos en rödsvart spelare. Allt hamnade hos spanjorerna. Allt. Till och med ett lag som Umeås damlag med den där brasilianska Marta i spetsen hade slagit Milan ikväll. Till och med min gamla klubb Holmalunds IF hade gått segrande av planen.
Efter närmare 60 minuters spel börjar Ancelotti ändra om i laget. Pirlo utgår och ersätts av Serginho. Drygt fem minuter senare kommer Inzaghi in istället för Pirlo.
Det skulle dock inte visa sig hjälpa. Med en kvart kvar av matchen kommer pricken över i:t. Ett spanskt inlägg från högerkanten blir för långt. Gattuso är så när på att nå bollen men självkart hinner Fran milimetern före. Samtidigt som Gattuso halkar och försvinner ur bild dunkar spanjoren till bollen som självklart träffar Cafus fot och ställer Dida. 4-0. Visst är det skrattretande.
Efter kvällens fjärde och sista mål går Pancaro ut. In kommer Rui Costa. Den enda spelaren som förtjänar någorlunda beröm tillsammans med Cafu. Med tio minuter kvar testar portugisen sin bössa. Skottet seglar över alla spelare och skall precis leta sig in i nätmaskorna när Molina får ett finger på bollen. Den efterföljande hörnan hamnar även den hos Rui Costa som efter lite flipper får till ett avslut på mål. Återigen kan dock Molina rädda sina mannar.
Den sista chansen att rädda laget till förlängning får Inzaghi. Gattuso hittar Pippo mitt inne i det blåvita straffområdet. Inzaghi vänder om och får iväg ett fjuttigt avslut. Skottet går via en försvarare innan Molina enkelt kan plocka upp bollen i sin famn.
De tre senaste matcherna vi spelat har varit katastrofala. Mot Modena spelade vi helt okej, men vi lyckades inte sätta våra lägen. Idag fungerade ingenting, och då menar jag verkligen ingenting. Fortsätter vi så här kan vi glömma allt vad pokaler och bucklor heter.
Jag kommer med oerhörd nervositet vänta in lördagens match mot Empoli. Sker det inte en förbättring där så kan vi nog kasta in handduken.
Grattis Deportivo, som stod för en kanonmatch ikväll. Grattis också till Roma och Juventus, ni är med i leken igen.
