Skräll på San Siro
Nykomlingarna Livorno lyckades knipa åt sig en pinne som i själva verket både kunde och borde ha varit tre. Domare Pieri i centrum efter en rad skandalartade domslut.
Milan inledde så denna afton Serie A-spelet mot gästande nykomlingarna Livorno. De tillresta bortafansen gjorde sig hörda inledningsvis och skulle även så sista skriket denna gång även om domare Pierini stod i vägen för det mesta.
Matchen hann knappt börja innan det rasslade bakom den darrige Amelia i bortakassen. Efter tre minuter lyckades Clarence Seedorf ta sig igenom och kunde duffa in bollen över en utrusande Amelia. Tillslaget i sig var naturligtvis lika lite meningen som tagbart för burväktaren som kunde konstatera att Livornos nolla höll i blott tre minuter in på deras återkomst till Italiensk fotbolls finrum. Nu tänkte nog många att detta skulle bli en defilering av hemmafavoriterna som dittills såg ut att ha matchen i fickan. Nja, riktigt så skulle det inte visa sig då domare Pieri från fiskarstaden Genua skulle visa sig stå för ett sällan skådat bottennapp.
Milans försvarsspel borde på pappret se väldigt starkt ut med Stam och Maldini som mittlås då det knappt är att man ens tror att dessa herrar kan stå för dåliga insatser tillsammans. Efter sju minuter skulle detta dock visa sig vara möjligt med en pinsam tydlighet. En framchippad boll till anstormande Vigani, vars markering överhuvudtaget inte existerade, hade raka spåret mot en rusande Dida som något oförsiktigt försöker ta bollen med sin utsträckta högerarm. Resultatet blev dock en solklar straffspark och ett rött kort som följd. Som alltid är röda kort diskutabla och är inte på något sätt regel hellre än undantag i rättskiparnas ögon, denna gång föll Dida dock offer för en domare vars behov av hävd för första gången åskådliggjordes. Straffexekutor Lucarelli gjorde inget misstag och den nyinsatte Abbiati kunde se bollen gå in i mål. Milans ledning var nu utraderad och laget kunde med fasa se fram emot en matchåterstod i numerärt underläge.
Taktiken 4-3-1-2 blev förbytt till ett 4-3-1-1 där Shevchenko fick äran att ensam springa emot tre stycken markerande motståndare med viss hjälp av Kaká. Brassen vars första halvlek var allt annat än bra kunde dock allt för sällan ge Ukrainaren någon som helst assistens vilket resulterade i ett bollägande hemmalag utan större chans att med udd avsluta sina offensiva manövrar. Livorno däremot vädrade naturligtvis blod och hade även en träff i virket. Hade inte Abbiati fått en hand på bollen så hade bortalaget varit i ledningen inför pausvilan men som tur är så verkade inte Abbiati ha klippt fingernaglarna på senaste tiden, vilka kunde styra bollen upp i överliggaren.
Andra halvlek började dock precis som den första och återigen skulle Clarence Seedorf visa upp sin målaptit efter ett läckert samspel. Holländaren och hans något mer intresserade Brassekollega Kaká, som för övrigt var en helt annan spelare under matchens andra hälft, bjöd den södra kurvan på ett klapp-klapp som till och med Krutov, Larionov och Makarov hade satt sin Vodka i halsen över. Bollen i krysset och 2-1, matchminut 47.
Därefter så skulle det roliga ta slut för aftonen. Livorno tog åter över spelet och kunde styra och ställa med ett passivt och tröttkört Milanmittfält. Abbiati lyckades rädda ett praktavslut signerat Lucarelli till en resultatlös hörna. Kvitteringen skulle till slut komma efter en billig frisparkssituation där domare Pieri ansåg att Kaká dragit ner Giallombardo. Den ensamme Livornospelare som traskat sig in i muren bugade och lät Lucarelli placera in kvitteringen efter 67 minuter bakom en stillastående Abbiati. Återigen ett mål tillverkat från en fast situation där Milanförsvaret gjorde allt annat än ett gott intryck.
Resten av matchen präglades av en svängdörrsfotboll där båda lagen bytte målchanser med varandra. Allt vad mittfältsspel heter hade totalförsvunnit och nu handlade det enbart om att springa och slita för hela den återstående slanten. I den 87:e matchminuten skedde så det som fick min egen toleransbägare att svämma över. Domare Pieri lyckades i samråd med sin assistent att flagga bort ett mål som skulle ha fullbordat Lucarellis hattrick med anledning av en totalt inexistent offside. Uppriktigt talat så hade jag svårt att känna glädje över detta då man i bakhuvudet kunde ana vilka konspirationsteorier som skulle smidas i morgondagens postmatch-diskussioner. Målet var fullständigt regelrätt och domslutet får symptomatisera den totala domarinsatsen ikväll. Domarstandarden i Italien är urusel och den diskussionen om ett internationellt domarutbyte som varit på tapeten är ett samtalsämne som undertecknad anser bör avhandlas på högsta instans.
I övrigt så kan man inte göra annat än att konstatera att en hel match i numerärt underläge inte går att genomföra med optimalt resultat. Den för Ancelotti så extremt genomförda turnovern (Pirlo, Nesta, Gattuso och Inzaghi stod alla över ikväll) visade vara lite för extrem då laget inte agerade som en kompakt enhet utan mer på individuell basis. Försvaret såg också för en gångs skull mänskligt ut. Maldinis insats idag är under all kritik, de misstag han stod för var inte bara resultatet av slarvig markering utan även ett tecken på hur pass viktig Alessandro Nesta egentligen är för Milan. Stam lyckades förvisso rädda nätet från ytterligare påhälsning efter en rad ingripanden i sista stund men försvarsspelet som helhet får helt klart underkänt ikväll.
Livorno står för en storartad insats samtidigt som Milan inte gör en stormatch även om matchen inte tilläts genomföras på ett tillfredsställande sätt då vår gode Genoabekanting Pieri valde att visa sig på styva linan.
Tråkig kuriosa är att Livornofansen gjorde sig skyldiga till en mindre smickrande händelse efter att Abbiati blivit träffad i huvudet av ett icke identifierat objekt inkastat ifrån en position bakom målet. De röststarka fansen lyckades förstöra sin egen fest som jag faktiskt imponerades väldeliga över.
