Krönika: Går vi en ljus framtid till mötes?
Hösten står på glänt och Serie A kör väldigt snart igång igen. Med ett transferfönster som stänger om dagar snarare än veckor eller månader börjar med största sannolikhet många Milanfans misströsta igen. Berlusconi investerar inte, Galliani går mest runt och ljuger och klubben satsar fortfarande på gamla gubbar med utgående kontrakt är några av sakerna som frekvent uppkommer i forum och kommentarsfält. Frågan är då, är det kanske vi som har denna gång?
Det är inte, och har aldrig varit, någon välbevarad hemlighet att Milan kämpar med ekonomiska problem. Miljardären och premiärministern har haft skulder i vissa av sina företag samtidigt som andra dragit in storkovan. Man kan nog lita på att någon som Berlusconi inte kommer stå med ett stort minus på sin företagsportfolio.
Man kan kanske ifrågasätta huruvida han då har rätt att försöka kompensera skulder genom att hålla igen med sina andra utgifter. Har han ens rätt att betala av en skuld i ett företag med t ex en försäljning av en stjärna i sitt fotbollslag?
Många argumenterar säkert för att detta är fel och att han sviker miljontals supportrar som stöttat laget i vått och torrt. Jag stod länge bakom dessa människor och åsikter och ni kan säkert läsa er till min ståndpunkt i frågan om ni letar efter äldre artiklar. Jag har ändrat mig nu, eftersom jag ser en förändring. Jag anar en plan. En plan för framtiden som faktiskt kan fungera.
Det skall även tilläggas att Berlusconi har pumpat in miljarder i Milan med pengar från andra verksamheter. Ingen ska gå runt och tro att Milan alltid varit en självförsörjande verksamhet sedan Silvio tog över rodret.
Milans transferpolicy i år har varit enkel och ganska tydlig. Det ska inte spenderas några stora summor på spelarköp såvida inte vissa bestämmer sig för att lämna. Man har lånat in folk (och det ska vi tacka det fina men samtidigt väldigt skumma samarbetet med Genoa för), kontrakterat ett bosman-fall och kommer med största sannolikhet att flytta upp en drös för många nya ansikten från ungdomsverksamheten. Det kanske är frustrerande att återigen gå ett helt år utan Kakás ersättare, utan någon som kan utmana Pirlo eller någon som kan avlasta Ronaldinho och Pato. Jag manar till härmed till lugn.
I år har Milan värvat spelare som man behövt. En mittback som troligtvis håller som ersättare för de bägge ordinarie mittbackarna samt en eventuell ytterback/mittback som kommer att utmana om högerbacksplatsen samt vid behov kan gå in och spela mittback.
Man har lånat in Boateng som tillför energi, fart och kraft på det stundtals uddlösa mittfältet. En spelare som gärna driver boll, tar egna initiativ och kämpar precis som Beckham gjort under hela sin karriär. En offensiv arbetsmyra helt enkelt som även tillför en tuffhet som behövs.
Mitt tips är att ledningen jobbar på någon offensiv spelare också. I detta fall tror jag faktiskt att Galliani talar sanning när han säger att någon måste lämna för att någon ny ska komma till Milan.
Man har jobbat på att utöka bredden i truppen. Nästa år kommer man att fortsätta bygget med att tillföra mer spetskompetens.
Ungtupparna som flyttas upp är också väldigt intressanta, och som kollega Nawras poängterade för över ett år sedan: Vi kan mycket väl ha en blivande superstar i Merkel.
Lägg därtill en målvakt som har potential att vara en av seriens absolut mest framstående burväktare.
Notera gärna att dessa lån med köpoption innebär en mycket fin möjlighet för Milan. Skulle de floppa så kan de mycket väl få ta sitt pick och pack och flytta till vackra Genua och Milan har således endast betalat ut deras löner under årets gång. De provar alltså varan innan de köper den. Tänk om det var så med allting.
Flera äldre har redan försvunnit och Milan har med varierande resultat försökt göra sig av med de av många kallade ”snyltarna” Oddo, Jankulovski, Dida och Kaladze. Oddo-affären är nog inte så dum som den först lät. Jankulovski och Kaladze försöker slå sig in i fansens hjärtan genom att vara envisa och i princip gå i pension med lön genom att stanna kvar och spendera resterande kontrakterad tid på läktaren.
Milan har definitivt en långsiktig plan, det tvekar jag inte över en sekund. När flertalet kontrakt går ut nästa sommar och man på så sätt får lite mer svängrum på lönekontot kan det mycket väl hända mirakel igen.
Håll hoppet uppe kära vänner. Snart står vi där igen, på toppen, där vi hör hemma.
Sen är ju transferfönstret inte stängt än, och Milan är ju suveräna på att shoppa på slutrean…
Längta till seriestarten precis som jag. Längta till matcherna, dramatiken och håll ut ett år till.
Nu som alltid, Forza Milan!
Tänk efter först och kommentera sedan. Håll en god nivå på diskussionerna samt vårda språket. Lika enkelt som 1+7.
