VM: Valet av spelare sänder tydliga signaler
In på mållinjen var det oklart om hur Marcello Lippi skulle välja. Vissa spelare skulle innebära en taktisk uppställning, andra spelare en annan. Lippi valde den andra. Den hittills sämre.
Lippi har många gånger med sin uttagningar visat att han prioriterar laget. Han tar inte ut de bästa spelarna, han tar ut det bästa laget. Det har han varit tydlig med. Han basar trots allt över landslaget - laget.
Han har ofta kritiserats för att han håller för hårt i sina gamla hjältar från 2006. Det gör han, men inte alls i den omfattning många vill tro. Från guldlaget för fyra år sedan finns bara nio spelare kvar. Det är mindre än halva truppen. Hade han bytt ut fler hade snarare det varit märkligt.
Problemet tycks vara vilka spelare han håller fast vid. Cannavaro är inte den han varit, men det är inte alternativen heller. Cannavaro har varit Chiellinis partner under hela kvalet och dessutom under större delen av säsongen i Juventus. Det vore sensationellt om Lippi plötsligt plockade bort sin kapten och tog in ett helt oprövat kort.
Det är trots allt VM och Cannavaros sista chans att skina igen. Det får bära eller brista. Jag tror det kommer bära längre än förväntat, för honom själv.
Två andra frågetecken är Camoranesi och Gattuso. Lippi vet precis vad Camoranesi kan tillföra, dessutom funkar han i olika roller. Camo är ingen startman men en farlig joker.
Det är sällan alla tjugo utespelare får speltid i en VM-turnering. Lippi lyckades fixa det i Tyskland och gör han det även i Sydafrika kommer Gattuso vara en av dem som får minst antal minuter. Han är med som omklädningsrumspelare, som motivatör. Ingen ska inbilla sig att Italien står och faller med Gattusos fötter.
Pirlo har förstört många landskamper det senaste året. Lippis drag att flytta fram honom till offensiv mittfältare var Italiens räddning i kvalet. Där måste Pirlo agera kvickare. Han har inte tid att vänta på bussen så fort han får bollen vid fötterna.
Lippis svåraste val bör ha varit bland anfallarna. Att han tidigt plockade undan Toni var en förfriskning. Bland hans anfallare finns huvudstyrka i Gilardino, löpvilja i Iaquinta, klass i Di Natale och målsinne i Pazzini. Det är bara att välja efter behov. Vad Quagliarella bidrar med är jag inte säker på.
Lippi vet naturligtvis mer än både dig och mig alla alla andra i hela världen om vad och vilka som är bäst för hans landslag. Att tro att man själv skulle ha bättre koll är att vara förmäten över alla gränser. Samtidigt är det ju åsikterna om vilka spelare som ska vara med och hur de ska spela som är grejen med att följa ett landslag. Det gäller bara att skilja på verklighet och fantasi.
Jag hade gärna sett Cassani i truppen. Jag hade gärna sett honom i startelvan. Han är landets bästa högerback. Det spelar ingen roll. Cossu är inte heller med. Än så länge. Det är ett tydligt tecken på att Lippi tänker spela med det tremannaanfall som i princip aldrig fungerat. Måtte han ha både spader- och hjäter ess i kavajärmen. Med Cossu hade han haft beläggning för att spela det system som funkat överlägset bäst i kvalet, det vill säga 4-3-1-2 med Pirlo som trequartista. Nu är Pepe med istället. Pepe hade aldrig kommit med om planen varit 4-3-1-2.
Förväntningarna har inte blivit högre de senaste dagarna. Inget talar för italienskt succé. Det är väl det som behövs. Låt matcherna mot Mexiko och Schweiz visa vilket håll vi ska åt.
