Artikelserie - Prima Parte: Zlatan mot världen
Mitt Milan som i mångas ögon legat på dödsbädden har för många plötsligt förvandlats till en guldkandidat. Ett lag som på senare år kantats av en snål president gjorde plötsligt flera stora nyförvärv och har enligt alla förväntningar och experttips förvandlats till ett explosivt och livsfarligt lag som alla ska se upp för. Den mediala bevakningen har ökat exponentiellt och det kan vi både tacka för och skylla på en viss svensk som tagit över det vackra Milano igen, nu i den rödsvarta tröjan.
Zlatan, Ibra, Ibracadabra eller vad ni nu föredrar är här. Han har landat och karusellen som snurrat igång kommer inte att sluta förrän Zlatan vill det.
Det hela började med en kontroversiell flytt till Milan från Barcelona. En infekterad relation mellan ”filosofen” Guardiola och den gänglige svensken resulterade i att Milan till slut i princip fick välja en prislapp och plocka hem Zlatan till klubben han i princip var klar för veckor innan han skrev på för Inter. Det är tydligen bara de två huvudrollsinnehavarna som vet grunden och detaljerna till deras kollapsade förhållande gentemot varandra. Ibra har flera gånger kommenterat flytten och anledningen till att han lämnade klubben han så gärna ville vara i, och har egentligen inte sagt ett enda gott ord om sin förra tränare. Guardiola valde en mjukare och mer ödmjuk stil när han kommenterat händelserna dem sinsemellan och många har dragit slutsatsen att han valt att vara den större och bättre mannen.
Det kan dock även innebära att Guardiola verkligen vet sin egen skuld i problemet och inte kan skylla det på någon annan, något Zlatan kunnat göra. Att klubben distanserat sig från det i den mån det gått är ännu ett tecken på det. Jag ser ingen anledning till att klubben inte skulle gått ut med uttalanden som fördömer Ibrahimovics kommentarer och agerande om de ansåg att han varit den som felat mest.
Efter att han snackat upp Milan bland de största klubbarna igen, i synnerhet efter värvningen av Robinho, föll laget pladask mot Cesena. Lagbygget som i all ärlighet behöver mer tid att växa ihop innan man kan kritisera det allt för mycket fick då både ris och smisk i media. Som så många gånger förr studsade Milan snabbt tillbaka och vann mot Auxerre efter två mål av ni-vet-vem.
Efter matchen, när Zlatan förmodligen var väldigt nöjd med både tre poäng och sina två mål, valde han istället för att visa och uttrycka sin glädje att säga till legendaren Sacchi att hålla tyst.
Arrigo Sacchi är en legendarisk tränare för de rödsvarta supportrarna även om jag personligen inte haft mycket övers för honom efter hans behandling av Il Divin Codino. En tränare ska behandla alla spelare på lika villkor, med logik och pondus. Han ska inte ge vika för påtryckningar från media och det är endast ett fåtal tränare som kan och agerar på det viset – den mest prominenta för tillfället är väl Mourinho.
Sacchi kan lätt uppfattas som en glappkäft men har, precis som han själv nämnt, rätt till sin åsikt och även rätt till att uttrycka den. Han har gjort det många gånger förr och mot och om många andra spelare.
Samtidigt är det spelarnas rätt att kunna försvara sig eller kommentera tillbaka, på det sätt de egentligen känner för. Det var det Zlatan gjorde.
Zlatan Ibrahimovic är känd på många sätt och för många saker – att vara välpolerad och vältalig är inte något av dem. Han ger svar på tal, med samma ton som han gjorde för tio år sedan. Det är det han kan och det är så han alltid kommer att agera. Visst har han mognat enormt, särskilt vad gäller mediahantering, men en sak har han gjort konsekvent: Slå tillbaka – hårt och precist.
Mediabevakningen på Ibrahimovic är fullständigt galen i Sverige och jag är väl medveten om att många har fått nog. Det finns ju dock en anledning till att pressen, vi på Svenska Fans likaså, skriver så mycket och så ofta om honom. Det är inte för att det säljer, det är inte för att reklamintäkterna ökar när man producerar fler artiklar om Zlatan. Det är i grund och botten för att han väcker känslor. Vissa gillar honom medans andra hatar honom – han väcker onekligen känslor. Och när man väcker känslor på det sättet, ja då finns det ju tveklöst ett stort intresse också.
För er som inte varit i Italien och inte riktigt kan greppa hur stor den där pågen är där: Han är enorm. Ibrahimovic är större i Italien än han är i Malmö – det borde säga en hel del.
Den mediala bevakningen påverkar honom, precis som det skulle påverkat alla oss andra, och det är bara en tidsfråga innan man får nog.
Zlatan fick nog för längesedan och han slår tillbaka direkt. Det må vara fult, oartigt, utan klass och stundtals smaklöst men huvudsaken är att han står upp för sig själv.
Många tycker säkert att han är en diva och har fått storhetsvansinne samt att han tror att han har rätt att säga vad han vill. Det må vara sant, men faktum är att jag alltid kommer att beundra de personer som står upp för sig själva på det sätt de kan. En författare hade kunnat smida ihop en underbart komplex och välformulerad text i sitt försvar. En målare hade kunnat måla en tavla och Del Piero hade bara bitit ihop och kämpat vidare.
Zlatan Ibrahimovic gör två mål i en Champions League match och säger sedan till dig att hålla tyst.
Jag ser, pratar och läser mer Zlatan än de flesta – det är jag säker på. Jag fascineras av utvecklingen han gått igenom och ibland även folks åsikter om honom. Jag har aldrig krävt att någon ska gilla honom, men jag blir direkt irriterad när belackare ifrågasätter hans fotbollskunnande. Som person behöver vi inte gilla honom mer än vi gillar en valfri person vid busshållplatsen, men hans talang som fotbollsspelare är odiskutabel.
Zlatan kommer att slå ifrån sig så länge han andas, och han kommer att försvara sig själv och de sina. I detta fall ställer jag mig bakom honom direkt. Jag försvarar varken sätt eller metod, men jag ställer mig bakom principen.
När karriären tagit slut är jag alldeles säker på att han kommer att känna en trygghet och mättnadskänsla och kommer att kunna luta sig tillbaka och känna sig stolt över att han alltid gick sin egen väg. Hittills har det varit Zlatan mot världen, och med tanke på vad han uppnått hittills ser det ut som att han kommer att vinna.
Forza Milan, Avanti Milan!
Fotnot: Visst fasiken var det på tiden att någon tvålade dit Sacchi.
Kommentera gärna, men håll en god nivå. Spärr väntar om reglerna inte följs.