Rossoneri i EM
Redaktionens sammanfattning av våra spelares insatser i EM 2004.
Jaap Stam
Den holländske giganten var given i Dick Advocaats startelva som mittback. Stam spelade alla matcher vilket gav honom totalt 480 spelminuter i EM.
Öppningsmatchen var bra från Stams sida, mot Tjeckien framkom vissa brister mot de löpstarka tjeckerna, mot Lettland behövde han knappt lyfta ett finger.
I kvartsfinalen mot Sverige hade han en relativt jobbig afton med många höga bollar. Förlorade en del dueller i början av matchen, men växte sedan. Var en av planens giganter trots att de svenska kommentatorerna gång på gång försökte påpeka att han var långsam.
Mot Portugal gör han en godkänd insats. Slarvar med en del passningar, men gör å andra sidan ett stort jobb i slutet som nästan ensam försvarare.
Sammanfattningsvis så gjorde Stam ingen, besviken snarare tvärtom. Han agerar alltid med ett stort lugn och är bra så länge han inte försöker dribbla alltför mycket. Endast ett gult kort visar dessutom på ett välvårdat spel. Det blir sannerligen spännande att se honom i Milan-tröjan.
Clarence Seedorf
Clyde skadade sig i sista matchen innan EM och fick stå över matchen mot Tyskland. Var tillbaka mot Tjeckien och var en av de bättre i det holländska laget rent offensivt.
Mot Lettland var han ännu bättre och hittade gång på gång sina lagkamrater med fina passningar. I kvartsfinalen mot Sverige fick han till en början inte ut mycket av sitt spel, men kom in mer och mer i matchen, särskilt efter att Davids blev utbytt.
Var sedan nära att bli matchhjälte med en fantastisk frispark i förlängningen, men Isaksson stod i vägen. Valde att inte skjuta i straffläggningen, vilket nog var tur med tanke på att han i princip aldrig satt en straff i stora sammanhang.
Kommer nästan ingenvart mot ett disciplinerat portugisiskt lag och det märks på det holländska spelet som blir väldigt statiskt.
Kommer undan med ett godkänt betyg, samtidigt som det känns att det fanns mer att hämta. Får ett flertal fina skottlägen under turneringen som han inte lyckas förvalta. Visade däremot prov på några fina frisparkar, både på kraft och med precision.
Andrea Pirlo
Inför slutspelet var det mycket prat om Trapattonis nya revolutionerande 4-2-3-1-taktik (som Spanjorerna använt sedan urminnes tider, säg inget till gubben dock). Den viktiga midjan i laget skulle alltså utgöras av Perrotta och C Zanetti som enligt den gamles prognoser kunde klara av såväl det defensiva bollvinnandet som distributiva bollfördelandet. En del fotbollsälskare förespråkade dock Pirlo i startelvan utan att lyckas röra den gamle nämnvärt i ryggen.
Det tog ett praktfiasko mot Danmark innan Pirlo slutligen fick sin chans att visa det vi Milanisti redan visste om - att han kan spela boll.Tillsammans med Gattuso på innermittfältet lyckades Italien till Svenskarnas fasa rulla boll och styra spelet på ett sätt som vi inte såg röken av tidigare. Totti var borta men det lilla geniet från Brescia sken som en sol från sin djupa position på mittplan. Hade det inte varit för den egna ineffektiviteten under matchens inledande timme så hade Italien vunnit matchen relativt enkelt.
Matchen mot Bulgarien dominerades fullständigt av Italien och Pirlo fick oftast agera mellanhand i en match präglad av Hawaiifotboll. Det enkla är dock det simpla som de två inledande innermittfältarna inte klarade av. Pirlo klarade av den uppgiften galant och mer därtill med sina patenterade chippbollar till Cassano och Vieri.
Gennaro Gattuso
Det var inte bara Pirlo som exkluderades av Trapattoni ur premiärelvan, vår Rino fick dela bänk med Andrea i en fasansfull första halvlek där Cristiano Zanetti tilläts uppvisa ett potpurri av bristande fotbollskompetens. En kvart in på den andra halvleken insåg Trap sitt misstag och skickade in Gattuso i ett desperat försök att få igång sitt paralyserade landslag.
En övertänd Gattuso drog i överambition på sig ett gult kort relativt snart men lyckades ändå med sin frenesi och arbetslusta få igång ett betydligt högre bolltempo än hans landslagskollega och lokalrival Zanetti gjort. Att matchen inte gick speciellt bra för Italien kan knappast Rino lastas för då han var en av ett fåtal spelare som faktiskt gick in i närkamper med ett för dagen överlägset Danskt gäng.
Matchen mot Sverige kunde lätt ha misstagits för en vanlig söndag på San Siro. Med fullständig hängivelse och uppoffring slet och skrek han som om det gällde liv eller död. Med gott resultat bör tilläggas, återigen till skillnad från Zanetti. Tyvärr drog Gattuso återigen på sig ytterligare ett kort som därmed renderade i en avstängning i den sista gruppspelsmatchen emot Bulgarien.
Med Gattuso på planen behövde Italien inte två defensiva mittfältare då han ändå jobbade för mer än en spelare.
Läs fortsättningen HÄR
