Chievo - Bologna 2-1
Chievo avslutade säsongen med fem raka utan förslust. I Beppe Signori och Maurizio D'Angelos avskedsföreställning spelade Chievo ut Bologna och vann rättvist.
Det var det, Chievo avslutade sin säsong 2003-2004 med en seger och snickrade därmed ihop säsongens längsta förlustfria svit. 2-1 segern mot Bologna var femte raka matchen som Chievo tog minst en poäng i.
Varken Chievo eller Bologna hade något att spela för i tabellen, Chievo höll undan för Brescia och just Bologna tack vare de tre poängen och blev därmed nia, men det är av akademisk betydelse.
Trots avsaknaden av tabelldramatik var matchen ändå speciell, framförallt för två stora spelare som tackade för sig efter många år inom den italienska fotbollen. Först och främst kanske den gamle skyttekungen Beppe Signori men också Chievos förre kapten Maurizio D'Angelo. Den sistnämnde lade ju skorna på hyllan tidigare i år men i säsongens sista match fick han bli avtackad av hemmapubliken tack vare ett inhopp i den andra halvleken. Jag måste erkänna att jag inte hade en aning om detta men en fin gest av klubben som tack för lång och trogen tjänst.
Bologna väntades vara mest motiverade för att kunna ge Signori ett mål i avskedspresent och bortalaget inledde också bäst och tog ledningen redan efter drygt tio minuter. Fabio Pecchia gjorde ett fint mål, och gissa vem som svarade för passningen. Det var visserligen ingen större prestation men visst var det gamle Beppe som rullade tillbaka bollen till Pecchia som drog till från straffområdeslinjen. Bollen gick in strax innanför bortre stolpen och Marchegiani hade ingen chans att nå den. Signori hade dessförinnan haft ett skott utanför.
Chievo kom tillbaka och hade snart en fin chans på Fabio Moros nick, inget mål den gången. Men det dröjde inte länge förrän utdelningen kom. En hörna hittade Federico Cossato som nickade från nära håll, Gianluca Pagliuca gjorde en strålande reflexräddning men oturligt nog för den yngre av dagens båda veteranmålvakter gick bollen direkt ut till Amauri, brassen hamnade i samma läge som Cossato men med målvakten bortspelad och kunde enkelt nicka in bollen från ett par meters håll. 1-1 med mindre än 20 minuter spelade. Amauri firade med en T-shirt med budskapet "Tack, min kapten" eller något liknande på. Anspelande naturligtvis på D'Angelo som såg på från bänken.
Inte ens fem minuter han klockan ticka innan vi fick se en likadan T-shirt igen. Den här gången satt den på Andrea Zanchetta, Amauri gav skarpskytten bollen och innan någon han reagera drog Zanchetta till från straffområdeslinjen och bollen flög in bakom en Pagliuca som stod kvar och undrade var bollen tog vägen. 2-1 och inte ens 25 minuter gångna.
Franco Semioli var pigg och hade flera chanser. En boll sköt han snyggt ribba-in från nära håll men domaren blåste korrekt bort målet för offside. Semioli hörde inte avblåsningen utan sprang själv omkring och firade en stund innan han började känna sig ensam och insåg att det fortfarande bara var 2-1. Semioli sprang till sig ytterligare en chans men den kvicke yttern hade inte lyckan med sig och det blev inga mål för hans del.
Chievo dominerade matchen och skapade som oftast en hel del chanser men några fler mål blev det inte. Andra halvlekens stora höjdpunkt blev istället de stående ovationer som gamle kaptenen Maurizio D'Angelo fick ta emot i sin definitiva avskedsföreställning inför hemmapubliken.
Då blev det trots allt en fin avslutning på en säsong som bjudit på ömsom vin ömsom vatten. Jag tror att de flesta Chievoanhängare går ifrån säsongen med lite blandade känslor, många av oss hade kanske hoppats på att laget hade kunnat utmana lite mer om placeringarna ut till Europa men med tanke på spelaromsättningen och att detta trots allt är världens svåraste liga kan vi vara lyckliga som får se Chievo i Serie A också nästa säsong.
I matchfaktan ovan ska det vara Fragiello som hoppar in i den 77: e minuten och naturligtvis inte målvakten Gianluca Pagliuca som fanns med från start tills domaren blåste av matchen. Vi ber om ursäkt, felet beror på ett tekniskt problem.
