Årets domarskandal är ett faktum på "Friuli"
Den här matchrapporten handlar inte bara om en domare som aldrig mer borde få dömma en fotbollsmatch, ens på korpnivå, utan också om ett Brescia utan skam i kroppen.
I circa sjuttiofem minuter var Udinese-Brescia som vilken annan fotbollsmatch som helst. Två mål på fasta situationer (ett för vardera laget), en sorts balans i spelet och ett par hårresande misstag framför mål. Men sedan hände något absurt, en incident som det kommer att talas om i veckor i fotbollsitalien. Inte för att det finns så mycket att säga egentligen. Alla som har sett situationen är rörande överens om att Udinese blev orättvist behandlat och att Brescias andra mål aldrig borde ha godkänts.
Det som hände var följande: En Brescia-mittfältare slog en långboll mot Udineses straffområde. Målvakten De Sanctis rusade ut och boxade undan bollen framför Sculli som dock fullföljde med sitt utsträckta ben och träffade De Sanctis i ryggen med sina dobbar. Udinese-målvakten blev liggande och vred sig i plågor medan Dattilo lät spelet pågå som om inget hade hänt. Bollen hamnade hos Caracciolo som försökte pricka det övergivna målet. Det gick dock inte så bra och bollen träffade istället en Udinese-spelare och studsade ut till Mannini. Allt detta pågick medan De Sanctis låg kvar på backen och de Udinese-spelare som hade upptäckt detta försökte påkalla Dattilos uppmärksamhet. Mannini tog emot bollen, såg att målet var tomt och lobbade in segermålet.
Hemmaspelarna blev ursinniga och började protestera mot Brescia-spelarna, huvuddomaren och den närmaste assisterande domaren. Kaos utbröt på planen och ingen visste om Dattilo skulle godkänna målet - inte ens han själv. Under ett par minuter hängde smockan i luften, framförallt mellan Jankulovski och Di Biagio som båda fick syna det röda kortet, men inte förrän Dattilo pekat mot mittpunkten för att förkunna att målet varit legalt. Till saken hör att Di Biagio hade rusat in på planen från bänken och således påverkade inte hans utvisning det numerära tillståndet på planen. Udinese fick avsluta med tio man, Brescia med elva.
En enda situation men så många felbeslut. Dattilo borde givit frisparken till De Sanctis i första läget men gjorde det inte. Sedan hade samme Dattilo gott om tid på sig att blåsa av spelet med tanke på att Udineses målvakt var satt ur spel, men gjorde inte heller detta. Brescias Mannini kunde varit sportslig nog att slå ut bollen över sidlinjen vilket är det man brukar göra när motståndarna ligger skadade, i varje fall om det rör sig om utespelare vid mittplan. Gäller inte samma sak målvakter som ligger utslagna mitt i straffområdet? Att skylla på att han inte såg att De Sanctis var skadad håller inte. Varför skulle man försöka lobba bollen från trettio meter om man inte hade koll på var målvakten befann sig. Slutligen kunde Dattilo, efter samtal med sin assistent, i efterhand låtit bli att godkänna målet. Men inte heller detta inträffade. Det var som om Dattilo och hans domarteam inte ville ha rättvisa och gjorde allt de kunde för att få sin vilja fram. Hur Brescia kunde protestera så kraftigt (även tränaren De Biasi visades ut) mot att Udinese protesterade mot det inträffade är om möjligt ännu mer obegripligt. Brescia visade verkligen upp ett sorgligt exempel av anti-"fair play". Inga fler mål gjordes och Udinese förlorade matchen med 1-2. Men resultatet borde ha en en sådan här symbol "*" brevid sig, en asterisk, för det här var en präktig skandal.
