Fredag: En andlös väntan på det slutgiltiga beskedet
Zlatan Ibrahimovic dominerar rapporteringen dessa dagar. Alla sitter i andlös väntan på det slutgiltiga beskedet: Kommer han?
Servern på Milans officiella hemsida kraschade tidigare idag p.g.a. alla som sökte information om drömförvärvet av Zlatan Ibrahimovic.
För en vecka sedan tycktes detta avlägset. Berlusconi hade visserligen sedan tidigare lovat att värva en stjärna under sommaren, men med lite retorik kanske han skulle kunna komma undan med att hävda att förvärvet av Kevin Prince Boateng infriade löftet.
Boateng gjorde det mycket bra för Ghana under VM där han visade tapperhet och offervilja, något som behöver injiceras i den milanesiska kroppen där inte alla visar samma egenskaper. Det kan ta en tid för Boateng att komma in i den italienska fotbollen, men jag är övertygad om att det är ett förvärv som ligger helt rätt i tiden.
Men det fanns en ännu större stjärna i kikaren, en av de största. Frågan är om han är önskvärd? Vid en omröstning som avslutades för drygt en vecka sedan ville 56% inte att Zlatan skulle komma till Milan. Orsakerna är som alltid flera, en av de största orsakerna var antagligen att förvärvet av Zlatan hindrar förvärv av andra spelare eftersom det onekligen kostar en rejäl summa pengar att bärga kontrakt av denna art.
Jag tillhörde den majoritet som röstade nej av flera anledningar. Tjusningen med supporterskap förstörs – i mina ögon – då samma människor en säsong springer runt i Intertröjor för att under nästa springa runt i Barcatröjor. Supportrar som ofta inte kan särskilt mycket om fotboll i allmänhet, men som ändå prompt vill ge sin syn på system, tränare, spelare och organisation. En del av dessa supportrar får vi dras med om Zlatan kommer.
Väldigt många blev upprörda av att Zlatan kysste Barcas klubbmärke då han presenterades på Camp Nou, att det var respektlöst mot sin gamla klubb – Inter. Klubbytet dessförinnan, från Juve till Inter sågs inte heller med blida ögon av alla, vissa uppfattade det som ett svek mot klubben som hade hamnat i trångmål och behövde all hjälp som fanns att få.
Det finns emellertid alltid två sidor av myntet. De flesta fans som håller fast vid sina klubbar i vått och torrt tjusades en gång i tiden av något som fick dem att falla, oftast en spelare som aldrig glöms bort. Det var långt ifrån alla som blev Interisti under Zlatanepoken som bytte Intertröjan till en Barcatröja i takt med Zlatan. För dem blev klubben till slut större än spelaren. Kyssen av Barcas klubbmärke betydde inte något annat för Zlatan än att han var mycket glad av att hamna i Barca och euforisk av alla fans som samlats på Camp Nou för att hylla honom, alltså inget avståndstagande från Inter. Sveket mot Juve kan även anses som att klubben svek Zlatan som inget visste om klubbledningens affärer (utan att gå djupare in på efterdyningarna av Calciopoli).
Det är svårt att inte ryckas med i den glädje och de förhoppningar som många supportrar visat under veckan. Jag är övertygad om att många som tidigare röstade nej till Zlatan kommer att jubla då Milans hemsida bekräftar att affären är i hamn, jag är en av dem.
För alldeles oavsett allting så är Zlatan precis den spelare som behövs i Milan.
Trots att han tvingas gå ner rejält i lön jämfört med sitt nuvarande kontrakt med Barca så kan mycket väl den totala inkomsten bli högre. Reklamuppdragen som en spelare i mängden i Barca kommer inte att vara lika lukrativa såsom en stjärna i Milan. I Milan kommer han att bli en frontfigur, en spelare med ohyggliga förväntningar på sig. Förväntningar som kväver en del men göder andra, andra såsom Zlatan. Zlatan har alltid varit som bäst då han tvingats knyta näven mot tvivlet. Förhoppningsvis knyter han denna näve iklädd Milans tröja.
