Föreställning i många färger

Forza Brescia, i nostri amici per sempre

Jag har under mina fyra månader här i Milano sett Milan mot Lazio i Rom, mot Juventus i Turin. Jag har varit i Modena, Siena och Udine. Jag har sett Milanoderbyt, den avgörande matchen mot Roma och ett stort gäng andra matcher på San Siro. Alla matcher är självklart speciella på sina sätt. Frågan är dock om någon av dem slår det jag fick vara med om igår.

För första gången kunde hemma- och bortasupportrar gå fritt utanför San Siro. Milansupportrar kunde stå utanför bortasektionen, ta i hand och krama om de tillresta bröderna från Brescia. De stora grabbarna i curvan klädde sig i Baggiotröjor och många bar kompishalsdukar med båda lagens färger.

Med någon timma kvar innan matchstart var Bresciasektionen som fullsatt. Det uppseendeväckande här var att polisen inte byggde upp någon "mur" eller gjorde något stort mellanrum mellan Brescia- och Milansupportrar på första ring grön. Alla satt tillsammans.

Vanligtvis när bortalagets supportrar öppnar munnarna blir de direkt utvisslade av den övriga publiken. Igår var det annorlunda. Bresciaklacken började: "Chi non salta nerazurro" (Den som inte hoppar är blåsvart). Det dröjde då bara sekunder innan Curva sud hängde med. Sedan var det milankurvan som inledde. "Atalanta Atalanta va fan culo" (Dra åt helvete Atalanta). Det tog självklart inte lång tid innan Brescias supportrar var med på noterna.

Det var på detta sätt det fortsatte, matchen igenom. Bresciaklacken sjöng en ramsa som sedan Milanfolket allplåderade och vice versa. Curva Suds sedvanliga resoluta MILAN MILAN MILAN byttes ut mot BRESCIA BRESCIA BRESCIA och de blåa bröderna svarade på samma sätt.

***

När lagen kommit in på planen för uppvärmning och Curva sud var klara med spelarsångerna var det dags att hylla Baggio. Hela arenan skanderade upprepande tillsammans, Roberto Baggio... den silverlockiga hästsvansen avbröt sin uppvärmning, vände sig om mot Curva sud och applåderade.

***

Ytterligare en sak som visade prov på brödraskapet klubbarna emellan var då det blev mål. Vanligtvis står ju Curva Sud relativt lama när Abbiati eller Dida släpper in mål. Igår var det annorlunda. Matuzalems två mål applåderades båda två. På samma sätt regareade Brescia då Tomasson, Shevchenko, Rui Costa hittade nätet. Inga galna glädjescener, men lugnt respekterande applåderande.

***

I den 60 minuten bytte Ancelotti ut Tomasson och ersatte honom med Rui Costa. Det tar emot att säga, men Rui Costa spelade som om han gjorde sin sista match i Milantröjan. Portugisen briljerade och visade riktigt fina takter rakt igenom alla 30 minuter han blev tilldelad. Från den 60:onde minuten gjorde han allt för att sätta bollen i mål och när det kom efter sex minuters försök lyftes Rui Costa upp i kungastol av sina lagkamrater.

Jag sade för några månadersedan att Rui Costa skulle lämna oss om vi vann ligan. Ju längre tiden har gått har jag hoppats det va fel, men idag verkar det inte bättre. Om jag får gissa bär Rui Costa Benficas röda tröja redan innan EM.

Jag väntar dock med att avtacka Manuel i hopp om att jag har fel. Oerhört fel.

***

Ett avtack kan jag dock lämna redan idag. Fernando Redono fick också hoppa in i den 60 minuten. Jag har öst beröm över argentinaren denna säsong, inte minst efter matchen i Reggio Calabria för en dryg vecka sedan. Redondo gjorde igår återigen en stabil insats men alla är medvetna om att det inte finns plats för honom hos oss längre.

Ancelotti tackar idag Redondo i Gazzettan. Jag gör samma sak. Ett stort tack Fernando! Hoppas du hamnar i Brescia!

***

Matchen på San Siro igår var egentligen en ren show. Laget tackade supportrarna med en målrik match samtidigt som supportrarna hyllade sina hjältar. I den 84 matchminuten bröts dock Scudettofirandet av för en liten paus. Det blev istället Roberto Baggio-Show.

Kung Baggio gjorde sin sista match på profissionel nivå. Han har en sagolik karriär i ryggen och är omtyckt av näst intill alla. Enligt mig kunde Baggio inte få avsluta sin säsong på ett bättre ställe än ett fullsatt San Siro.

Stående ovationer och skanderande av hans namn när Roby hade tagit sina sista steg på Serie A-gräset. Maldini var snabbt framme och kramade om Baggio innan han gled av planen. Baggio kramade om folket vid Bresciabänken innan han tog sig till Milanbänken för att bli omkramad även där.

Innan Roberto försvann ut i spelargången tackade han Bresciaklacken. Jag är säker på att Baggio i detta skede fick mer ögon på sig än den pågående matchen. Jag är lika säker på att det inte bara var mitt öga som inte var torrt.

***

Helt plötsigt började Bresciaklacken: Roma merda Roma Roma merda, och Curva sud hängde på.

Bilder från matchen kommer upp så småningom

Anton Melin2004-05-17 12:19:00

Fler artiklar om Milan