Spelarbedömningar säsongen 2003/04
Något sent - men här kommer redaktionens åsikter om våra Scudetto-vinnare.
MITTFÄLTARE - DEL 1
Gennaro Gattuso
För varje säsong som går så växer Rino som spelare och som människa. Vinner fler och fler Rossoneri-hjärtan med sitt outtröttliga och uppoffrande spel.
Har denna säsong motbevisat många belackare som påstår att han bara är en spelförstörare. Gjorde bl.a. sitt andra mål i Milan-tröjan i början av säsongen mot Perugia. Har dessutom utvecklat sitt passningsspel och ingen har väl glömt volleyassisten till Shevchenko på Stadio Bentegodi mot Chievo i höstas.
Ett annat faktum som visar på att Rino utvecklats som spelare är att han under hela säsongen bara drog på sig fyra gula kort. Hade dessutom bäst betyg av alla Milan-spelare i Champions League under denna säsong.
Har spelat så bra att Massimo Ambrosini för det mesta fått sitta på bänken och är en av de viktigaste pusselbitarna i detta lagbygge. Fick följa med Gli Azzurri till Portugal och tog en ordinarie plats till andra matchen, men fick inte spela mer än så pga. att var avstängd i sista gruppspelsmatchen.
Massimo Ambrosini
Det är med ett visst vemod som jag sätter mig ner och avhandlar denna bedömning. Massimo Ambrosini var fram till att skadorna drabbade honom för ett par år sedan en utav Europas främsta defensiva mittfältare. De hårda och aggressiva arbetsinsatserna kröntes ofta med långa rusher in i motståndarnas straffområden, resulterande i mål. Massimo lyste som en sol och framstod allt mer som en framtida ledare för Il Milan. Sen började helvetet.
Vidriga skador drabbade och plågade honom på de hemskaste av vis. När väl rehabiliteringen av en skada slutförts och mångas hopp tänts så släcktes de lika snabbt av en ny elak skadeperiod. Skadefrekvensen blev snart parodisk och de flesta Milansti hade mer eller mindre avskrivit honom ungefär samtidigt som Gennaro "Rino" Gattuso toppade formen något oerhört. Milan fungerade nästan till perfektion samtidigt som Cesenas bidrag till AC Milan fick titta på matcherna från läktarhåll. Under 2002 gick Ambrosini skadad ungefär lika mycket som denna säsong. Detta, aktuellt då som nu, var vad han hade att säga:
- Under perioderna då laget vinner talar man aldrig om de skadade spelarna, dessa kommer enbart på tal då laget går dåligt.
Bortglömd av de flesta fick Massimo alltså åter föra en obskyr tillvaro som reserv det fåtal tillfällen han var kurant och i speldugligt skick. Först på vårkanten lyckades Massimo ta en plats i laget på riktigt allvar. Målet mot Lazio var kanske inte helt välförtjänt men vem kan frånta honom en sådan personlig revansch som det faktiskt var. Att han sedan valde att tillägna målet sin mormor och sin flickvän visar vilka som stöttat honom när vindarna blåst som snålast.
Massimo Ambrosini blir nog aldrig en riktig ledare för AC Milan. Tyvärr får man säga, då skadebenägenheten och oförmågan att väl anpassa sig till 4-3-1-2-taktiken sätter stopp för kontinuerligt spel. I viss mån skall även Carletto lastas för Ambrosinis dåliga säsong då han helt enkelt överanvänt Rino (det går faktiskt att köra slut på honom med). Ambrosini är en "arma in piú" som det kallas, ett specialvapen. En resurs. Resursslöseri är dock det sista vi vill se i framtiden. Är det uppfattat herr Ancelotti?
Christian Brocchi
Den forne Interspelaren är en god komplementspelare till arbetsmyrorna Gennaro Gattuso och Massimo Ambrosini. Under sina två första säsonger i Milan spelade han totalt 24 matcher i Serie A.
Den här säsongen spelade han bara två matcher från start och fick hoppa in i 9 matcher. Statistiken talar sitt tydliga språk då han innehar rollen som reservspelare. Han har dock fått speltid i Coppa Italia-matcherna och de betydelselösa matcherna i Champions League och det har han gjort med bravur.
Jag instämmer med de som håller Brocchi som Gattusos lärling, trots att den förstnämnde är äldre. Han har Rinos mentalitet och sliter nästan lika mycket på planen. Det har varit goda insatser den lille mittfältaren presterat i de få Serie A-matcher han spelat då han har ett snittbetyg på 6,26.
Brocchi ska ha en eloge för sin säsong då han alltid gett allt han har när han väl fått chansen. Han har heller aldrig gnällt över sin situation som tidningen Gazzetta dello Sport hyllat honom, Borriello, Kaladze och Redondo för.
Ignazio Abate
En av de riktigt stora stjärnorna i Milans ungdomslag fick chansen att visa upp sig i Coppa Italia mot Sampdoria på bortaplan. Gjorde en utmärkt debut och låg bakom Milans segermål. Fick en chans till i Champions League i en avslagen historia mot Celta Vigo. Var oturligt nog tvungen att spela mer eller mindre som högerback och kunde inte visa upp samma fina spel som i sin första match. Kan om han fortsätter att utvecklas ta en plats i Milan så småningom.
